Oftast på äldre dagar var Piraten utsmyckad med en pampig basker, klädsamt och passande för denne sprallige humorist och samtidigt allvarsamma person.
Detta är gravstenen som pryder Piratens grav, med en talande text och med beviset på att han inte "tog livet på det allvar som det anstod en person av hans dignitet och vördnad".
Han startade den banan tidigt, blev relegerad från Katedralskolan i Lund p g a "slarv i skolan, värdshusbesök och spritförtäring".
Ett år senare blev han sedan relegerad från läroverket i Ystad för "opassande kontakter med det motsatta könet" och dessutom för en rymning till Köpenhamn.
Han ogillade de regler som rådde i skolan och fick till slut sin fars medgivande att sluta skolan, hamnade som lantbruksarbetare ett tag för att pröva på ett par månader till sjöss.
Han samlade sig dock och tog studentexamen som privatist.
Alltmer förkovrade han sig och utbildades sig till jurist, arbetade på advokatbyrå och som advokat under 10 år i Tranås, av alla ställen.
Men som advokat betraktades han som något av en "domstolsclown". Något som han förmodligen tog som en ära.
Nu började hans litterära bana, efter några år i Göteborg kom så debutboken Bombi Bitt och jag 1932. Den blev en riktigt stor succé. Både filmatiserad och 1968 som tv-serie.
1933 kom sedan Bock i Örtagård som sägs det "befäste hans rykte".
Han flyttade till Kivik 1936 och skrev fram till femtiotalets början, då en lugnare period inträdde.
Piraten var en skrönas mästare, en belevade håll-i-gångare och en humorist av stora slag, hans skånska klingar fortfarande i mina öron.
Namnet Piraten lär han ha fått i Lund, där han underhöll omgivningarna med berättelser om hans bravader till sjöss, i glädjekvarteren och på otaliga krogar.
I dag den 31 januari är det 42 år sedan han gick bort, för oss med några år på nacken, minns vi honom gärna med ett leende på läpparna. Han blev 76 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar