Summa sidvisningar

torsdag, augusti 21, 2014

Till minne av Esbjörn Svensson


Mitt i sommaren 2008 nåddes jag av chockbeskedet att jazzpianisten Esbjörn Svensson drunknat i Stockholms skärgård. 
I samma veva stod jag och jobbade på att färdigställa en utställning till Galleri Sigma i Växjö, tillsammans med min kära Mia. 
Flera gånger under denna sommar hade vi lyssnat på EST, Esbjörn Svenssons Trio. Hans geniala pianospel, som alltid överraskade, gladde och fick en att lyfta några extra dimensioner, fanns förvisso kvar, men något nytt skulle aldrig mer komma ut genom hans fingrar mot pianots tangenter.

Jag blev så berörd att jag gjorde denna teckning/blandteknik i storlek 70x100.
Den hängde där på väggen i det vackra huset i Växjö som inrymde galleriet bland annat. 
Minnet av Esbjörn hittade en köpare, det gladde mig att även någon annan känt samma sak som jag och Mia. Nu lever han där nere i Småland på väggen hos Rolf och Irène och hos oss lever han i vidare i CD-spelaren och minnet.

Glömmer dig aldrig Esbjörn.

onsdag, augusti 20, 2014

Jan Guillou, varför är han så tyst?


IS, eller Islamska Staten, har framgångar, snabbt vunna.
Genom skräck, terror, död och högar av vapen är de mobila förbanden en ny verklig maktfaktor i Irak, Syrien och framöver kanske Libanon och Jordanien. Iran lär de knappast våga sig på.
Turkiet är jag som icke-expert tveksam om.
Finansierade av några av emiraten och/eller megaförmögna uppbackare där. Inkomster får man också från att faktiskt sälja olja och gas från erövrade fält i främst Syrien.

Det som berör mig mest är det fullfomligt hänsynslösa våld de utövar mot helt oskyldiga människor, som kanske bott i årtusenden i sina områden, jag tänker på yasidier, kristna, assyrier, shiiter och andra minoriteter.
Vill inte här och nu gå igenom alla IS (ISIS) illdåd utförda under de senaste veckorna, plågsamma tv-bilder visar de som "blir över" eller klarar sig, många i pyamas, flämtande i hettan. Utan vatten och utan mat. Främst kvinnor och barn.

Här saknar jag de kända mellanöstern-debattörernas stämmor.
Nu läser jag inte Aftonbladets debattsidor så ofta, men det är främst Jan Guillou jag saknar, han brukar aldrig vara sen att dela med sig av sitt tyckande.
Men under de tre år som Syrien-krisen varat har han varit tyst och nu när ondskans makter håller på att riva sönder Irak - fortsatt tystnad.
Plågsam tystnad.

Finns det inget att kritisera i att USA prickbombar ISIS-styrkor för att rädda hundratusentals civila?
Finns det ingen kritik att framför mot "den interna inblandningen" av USA och England när de luftvägen släpper ner mat och vatten till de nödställda?
Finns det ingen kritik att framföra mot att väst förser kurderna med nya vapen och mer ammunition?
Finns det ingen undran varför Ryssland och Kina tysta och instämmande (?) sitter med armarna i kors?
Finns det ingen uns av kritik mot halshuggningar och begravningar av levande?

Bäste Jan Guillou, det skulle kläda dig väl om du lättade lite på förlåten och delgav oss dina synpunkter på vad som försigår i Irak och Syrien.

Vi är många som väntar.

Ett litet PS!
Finns det någon anledning att kommentera halshuggningen av den amerikanske tillfångatagna journalisten James Foley?

söndag, augusti 17, 2014

Hakone, Japan. Att ta en omväg dit.




En dag i april gjorde vi en riktig utflykt med snabbtåg, buss, båt, linbana, bergbana, smalspårigt tåg och snabbtåg tillbaka till Tokyo igen.
I en stor cirkelformad krok reste vi.
På vägen fick vi se Mount Fuji, delvis snötäckt men lite dold i soldis, höga berg, bergbrott, skogar, små byar och en del krimskramsbutiker fyllda med souvenirer.
En fantastisk skulpturpark hann vi med och ett japanskt varmbad innan vi klockan tio på kvällen kom hem näst intill dödströtta, men fyllda av intryck, upplevelser och minnen.
Visar här några av hundratals bilder som togs från de olika färdmedel som togs oss fram på den japanska landsbygden. 
Detta som ett synnerligen syreberikande alternativ till storstädernas brus och intryck av andra slag, mest budskap då.


fredag, augusti 15, 2014

Kurdistans flagga - hur länge får den vaja?


Vem trodde för några månader sedan att den irakiska delen av Kurdistan, kanske är på väg att bilda en egen kurdisk stat? Få om någon skulle jag tro.
Men i och med sunni-fundamentalistiska ISIS framfart, ja segertåg inte bara i delar av Syrien men även i norra Irak, så står Irak inför risken att falla i tre delar. En uppenbar risk. Med Bagdad och delarna i syd, sydost som shia-Irak, Kurdistan i nordost som Kurdistan och Sunni-Irak styrda av ISIS i norr och nordväst.
Visst där finns fickor i sunni-delen, men de flesta är bortsopade av ISIS. Kristna, yasidier, shia och andra minoriteter fick valet att konvertera, betala en otrohetsskatt eller möta svärdet.
De som inte hann undan flydde upp i bergen under vidriga förhållanden, törst, svält, hetta, umbäranden och smärtan av att ha fått lämna allt - allt, de mördades brutalt.
Många kom i pyamas. Hela deras liv,  blev upprivet och sönderslitet av fanatiska jihadister.
USA fattade snabbt beslutet att militärt attackera ISIS vid Sinjar-bergens fot, samtidigt som man släppte tonvis med mat och vatten till de nödsällda. England skickar också mat, numera skickar också Frankrike vapen till Kurdistan liksom även USA gör, för att kurderna skall kunna försvara huvudstaden Erbil och sin autonoma del.
Som kanske är på väg att bli en egen kuridsk stat? Här bor cirka 6 miljoner kurder, i Turkiet, Iran och Syrien bor ytterligare miljoner kurder.
Men det irakiska Kurdistan har kontroll över stora oljetillgångar, liksom gas. Man får vapen, man stärks, man tar emot flyktingarna av alla religioner från Mosul och dalen norr om den staden. Man rustar för att stå på egna ben, helt egna ben.
Och detta i sin tur, öppnar för att ett suveränt Kurdistan, som evigheters tider varit förtryckta, förföljda, isolerade av moraliska, religiösa, ekonomiska skäl, detta av centralmakten i Bagdad.
Glöm inte att kurderna har varit utsatt för ett mer eller mindre folkmord av Bagdad, ca 180 000 kurder har mördats enbart på grund av att de inte är araber, eller för att de försöker bevara och försvara sin kultur och identitet och inte minst för sin kamp för självständighet.
Samma trauma som judarna genomgick innan de fick ett land, innan de kom hem igen - till Israel.
Kanske får vi två länder (Israel och Kurdistan) som står på egna ben, demokratiska med egna tankar och en egen vilja, i en region präglad av ökad våld och interna stridigheter.

torsdag, augusti 14, 2014

Etosha National Park, ett djurens paradis.







Högt uppe i norra Namibia ligger Etosha National Park täckande en ofantligt stor yta, med varierande terräng. Från saltsjöar, vidsträckta slättlandskap, till kuperad terräng, savann, skogar, vattenhålor.
Men det mest slående under mitt besök var torkan, hettan, vattenbristen, djuren som sökte skuggan.
Lejon och noshörningar kom sent kvällstid, runt midnatt. Likaså elefanterna. På morgonkvisten runt 8-9 tiden kom det stora flockar av sebror, impalas, springbooks, kudus, hyenor, schakaler, oryxer, gnuer och alla andra av södra Afrikas mest kända djur.
Här i Etosha har de en fristad, som sagt stora ytor gör att de får leva i fred för kulor skjutna av nöjes- och tjuvjägare. Namibia är känt för att vårda de vilda djuren på ett sätt som har få motsvarigheter i Afrika, även om andra nationer försöker, Botswana och Sydafrika exempelvis. Övriga delar kan jag mindre om, men där är tjuvjakten mer utbredd än i de nämnda länderna.
Törsten får dessa djur att komma till de fåtaliga vattenhålorna, även med oss människor på nära håll, så skräms de inte, utan drivs av sin törst.
Att en gång i livet få uppleva djuren i sitt vilda tillstånd är en ynest som man önskade att alla skulle få ta del av.
Jag återvänder ofta i mina tankar och drömmar till södra Afrika, dess storslagna natur och rika djurliv, vänliga människor och ljuvliga klimat.
Jag längtar tillbaka.

tisdag, augusti 12, 2014

A380 - visst har hon en framtid.


Titta på en intressant video och läs en lika intressant skriven artikel i Sydney Morning Herald.
I artikeln diskuterar man anledningen till att A380 har svårt att lyfta ur Airbus orderböcker.
I videon lovsjungs hon, se den.

Denna mäktiga maskin servar USA:s västkust från Melbourne och Sydney.
Qantas är nöjda och det borde även amerikanska bolag kunna vara om de bara vågade, tänk bara New York eller västkuststäderna till Tokyo, Beijing,  Hongkong, Singapore eller någon annan större hub i Asien, vilken fullträff det skulle bli.

Men ekonomer, amerikanska givetvis, ekonomer som alltid har för stor talan i de allra flesta sammanhang, de förstör magkänslan hos alla de blivit tillfrågade av.
Dessa ekonomer vet förmodligen mindre om den verkliga flygsituationen mellan de stora naven än vad de gör gällande att veta.
De är protektionistiska, de vill inte släppa in Airbus flaggskepp på den amerikanska marknaden, det är där skon klämmer.

United Airlines, som nämns i artikeln skulle kunna leasa ett antal A380 och mata dem fram och tillbaka till asiatiska nav, med både vinst för passagerna och tillskott i den egna kassan.
Men nix, säger ekonomerna och United viker sig.
USA ser koreaner, thailändare, britter, fransmän, australier, gulfstatare, tyskar m fl flyga in med sina stadiga A380:s, varför gör de det, om det inte vore lönsamt?
Vakna USA, ni och Boeing har 747-8, ni har Dreamlinern, ni säljer, bolag köper, folk flyger.

A380 är min- och förblir min absoluta favorit.
May you keep flying high.

måndag, augusti 11, 2014

Bajen, jag och 25 000 till.


Ibland kan man verkligen förstå hur det är att förlora verkligheten runt omkring sig, för det som just för stunden utspelar sig framför ögonen på dig och hörs i öronen.
Innesluten i en mäktig och vacker arena, begränsas synfältet, utestängs omgivningen. Strömmen av nyheter, goda som plågsamma upphör.
Det är bara här och nu som gäller.
Jag var med igår, vi var drygt 29 000 i våras och igår kom dryga 25 000 med förhoppningarna högt uppskruvade.
Men det höll på att gå riktigt illa. Bajen mötte Giffarna från Sundsvall, tvåan mot trean.
Det tryck och det krav som vi 25 000 satte på de elva grönvita spelarna visade sig tydligt i första halvlek, som blev ängslig och haffsig. Ingen vågade ta några egna beslut utan duttade över bollen till nästa för att slippa reaktioner och ytterligare ok på sina axlar.
När Theorin sedan klockrent styrde in ett självmål sjönk Bajen ännu djupare, Dibba kunde springa sig ren på vänsterkanten och snyggt lägga in tvåan.
Halvtidsvila och ångest nu även på läktarna, förväntningarna hade sjunkit i takt med baklängesmålen. Pessimisterna hördes i sorlet, men även de som hoppades och trodde på en vändning.
Och den kom, möjligen beroende på Nannes tuffa ord i pausen och på de byten han gjorde, men än mer troligt på att Sundvall kände sig "trygga" med 2-0.
De la sig på försvar och bildade en fullkomlig mur framför sin målvakt.
Men Haddad nickade in 1-2 precis när klockan tickade över på minut 80. Sedan kom en straff som överraskade mig och Kennedy slog snyggt in 2-2.
Ljudkulissen blev olidligt hög och Tele2 Arena kokade av lycka.
Domaren gjorde ingen bra insats, tveksamma domslut, onödiga varningar och en allmän osäkerhet får han bära med sig hem.
Kanske även han påverkad av publiktrycket?
För 25 000 sjungande och euforiska supportrar är något ovanligt i Sverige, i Tyskland har man 50 000 kanske 70 000 på sina matcher, men det är där det.
I Sverige har Bajen det bästa och största publikstödet.
Gnaget (AIK) hade mindre än hälften i går, det säger väl allt, ändå nosar de på serieledning i allsvenskan.
Mycket prat, men en upplevelse,
Skönt att hjärtat tickar grönt.

onsdag, augusti 06, 2014

Hamas - sviker sina egna.


Det räcker med att titta på denna bild, Hamas skjuter sina raketer från tätbefolkade områden.
Tror man att det är en Photoshop-manipulerad bild så kan man kanske ta en titt på denna video som den indiska tv-stationen NDTV här visar.

Tvivlar du fortfarande, gå ut på nätet och du kommer att hitta fler reportrar som visar hur Hamas medvetet lagt sina tillfälliga avskjutningsramper i bostadsområden, FN-skolor och nära sjukhus.
Det här indiska inslaget visar ett bostadsområde.

I mitt tycke, hyser jag ett förakt för Hamas, som utsätter sitt eget palestinska folk för död, lidande och förstörelse.
För vad är det annars det handlar om?
I civila kläder smyger man upp ur sina underjordiska tunnlar, laddar raketerna, täcker över dem med lite olivkvistar och fjärr-avskjuter dem. Sedan återvänder man ner i sina gömslen.
Och väntar på den israeliska vedergällningen, som inte kom i detta fall, men som ofta kommer.
Vem har man då tänkt på hos Hamas?
De som bor i husen intill avskjutningsplatsen?
Icke alls.
På sig själva.
Varför är man då så cyniska.
Enkelt.
Man vill vinna världens sympati, medlidande och samtidigt skapa ett förakt för Israel.
Ju fler sönderslitna barn och kvinnor som världens media visar upp, ju bättre för Hamas.
Tyvärr är jag rå och iskall här.
Hur många av de rapporterat civila var egentligen civilpersoner? Då Hamas springer omkring i civila kläder eller utklädda till kvinnor?

Det finns utrymmen utanför de befolkade områdena där man kunnat gräva ner raketer och missiler och kvickt kunnat föra upp dem för att snabbt skjuta av dem mot Israel.
Men det har man inte gjort. Avsiktligt inte gjort.
Hamas har valt platser där folk bor, de vill skapa ofrivilliga "martyrer" av de helt oskyldiga palestinierna, som vid det här laget, måste vara trötta på Hamas.
Och Israel förstås.

För att avsluta denna dräpa, så kan jag konstatera att det förmodligen hadlar om något annat än den gamla konflikten med Israel, det handlar troligen mer om konflikten shia-sunni??
Egypten och Saudi har indirekt stöttat Israel, Arabförbundet har inte sagt ett knäpp.
Qatar och Turkiet backar Hamas.

Titta nu på denna indiska video och döm själva, civila Hamas-fegisar låter de egna ta smällen.


tisdag, augusti 05, 2014

En död dumpad koala med en $50-sedel i munnen.


Något ganska groteskt inträffade vid Heywoods polisstation i delstaten Victoria, Australien häromdagen.
Konstapel Jason Von Tunk hörde en duns på infarten, gick ut med sin ficklampa och fick till sin förskräckelse se en död koala ligga där. När han tittade närmare visade det sig att koalan förutom att vara stendöd också hade en sedel i munnen av valören $50. Cirka 400-450 svenska riksdaler.
Polismannens första reaktion var att det här var en fälla, någon hade placerat den där, för att sedan attackera när man närmade sig koalan. Han iakttog därför försiktighet.
Men inget annat hände, än att förvåning och funderingar satte fart, vem hade gjort detta och framför allt - varför?
Ingen som Jason Von Tunk vet på polisstationen hade någon femtiolapp att fordra av någon.
Koalan var troligen inte ihjälslagen och tur var väl det, men väl påkörd av en bil och dödad.

Nu är koalan begravd och femtiolappen i australisk valuta har registrerats som hittegods. Kanske en ägare dyker upp, men lär få svårt att förklara hur han tappat den och vad koalan hade med det hela att göra.

Bilden? Tog jag i Cleland Park, Adelaide 2010.

torsdag, juli 31, 2014

Gotland kränkt....


...så har det då hänt igen.

Främmande flyg har kränkt svenskt luftrum och flög över Gotland!
Ingen överraskning, med tanke på den ökade aktiviteten över Östersjön, där ryssar och NATO patrullerar och stör, kränker och fullkomligt sk-ter i vems territorium man inkräktar på.
Eftersom flyget denna gång kom "österifrån", gissar jag att illustrationen som du ser här, gäller även idag.
Teckningen gjordes i samband med att ryskt patrullflyg gick över Gotska Sandön i vintras.
Ingen reaktion då, ingen reaktion nu heller - från det svenska flygvapnet.
Man säger sig ha ökat den svenska aktiviteten avsevärt efter vad som hände i vintras och den ökade spänningen i vår region.
Men av detta syntes inget.
Danska NATO-plan visade sig när ryssarna snurrade runt Gotska Sandön!!!

Dessutom går det, och det finns belagt, många ryska spaningsplan över Östersjön med sina transpondrar avslagna, vilket dels ökar risken för kollisioner med civila maskiner, men framförallt visar en skrupellöshet och en total nonchalans för andra nationers suveränitet.

Jag tillhör den grupp som är på alerten inför den stegrade spänningen mellan öst och väst, det gäller att inte ta den för något tillfälligt, den är här för att stanna.
Det som händer i Ukraina är väl ett tecken om något annat.
Att måla fan på väggen är en sak, men att stoppa huvudet i sanden är något jag inte tänker göra.

Spökflyg över Sverige kan vi stå ut med, men det skall inte ske opåtalat.
Upp med de Jas-plan vi har och visa att vi ser och hör, men inte skjuter.

söndag, juli 27, 2014

Kim Jong-un and Hamas, nice couple.


This is what Jerusalem Post has to report, hardly a surprise to me, rather a confirmation that one poor nation could be the suplier of deadly missiles to another poor fellow.
Wouldn´t it be better if these nations put their money into something more rewarding for it´s people? Both the people of the Gaza strip and the North Korean state are suffering from the lack of food, water, freedom and are isolated from it´s neighbours.
If Hames only would understand that they never, ever will be able to bring Israel to it´s knees, and instead started to build up the infrastructure on the Gaza strip rather than digging tunnels and missile launch-pads, much would be to the better.
This is my opinion, you may argue, and are free to do so, we live in an open society.

Read what the Jerusalem Post has to say, my conclusion;
nice couple, matching each other perfectly.


torsdag, juli 24, 2014

Etosha National Park, Namibia




Etosha National Park i nordliga Namibia är värt ett besök, även om den första "anblicken" kanske inte ser så inbjudande ut. Titta på dessa tre bilder, vi kom norrifrån in i parken, det var torrt och hett av bara sjutton, luften dallrade och vinden var obefintlig. 
Inte ett djur så långt ögat kunde nå. Bara platt, platt och åter platt.

Men det blev bättre framåt kvällningen, efter många timmar på små guppiga och krokiga vägar till näst intill obefintliga vattenhål, där vi hoppades på elefanter, antiloper av olika slag, giraffer, lejon.
Men de var lätträknade, torkan hade ställt till det, hade gjort att parkens alla vilda djur sniffat upp de större vattenhål som fanns på andra håll inne i parken än de vi besökte. 
Runt midnatt kom de dit, liksom i tidig morgontimme.
Men nu vill jag att ni skall få se denna park från sin lite ogästvänliga sida - den torra och heta.

Namibia är känt för att värna om de vilda djuren, noshörning, elefant och många andra som jagas av fega ligor i andra länder, dessa djur har en fristad i detta land, näst intill i alla fall. FN har tilldelat just Namibia ett utmärkelse för att de försöker ge plats för dem med sina stora nationalparker.

Den känslan får man i alla fall när man kommer till Namibia. 

torsdag, juli 17, 2014

Queen Vic Market i Melbourne





Varje stad med lite aktning har också en marknad som lockar inte bara de boende och "invanda", utan även turister på tillfälliga besök.
Melbourne är inget undantag.
"Vic Market" eller Queen Vic" är kära namn på Queen Victoria Market.
Stort, det breder ut sig över två hela kvarter.
Och ligger som sig bör längs bl a Victoria Street i hörnan av Peel Street, har så gjort i över hundra år. Legendariskt landmärke, med Melbournes färgglada skyline tornande sig upp precis bakom, är denna innerstads-marknad platsen där du kan köpa allt, allt i matväg från frukt och grönt till importerade gourmet-varor, du kan äta en bit på små mysiga serveringar, gott och billigt och framför allt färskt. Du kan köpa souvenirer, kläder, resväskor, kosmetika, yxor, hattar ja allt, allt säger allt.
Det rullar en gratisbuss för oss turister precis förbi en av ingångarna, bussen passerar både i riktning mot Port Melbourne som omvänt upp mot bl a Elizabeth Street.
Här kan man prata om den mångkulturella staden Melbourne, en etnisk blandning som inte står vissa nordeuropeiska städer efter, ex Berlin eller Amsterdam eller London för den delen. Södertälje ej att förglömma här på hemmaplan.
Krafs och skräp blandas med sådant som också går att köpa och tros få några månader på nacken efter hemkomsten.
Men framför allt är det atomsfären, ljuden, lukterna, intensiteten, språken, slamret, vattet som rinner på golvet, kartongerna som packas upp, trängseln och känslan att få vara mitt i smeten som blir de bestående minnena av Vic Market i härliga Melbourne.

onsdag, juli 16, 2014

Airbus A350 XWB på Farnborough i ny kostym.




Jodå, jag har skrivit om denna nya skapelse tidigare. 
A350 XWB har nu provflugits i över ett år, för några veckor sedan sattes deras provmaskin nummer fem in i testprogrammet.
Samtidigt som man målade den första maskinen i Qatars färger, men med bibehållen Airbus-fena för att markera att här kommer vi i Airbus med något nytt till Farnborough.
Qatar Airways är det flygbolag som lite senare i år får ta emot den allra första maskinen för kommersiell trafik, den som syns här på bilden.
Den kommer att hamna i kategorin 300-400 passagerare. En långdistansare som fått många bolag att nappa och skriva under kontrakt, det mest omtalade dock, är väl Emirates avbeställning av 50 A350-maskiner för kanske ett halvår sedan.
A350 XWB, liksom A320 NEO, A330 NEO är tystare, betydligt tystare och klart under de krav som luftfartskretsar världen över kräver för att tillåta flygplan att landa och starta. 
Dessutom är de ca 25% bränslesnålare än sina tidigare bröder och systrar i Airbus-familjen. 
Förklarat av bl a winglets och att dessa modeller till stora delar byggts och sammanfogats med kompositmaterial. 
Precis som Boeings Dreamliner.

Alltnog, med purfärska bilder från Airbus hemsida är det åter dags att visa upp henne, den smäckra damen med en oryx-antilop på bringan.





lördag, juli 12, 2014

Taffelberget, bordet med duken på ibland.




Taffelberget är Kapstaden, utan det vore Kapstaden en upplevelse och sevärdhet mindre.
Övertygad om att det är sandsten, detta platåberg, som ligger med sin tre kilometer långa och platta topp  med Kapstaden nedanför.
Ofta när det är klart väder, ligger molen och rullar där uppe lite över tusen meter över havet. Som en bordsduk hänger de ner över kanterna, och rör sig som om vinden sliter och drar i duken.
Taffelberget har en rik flora, ett djurliv med mountain-dassies som största attraktion för oss turister.
Floran är som sagt rik, många av växtarterna är endemiska, d v s de växer bara här och på ingen annan plats.
Tafelberg på afrikaans blir Bordsberg på svenska som alla förstår.

måndag, juli 07, 2014

Flygkatastrofen på Teneriffa 1977.

En efterkonstruerad bild skapad i en dator visar hur det gick till vid kollisionen.

En bild tagen strax efter olyckan.

Idag finns en video tagen i Barcelona som visar hur ett flygplan på väg att landa, i goda väderförhållanden, plötsligt upptäcker en annan maskin som håller på att diagonalt korsa landningsbanan.
Tack och lov hade den ryske piloten tid och mod att dra på full gas och stiga igen för undvika en kollision. I Sydney Morning Herald kan du här se hela förloppet.

Denna incident påminner mig med förskräckelse om den katastrof som inträffade den 27 mars 1977 på Los Rodeos (omoderna) flygplats på Teneriffa.
583 människor omkom vid den kollisionen. 64 människor överlevde, vilka suttit ombord på det Pan Am 747 plan som var på väg att taxa sig fram till startpositionen.
Det var dimma och eftersom flygplan taxade ut via startbanan (!!??) plus några luddiga order mellan kaptenen ombord på KLM:s 747:a och ATC (kontrolltornet) så drog Jacob Veldhuyzen van Zanten på full gas, det var ganska bra sikt från hans position, men insvepande dimmoln dolde startbanan längre fram.
Där Pan Am:s Jumbo i motsatt riktning kom i sakta mak.
Vid en uppskattad hastighet av 260 kmh upptäcker de varandra och Pan Am-planet försöker gira ut på gräsmattan medan KLM-planet försöker lyfta, de klarar framhjulet men underredet och två motorer på höger vinge slår i överdelen av Pan Am-maskinen och river upp det.
Då hade KLM 747 släpat bakdelen i startbanan under 60 meter eftersom det försökte lyfta i en allt för stegrande vinkel mot det tillåtna.
Katastrofen var ett faktum, det holländska flygplanet snurrar runt lite i luften flyger ca 140 meter och hasar eller kanar fram ytterligare 300 meter. Eftersom det var fulltankat antänds bränslet snabbt och branden blev fullt utvecklad mycket snabbt och ingen ombord kommer levande undan.
Den amerikanska maskinen från vilka 64 personer inklusive kaptenen och några andra ur besättningen kunde ta sig ut på vingen och sedan hoppa ner på marken.
Alla räddningsaktioner var då riktade mot KLM 747 som brann, få hade vetskapen eller upptäckte att även Pan Am 747 var inblandad, skadad och även den fattat eld.

Orsaken till att dessa två flygplan stod på Teneriffa, var att det på Las Palmas flygplats pågick ett bombhot där, riktat mot general Franco som då satt vid makten i Spanien.
Allt inkommande flyg hade dirigerats om till Teneriffa och där var det fullt med parkerade flygplan, så när bomblarmet var över och klartecken gavs för att återuppta de avbrutna resorna, så kan stressade och för personalen i ATC ovana situationer uppstå. Vissa kommandon som de gav var inte de riktiga ur flygvokabulären, något som också kan ha orsakat att KLM 747 startade utan tillstånd.
Den holländske kapten verkar också stressad och nonchalant om man läser kommunikationen mellan torn och cockpit. Säkert en kapten a den gamla stammen som ingen törs säga emot.
Men det är min egen teori.

Alltnog, katastrofen är historien värsta vad gäller antalet döda.
En mycket tragisk katastrof som sitter i oss som minns den dagen.

söndag, juli 06, 2014

Maskerad huligan i Japan?


Inte alls, en fullt "normal" och fredligt sinnad japansk kille på en järnvägsstation.
Slängde i väg ett klick ganska snabbt för att inte störa honom.

Med ålderns rätt har jag ändå rätt att fundera lite kring stilen
En varm vintermössa en varm vårdag? ja kanske!
Ett munskydd? ja fullt OK och mycket vanligt i Japan.
Hörlurar och iPhone, helt naturligt inte bara i Japan utan världen över.

Men nu till min fråga, är det någon annan som ser med lite skräckblandade känslor på denne unge man?  Jag gör det för jag har sett så många maskerade i demonstrationer göra s k  rusningar och även på idrottsarenor där de bränt av bengaler dolda bakom sina maskeringar.
Just därför övergick mina känslor till näst intill ett förakt.

Den här killen får symbolisera denna primitiva känsla hos mig, oskyldig och långt bort i sin egen värld.

torsdag, juli 03, 2014

David Boon bevisade att cricket och några pilsner går alldeles utmärkt ihop.

Här under sin aktiva karriär, med reklam för vad? Jo 4X, ett öl från Queensland


Den här australiske cricket-legendaren David Boon, känd för sin korpulenta lekamen och stora valross-mustasch har också några andra meriter i sitt bälte.

Låt oss ta det sportsliga först, Boony som han kallades, spelade internationellt för Australien åren 1984-1995. Batsman och off-spin bowler var hans specialiteter.
Spelade över hundra Test- och One Day International-matcher för Australien, innan han blev tränare för ett cricketlag i Durham, England.
Efter den engelska utflykten blev han med i den australiska uttagnings-kommittéen för det nationella laget i Cricket Australia.

Tasmanier, född 1960 blev efter sin aktiva karriär och inom förbundet Cricket Australia, internationell cricketdomare för att sedan få andra karriär som ansikte för det kända ölmärket Victoria Bitter (VB).
Här visades han upp som frontfigur för den sportpublik som drack stora mängde öl, det gick så långt att hälsoexperter varnade att hans framträdande för VB var "en medveten strategi och signal till storkonsumenterna kring idrottsarenorna att dricka mer, deras uttryck var Go for it."

Den andra meriten som har direkt anknytning till ölpimplandet är den skröna eller icke-skröna som figurerar i australiska sportkretsar, nämligen att David Boon under en flygresa mellan Australien och England eller om det var vice versa (?) skulle ha konsumerat 52, möjligen 53 öl.
Låt oss säja att han av en uppskattad flygtid på 24 timmar var vaken 18 timmar, så skulle det inneburit att han drack tre öl i timmen, timme efter timme efter timme!!
Boony måste av sina föräldrar begåvats med en osedvanligt stor blåsa, eller så satt han nära en toalett, som han satt en lapp med orden "Trasig, ur funktion" på?
Hur det stod till med nykterheten där uppe 11.000 meter över havet förtäljer inte historien.
Men det är att betrakta som en ytterst beundransvärd prestation som jag faktiskt tror den sportmedvetne australiern idag känner bättre till än hans framträdande på olika cricket-fält världen över.

Jag glömmer honom aldrig.
Hur har jag fått reda på detta? Jo, min gode vän Lars-Erik Johansson i Sydney håller historier av detta slag högst levande genom att berätta dem vid lämpliga tillfällen, till allmän glädje och inte så sällan - förvåning.
Tack L-E!

onsdag, juli 02, 2014

Fotbad i 300 km/h?



För några dagar sedan kördes det första "rekreationståget" i Japan.
Bärandes det stolta namnet Yamagata Bullet Train, ett Shinkansen sexvagnarståg med lyx som fotbad. Är kanske något för vårt eget SJ att ta efter?

Att ha två stora fotbad i vagnen, innebär att vattnet inte får skvalpa över, stänka ner eller vid inbromsning bilda vågor som dränker golvet, det ställs stora krav på lokföraren.

Men så här med perspektiv på SJ:s olycksaliga år här hemma, vem minns inte nedrivna kontaktledningar i parti och minut, utbrända ställverk och allmänt eftersatt banunderhåll, så är min förhoppning att någon gång få doppa fötterna i ett bad rusandes genom Tranås söderöver en ren och skär utopi.
En omöjlighet, mitt liv, mitt barns och knappast ens mina barnbarns räcker för att vänta in den dagen.
Under tiden, ha det så ljuvligt på tåget, kära japaner.

tisdag, juli 01, 2014

Kö för Utlänningar.


Här står vi i kö för att få våra, i Sverige, bokade JR Railpass på stationen i Kyoto, Japan.
Ett alldeles utmärkt Railpass skulle det visa sig, kostade ca 1.800 SEK, men vad det räckte till mycket.
Många linjer i och runt Kyoto och Osaka är Japan Railways och på dem reste vi ganska mycket, det var bara att gå förbi biljettautomatköer och visa upp sitt pass, lite VIP-känsla faktiskt.
Shinkansen Kyoto-Tokyo-Osaka likaså. Och i Tokyo, hade vi turen att bo vid en station där JR trafikerade linjen in mot centrala Tokyo.
Gissa om vi kände oss privilegierade som bara kunde spatsera igenom spärrar och förbi kontrollanter.
Förmodligen tjänade vi en hel del slantar på det också.
Inte minst genom de båda Shinkansen-resorna.

Men, titta vad som står på skylten För Utlänningar eller menar de Främmande? Hade det stått Foreign Visitors (Utländska besökare) hade jag inte tagit bilden.
Men jag tog den med tanke på vilka reaktioner det skulle bli i vårt land om en motsvarande skylt satt på våra större stationer, där vi fortfarande har bemannade biljettkontor.

SJ hade beskyllts för att vara rasister, främlingsfientliga och kanske t o m fascister.

I dag slungas dessa epitet vilt omkring sig i de allmänna debatterna, vårt språks nyanser suddas mer och mer ut, de värdeladdningar som finns i orden, dess egentliga betydelse nonchaleras helt enkelt.
Ordet fascist används mot dig om du bara tittar en extra gång på en person av utländsk härkomst, skulle du däremot slå dig i samspråk med samma person skulle du få andra skällsord kastade mot dig från den motsatta sidan av den politiska skalan.
Vänster-och högerytterligheternas folk är egentligen väldigt väl sammanflätade i sina förenklingar av verkligheten.
De är varandras motpoler och skulle inte finnas om de inte hade varandra.

Nu fanns ordet Foreigner i Kyoto och jag tog inte illa vid mig, varför skulle jag ha gjort det?

fredag, juni 27, 2014

Seweweekspoortpiek i Sydafrika är högre än vårt eget Kebnekaise.




Hoppsan och ojdå?
Ja, vi svenskar har svårt att inse och tro att det finns ställen i andra länder där det är både bättre, större, högre och vackrare än vad vi upplever oss själva vara världsmästare på.
Inget fel på Sareks skönhet och Kebnekaises höga topp, misstolka mig inte.
Men hur många av oss tror att det finns snö i Sydafrika? Möjligen 2%, resten ser bara torra landskap och utrotningshotade djur framför sig.
För det första är Sydafrika stort, ofantligt mycket större än Sverige.
Det sydafrikanska landskapet har det mesta, om än inte allt. Alla typer av naturlandskap, flera klimatzoner, två oceaner som gör vädret, variationer som inte kan beskrivas i ord, de finns i synintrycken, dofterna, ljuden, upplevelserna, känslorna av lycka att få vara där.
Titta bara på dess bilder strax öster om Kapstaden.
Det 2,325 meter höga Seweweekspoortpiek, aha tänker ni nu, ett topp högre än vårt Kebnekaise?
Men så lätt är det inte, Seweweekspoortpiek är Sydafrika etthundraandra (102:a) högsta topp.
Men ändå högst i Västra Kapprovinsens Cape Fold Belt, en del av Klein Swartbergs bergskedja.
Namnet då? Jo Sju Veckors Trånga Port Topp.

Längre norrut i Namibia finns också ett Swartbergområde, vilket jag återkommer till.



tisdag, juni 24, 2014

Nijo-jo, ett mäktigt slott i Kyoto.

Yttre vallgraven

Porten till Ninamarupalatset vars entré syns längre bort

En av trädgårdsanläggningarna vid Ninamaru

Ja det är frågan om skall kalla det för slott? Kanske snarare ett palats, eller varför inte ett fort?
Här pratar vi om 275,000 kvadratmeter, vi möts av murar som omgärdar slottet, plus en vallgrav (se den övre bilden). Det finns tre portar in genom den yttre muren, väl inne kommer man till en stor trädgård och ett palats som heter Ninomaru, bakom det i sin tur så ligger ytterligare en vattenvallgrav plus en mur med bl a ett fem våningar högt försvarstorn och här inne ligger Honmarupalatset med sina trädgårdar.

Här ser man de två vallgravarna med sina murar runt om. Ingången ligger nere till höger (1)

Vi håller oss en kort stund vid Ninomarupalatset som vi besökte och gjorde entré genom den "ärbara vagnars uppfart".
Imponerande med sina 3,300 kvadratmeter yta består Ninomaru av fem sammanlänkade byggnader. Vi turister fick långsamt tassa runt i strumplästen på de slitna trägolven i tre av dessa byggnader, utan tillstånd att fotografera. Här fick vi se rum som visade främst på makt, total makt, underkastelse, överflöd och välstånd.
En del av det som vi uppfattar som en grym japansk tradition, men tradition även i bemärkelsen stil, skönhet, hantverk, estetik mm mm.
Värt att nämna är också trägolven, de sk näkergalsgolven i korridorerna utanför de rum vi sakta gående fick glutta in från, den sjungande golven var till för att skydda sig mot bakhåll och lönnmördare. Man hade lyckats konstruera golven på ett sätt som får dem att låta som fåglar när någon går på dem.
Rummen eller salarna, vi storögt tittade in i, har vackra namn som: Pilträdssalen, Ungtallssalen, Kejserliga budbärarnas sal och liknande, längst in fanns Kejsarens/shogunens bostad men dit kom vi aldrig, vi rundade "bara" de tre första salarna.
Imponerande nog för oss västerlänningar som väl aldrig under våra besök i Japan befunnit oss omslutna av en så traditionsburen japansk miljö som denna.

Trädgårdarna, avslutningsvis, är flera till antalet. Ritade av landskapsarkitekter, alla med grupper av körsbärsträd vilka blommade när vi var där och japanaska plommonträd. I trädgårdarna fanns det dammar med över tusen vackra stenarrangemang, grusklädda sluttningar, stenmurar, blommor och i vattnen karpar och sköldpaddor.
Här finns tehus och andra mötesplatser för kulturella möten.

När man lämnat Nijo-jo och Ninomaru-delen av slottet är man omtumlad, ute i det moderna stadslivet igen, med sin ordnade trafik, ompysslade som fotgängare i en storstad känns det som.
Kyoto har allt från tider som varit, som är nu och som blickar framåt.

söndag, juni 22, 2014

Gosse´s Bluff, där asteroiden slog ned.


För cirka 142 miljoner år sedan slog en stor asteroid ned och bildade då en krater med en diameter på cirka 22 kilometer.
Åren har gått, miljontals år och kraterns kanter, som bildades i samband med nedslaget, har eroderat kraftigt, idag är den bara cirka 5 kilometer i diameter och kanterna reser sig som högst cirka 180 meter över den i övriga platta omgivningen.


142 miljoner år tillbaka i tiden befann sig jorden mitt i skarven mellan Jura och Krita-epokerna.


Gosse´s Bluff fick sitt namn efter att den europeiske upptäcktsresande Ernest Giles år 1772, som med namnet ville att eftervärlden skulle minnas den australiske upptäcktsresande William Gosse´s bror Henry. Henry Gosse hade deltagit i sin brors forskarresor i området.

Frågar man den australiske ursprungsbefolkningen så har de naturligtvis århundranden tidigare sökt sig fram till denna plats.
Platsen är känd under namnet Tnorala efter Western Arrente Aboriginal-folket.

En historia från det folket berättar om en grupp gudomliga kvinnor som dansade som stjärnor i Vintergatan. En av dem blev trött och placerade sin baby i en liten korg av trä.
Kvinnorna fortsatte att dansa då korgen plötsligt föll och slog ner på jorden, det lilla barnet slog i marken och tvingade klipp- och bergsformationer uppåt formerandes en ring av berg. Barnets föräldrar; morgon- och aftonstjärnan fortsätter att söka sin förlorade baby än idag.

Avslutningsvis, Gosse´s Bluff ligger nära Australiens geografiska centrum, 175 väster om Alice Springs i Northern Territory, Uluru ligger 212 km i nordostlig riktning.

lördag, juni 21, 2014

Det politiska våldet

Vi står inför ett riksdagsval, vi har precis upplevt ett EU-parlamentsval.
Där drog vi den bistra erfarenheten att det politiska våldet mot de som inte tänker och tycker som de som anser sig ha all rätt på sin sida, de får också på taffsen, ibland rent fysiskt.
Men lika illa är när möten, sammankomster eller demonstrationer störs, förhindras eller attackeras.
Då är demokratins spelregler försatta ur spel.
Idag verkar det som om knytnäven, järnröret, kniven eller den trasiga flaska är de argument som vissa trors sig vinna nya proselyter med, eller förhindra nya att ansluta sig till de man opponerar sig emot.

På vänsterkanten såväl som på högerflygeln finns de, de maskerade, de fega, de som anser sig bekämpa ondska och våld - med eget våld och med egen ondska.
De båda motpolerna möts där de har något gemensamt, nämligen att de hatar, att de mobiliserar, att de ständigt är redo för nya brutala attacker.

Tänk om man istället satte sig ner och diskuterade sina olika åsikter.
Vad enkelt, så värdigt vårt land, vår värld.


onsdag, juni 18, 2014

Terry Fox och Marathon of Hope.




Jag glömmer aldrig Terry Fox, en kämpe, cancerdrabbad som försökte springa tvärs över världens näst största land Kanada, på ett friskt ben och en protes.
Han kom så långt som 5, 373 km på 143 dagar, 537 svenska mil på ett ben! Då hade cancern spridit sig och han tvingades bryta sin kust till kust-utmaning. Efter starten i St John´s i Newfoundland blev han snabbt känd över hela Kanada för sitt mod, hans vilja var att samla in pengar till cancerforskningen, en dollar från var och en av de 24 miljoner kanadensarna.
Märk väl att han sprang ett fullt maratonlopp varje dag, men när som sagt, cancern spridit sig till hans lungor var han tvungen att avbryta springandet i närheten av Thunder Bay.
Jag tillbringande den sommaren utanför Toronto och minns mycket väl det enorma pressuppbåd och det stora varma och folkliga stöd han fick när han sprang genom olika delar av Toronto.
Nio månader efter att han bröt, avled han 33 år gammal.
Men Terry Fox lever vidare, erkänd över hela världen. Miljoner människor varje deltar varje år i the Terry Fox Run i sextiotalet länder, cancerinsamlingen i hans namn har idag nått över 600 miljoner kanadensiska dollar, eller nästan svindlande 3,8 miljarder svenska kronor.
Terry Fox, du tappre unge man, jag glömmer aldrig din kamp. Du lever för evigt i mitt minne.