Här sitter jag Olle, den lille parveln i sanden och leker, lite över två år gammal.
Juli, kanske tidig augusti 1940 och världen runt om står i brand.
Inte visste jag då att det var en trygg plats jag satt på, långt bort i västra Västmanland hos min moster och morbror på deras gård.
Kossor, höns, grisar och några hästar bildade även de en del av den trygghet som man som barn kan känna, utan att då egentligen tänka på det.
Att berätta om motsatsen till denna lugna tillvaro, bör vi börja med något som till synes kunde varit något trivialt, men det var det inte, för den svenska eftergivenheten - flatheten - hade redan lagt sig som en illaluktande dimma över vårt land.
Den 1 augusti förbjuder polismästaren i Stockholm sången "Den ökände hästen från Troja" i Karl Gerhards revy, den ansågs som förargelseväckande? Tyskarna hade tryckt på eftersom sången var riktad mot självaste Hitler himself.
Sovjetunionen sätter klorna i Estland och Litauen den 3 augusti och förklarar dem som Sovjet socialistiska republiker, tre dagar senare är det Lettlands tur att snärjas i Sovjetunionens garn.
Dessa tre händelser i början av augusti får spegla denna bild, där jag, hade turen att bo i rätt land, i en ond omvärld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar