Summa sidvisningar

söndag, december 29, 2013

Tsunamin 2004 och efterdyningarna.


Nioårsdagen av tsunamin i Sydostasien inträffade på annandagen.
Tsunamin slog till 2004, dagen var annandag jul.
Idag för nio år sedan, tre dagar efter jättevågen, började det gå upp för UD, regering och katastrofhjälpsorganisationerna vad denna fruktansvärda katastrof orsakat i antalet döda människor och materiell skada.
Den 26 på förmiddagen satt jag i en bil mellan Halmstad och Varberg, Mia och hennes mor Signe satt och pratade när nyheter klockan 12 meddelade att en svår jordbävning med en magnitud på över 9,0 på richterskalan inträffat utanför Sumatra, en tsunamivåg hade träffat en stad på ön (Banda Ache).
Knapphändiga uppgifter, men jag insåg att detta var något, så jag avbröt Mia och Signes konversation och sa att något hemskt inträffat. Jag kände på mig. Redan i denna tidiga rapportering hänvisades till rapporter från svenska guider och reseledere på plats i Thailand.
Mer visste vi inte, och inte heller UD eller regeringen som borde informerats förstod, även om de borde förstått när de svenska researrangörerna tidigt samma dag (annandagen), som jag nämnde, fått rapporterat från sina reseledare i Kao Lak och Phuket att förödelsen var stor och många var döda.
Dagen efter katastrofen rapporterar DN att 25 000 befarats omkomna, men inga uppgifter om svenskar.

Här brister vi i Sverige igen!
Vår handlingsförlamning, vår avvaktan, vår stelbenta organisation som inte fanns, våra ansvariga satt på läktaren medan många andra länder som Italien, Norge redan skickat hjälp och flyg för att ta hem sina döda och skadade.
Lottie Knutsson på Fritidsresor blev vår officiella talesman, medan utrikesminister Laila Freivalds (S) och UD genom Ulf Danielsson förblev mest tysta. De hade katastrofkvällen, tolv timmar efter skalvet, roat sig med teaterbesök och andra nöjen.
Inga höjda ögonbryn, ingen registrering av vad media och Lottie Knutsson hade att säga, tycks ha noterats av de ansvariga.

443 svenskar dog denna soliga annandag, medan UD och regering satt passiva.

Sverige brast i krishanteringen igen! Statsförvaltningen och regeringskansliet saknade en organisation för att hantera allvarliga kriser!?!
Ingen jour- eller ledningsorganisation på UD eller annorstädes fanns eller organiserades snabbt!!

Dagarna gick och först efter fyra-fem dygn då hela katastrofen gick upp även för våra ansvariga, så började det röra på sig med flyg som skickades för att evakuera svenskar.
Ambassaden i Bangkok fick inga direktiv från UD utan agerade utifrån egen information på platsen.

Lottie Knutson förblev vår "statsminister" i några veckor innan Göran Persson och Laila Freivalds lyckades harkla sina strupar rena nog för att kommentera och förklara sig.
De fick förödande kritik av Katastrofkommissionen för brister i stort sett på alla punkter i en krishanteringssituation.
Hade det funnits en organisation värd namnet, hade personal inom sjukvård, identifiering av döda och annat som ex stabsarbete kunnat sättas in två dygn tidigare.

Idag finns sedan 2008 ett kansli för krishantering inom regeringskansliet. Det finns en webbplats krisinformation.se och en Myndighet för samhällsskydd har bildats.

Vi minns alla som omkom, de var över 283 000. Frid vare med er.
Och vi minns ansvarigas oförmåga att handla i oförutsedda situationer.




1 kommentar:

Anonym sa...

Du har rätt: Många med mig måste ha fattat redan på annandagens morgon att en tsunami (för dem som visste vad en tsunami var) skulle skörda människoliv bland svenska och andra turister i Thailand. jag fick intrycket av att regeringen och UD:s personal levde i någon slags bubbla uppe i Stockholm. Visste man inte att Thailand var ett populärt turistmål bland många helt vanliga svenskar; att Thailand på något sätt ersatt Mallorca och Kanarieöarna? Någonstans stannade interninformationen, som ju utredningen senare visade. Sorgligt i alla fall /F Eck, Släp