Summa sidvisningar

onsdag, oktober 29, 2014

Dagens diverse ämnen.


Eftersom jag tyckte det blev rätt lyckat med att blanda innehållet i ett och samma blogg-inlägg fortsätter jag med samma bitar som i går - en bok och en illustration.
Boken, Denis Mukwege - en levnadsberättelse, som jag läste färdig för några veckor sedan handlar om den gode människan Denis Mukwege, vars mission i ett krigsdrabbat Kongo inte kan värdesättas nog. Denis Mukwege är en utbildad kongolesisk läkare som grundat Panzi-sjukhuset i Bukavo och där tar emot tusen- och åter tusentals sönderslitna kvinnor, våldtagna på det mest brutala sätt man inte ens kan tänka sig. Detta ofta som en del i krigföring, markerövring, mineraljakts-fälttåg eller vad det nu är? Våldtäkter som Denis själv hävdar inte har med sexuell lust att göra utan är en del i att förnedra en familj, en by, ett samhälle, en region - ja kvinnan i gemen.
Denis Mukwege har fått priser och utmärkelser världen runt, talat i FN och andra internationella organ, senast förra lördagen gästade han pratprogrammet Skavlan i SVT 1. 
Grova sexuella våldtäkter sargar kvinnor från topp till tå, underliv, psyke, framtid, tro på människan.
Tyvärr verkar det som denna farsot sprider sig i världens konflikter, speciellt i samhällen där kvinnans roll är mer undangömd och förträngd. Där kvinnor inte har någon talan, inga rättigheter, utan bara är slavar under en manligt patriarkat. 
Har du möjlighet skaffa boken, utgiven på Weylers förlag, den handlar om den gode människan och läkaren Denis Mukwege och snaskar inte i förfärliga våldtäktsscener.


Dagens andra ämne är de ungas syn på oss som kommit till åren.
Jag själv lider inte det minsta av det, noterar inte eventuellt förakt eller blickar som bedömer mig utifrån ålder, klädsel, beteende eller språk.
Om det nu ens förekommer (i mitt fall)?
Men raljera kring ämnet kan man ju alltid göra, för vissa hävdar att de bemöts på ett ovärdigt sätt bara
p g a sin ålder.
Denna min illustration tycker jag tillhör det övre skiktet, vad gäller oväntad idé, detta bland alla hundratals jag gjort under de senaste två åren på temat Gnällige gubben.
Skickade den nyss till Skriv i DN, mitt första försök att få in en bild där.

Mukwege och Ålderdomen avslutas härmed.

måndag, oktober 27, 2014

Dagens diversehandel

Solen tittar fram, en sen oktoberdag, jag är förkyld från topp till tå. Försöker uthärda tills detta går över, trots allt är jag vare sig hotad av ebola eller bomber över huvudet.
Som min blogg heter "Diversehandeln" tänkte jag idag lägg in två olika ämnen. Inte illa!!!
I förrgår när jag inte kunde prata, kunde jag teckna och någon mån tänka. 
Mina bittra och sura gubbar har alltid olika "sanningar" de vill föra fram, med ironiska teckningar går det bra att vädra allt, utan att jag får några hatsvar eller hot om en snar och våldsam död.
Den här gången blev det 40 timmarsveckan som fick klä skott - för visst var det bättre förr, då folk hölls i sysselsättning även lördagar och slapp sitta och hänga framför en jädrans tv-apparater från morgon till kväll, allt medan förståndet sakta dunstar bort. Visst har jag rätt?


I slutet av oktober, är solstrålarna inte alltid de som lyser upp, men det kan en intressant och god bok göra. Även om "Boktjuven" i detta fall, handlar om något så destruktivt som andra världskriget åren 1940 till 1943. Sett ur den unga flickan Liesels ögon, när hon kom som fosterdotter till Hans och Rosa Hubermann på Himmel Straße i en liten stad nära München. 
Markus Zusak har, med Döden själv som med författare, lyckats skildra hur livet går vidare trots allt svårare förhållanden, en trots allt ljus skildring av det allra svåraste som går att beskriva - när ett land och ett folk hotas av omedelbar död och undergång. Unga Liesel är optimistisk i sin oskuldsfulla "trygghet", tills det oundvikliga händer då flygplanen öppnar sina magar och strör död och förintelse bland de som ändå är "totalt" oskyldiga till Hitlers vansinne. 
Boken är mörk, men ljuset finns där hela tiden, gnistor, ibland flammor av hopp, tills askan lägger sig och tystnaden inträder, Liesel klarar sig i sin källare, med en älskad bok i famnen. Allt under det att hennes stad Molching till stora delar jämnans med marken.
Kan du, läs den!

onsdag, oktober 22, 2014

P50 i minsta laget, eller?



Idag gäller inga bränslesörplande V-8:or längre, tyvärr kan man kanske säga, gillade alltid deras djupa brummande och morrande.
Men vill man ha lägre koldioxidutsläpp och att folk väljer andra transportmedel i stället kan kanske denna engelska P50 vara ett alternativ.
Gräsklipparmotor, 1,4 meter lång och mindre vikt än vad en normal person väger så kan man kanske påstå att den är miljövänlig, så att till och med Romson, Fridolin och de andra kan nicka instämmande?
Fickparkera gör du enklast som den översta bilden visar.

Pris?
Jo för några år sedan gick en raritet av samma slag, då i USA för USD 123,000, alltså närmare 800,000 svenska kronor. Om den uppgiften är bekräftad vet jag inte, men jag vidarebefordrar den gärna, otrolig som den låter, kan den ur samlarintresse vara sann, det finns de som inte håller i plånböckerna när de vädrat upp en raritet.

tisdag, oktober 21, 2014

Hitlers barnsoldater fick aldrig chansen.




De här bilderna är snart 70 år gamla, den övre uppfattar jag vara från januari, möjligen februari 1945. De två under från ungefär samma tidpunkt.
Nazitysklands desperata försök att inbilla sig själva och omvärlden att en vändning skulle komma slog tack och lov slint. 
Tyvärr var Hitlers makt in i det sista så stor att han förhindrade en fredsöverenskommelse redan under andra halvan under 1944, som delar av den tyska ledningen var beredda att träffa, Rudolf Hess bl a gjorde sitt yttersta, men misslyckades.
Hitler såg sitt Berlin falla sönder under sovjetisk artilleribeskjutning, men lyckades ändå trumma ihop en s k Volksturm där barn, kvinnor och pensionerade i ett sista försök skulle rädda det som återstod, hela tiden med den tyska propaganda pumpandes löften om en vändning i krigslyckan, nya förband hade samlats och stod beredda att falla ryssarna i ryggen påstods det bland annat.
Nu vet vi alla hur det gick, Berlin föll, Tyskland föll, miljontals människor hade dött i fält, i koncentrationsläger och i städer och byar.
Många av de stackars barn och ynglingar ur Hitlerjugend som fick kränga på sig för stora uniformer, fick aldrig chansen att uppleva freden och en ny ljusare framtid.
70 år är en lång tid, men vi som minns, glömmer inte.


torsdag, oktober 16, 2014

Sebror eller zebror?


Att titta tillbaka bör man göra, då och då, för att få perspektiv på vad som ligger framåt och det vi har att förvänta oss i framtiden.
Utan historiska tillbakablickar blir vi fattiga och vårt seende blir begränsat, tankar och idéer riskerar att gå i stå eller t o m bli inskränkt farliga.
Därför tittar jag bakåt, inte till min anfader Jöns Persson 1753 på Qvennerstorpet i Västervik, men väl till mars månad 2013.
Då fick jag/vi under ett allt för kort uppehåll i Namibias största nationalpark, Etosha, se djur under dygnets alla timmar släcka sin törst vid vattenhålet nära den lodge där vi bodde.
En naturlig vattenförekomst berättades det, trots att det var osedvanligt torrt och hett för årstiden, fanns där vatten både för tröga elefanter och skygga schakaler.

Här i morgonsolens glans är det sebrornas tur, eller zebrornas för den som så föredrar.
De kom över den torra och steniga terrängen ner mot vattenhålet, ingen tvekan utan de gick i samma takt som på land rakt ut i det svalkande vattnet och drack och drack.
De släppte aningen på sin naturliga vakthållning mot större rovdjur och lät vattnet släcka deras omättliga törst. Kanske öronen roterade lite för att uppfatta eventuella morrningar, men annars var allas uppmärksamhet riktad neråt mot det speglande vattnet.

Dessa ögonblick är något jag inte glömmer, aldrig.

Lika lite som jag glömmer min anfader Jöns Persson som tog sig namnet Qvennerstedt för ca 255 år sedan.
Historien har olika nivåer, men alla är lika betydelsefulla.


tisdag, oktober 14, 2014

Nordkoreanskt öl av yppersta klass.




Att hämta hem bilder från ett nordkoreanskt bryggeri är inte helt lätt, kvaliteten på bilderna är inte vad experter säger att bryggeriets öl är.
Och tur är väl det, det vore förödande om det vore tvärtom.
Hur som haver, råkar du hamna i Nordkorea, så slink in på något av de talrika ölhak som sägs finnas i Pyongyang och beställ en Taedonggang Lager, 5% alkohol.
Enligt New York Times som testat den så har den följande fördelar: "...en fyllig lager lite åt det söta hållet, med en anings bitter eftersmak och det är ett av den koreanska halvöns definitivt högkvalitativa ölmärken som kommit ut på marknaden under lång tid."

Bryggeriet, köptes in i England, plockades ner och byggdes upp igen i Pyongyang, det fanns farhågor att det skulle användas för att framställa kemiska vapen, men därav blev intet.

Priset för dig som slinker in för en pilsner är knappa 6 kronor för en 64 cl flaska. Kanske lite dyrare idag. Men billigt ändå.

Så glöm inte att i ett arbetarparadis, så måste det finnas möjlighet att släcka törsten också.
Därför finns Taedonggang för alla troende trotjänare i Kim Jong-un:s underbara rike.
Kanske kommer sanningen fram en dag; att det är den store ledaren Kim Jong-un själv som varit bryggmästare, avsmakare och kvalitetsvärderare.

måndag, oktober 13, 2014

En vanlig dag i Tokyo



En helt vanlig vardag i centrala Tokyo, i april år 2014.
Här stöter man, i vimlet, på både det ena och det andra, först rökrutan med den turkosblå kalufsen på en tjej som både röker och knappar på sin mobil samtidigt,  en beundransvärd bedrift.
Strax efter passeras vi av de tjusiga paren, ja matte och husse med de två stolta och välansade pudlarna, som nästan på en given signal gavs befallningen "sitt", för att de fyra skulle slippa alla som sprang före, vid sidan och bakom dem för att fota jyckarna.
I stället ställde vovvarna snyggt upp sig och lät sig under en stund bli plåtade av folk med mobiler och vanliga kameror.
Allt detta en helt vanlig vardag i centrala Tokyo.

torsdag, oktober 09, 2014

Abstractions, mixed media. New.



Two of my latest mixed media images, black ink, acryllic, lead pencil, crayons and probably something more which I have forgotten about.
Anyhow, here they are. Sizes? Both 50 x 70 centimetres.
The top one got the title: The indian and the one below: The pilgrim.

Två av min allra senaste blandteknikverken. tusch, akryl, blyerts, krita och förmodligen något mer, som jag har glömt vid det här laget.
Storleken på båda är 50 x 70 cm. Den övre bär titeln: Indianen och den under: Pilgrimen.

måndag, oktober 06, 2014

Vår tid på jorden....


...en sak är säker, säker som amen i kyrkan - våra dagar här på jorden är räknade.
Det fina i den kråksången är att vi inte själva vet när det är dags att bäras ut genom köksdörren med fötterna före. Ingen av oss alla miljarder på detta klot vet det.
Så varför inte göra det man vill, medan tiden ännu är på ens sida? Förmågan  behövs kanske också? Men skjut inte upp det du vill göra till i morgon, gör det idag.
Det är lite av min filosofi, då menar inte jag att man nödvändigtvis måste kuska jorden runt i varv efter varv, det räcker med att sitta hemma och läsa den bok man funderat på eller åka in till puben och ta en bira med en kompis. Bara man gör det. Idag.
I morgon kan vara för sent....

lördag, oktober 04, 2014

Australien, i hetluften igen.


Ännu en gång ställer sig Australien sida vid sida med USA och andra nationer, i kampen mot en lömsk fiende i Irak.
Den här gången handlar det om något som måste beskrivas som en humanitär insats, sanktionerat av världssamfundet och FN, och på begäran av de styrande i Bagdad.
När det förra gången begav sig, år 2003, var Australien på plats för att flytta på en illasinnad diktator vid namn Saddam Hussein, detta utan mandat från FN.

Det finns klara skillnader, ingen som idag läser nyheterna som kommer ut från Irak och Syrien kan undgå att beröras av de grymheter, avskyvärda grymheter av sällan skådat slag.
Alla vill vi få ett slut på det hänsynslösa fördrivandet av minoriteter, folkgrupper, religiösa grupperingar, alla oavsett ursprung, civila och totalt oskyldiga.
Så den här gången tror jag att opinionenerna i Danmark, England, Turkiet, USA, Australien, Saudiarabien, UAE och andra länder som deltar i försöken att driva IS bort (varthän?) inte blir så högljudda som vid tidigare militära insatser.
Inte för att jag kan australisk inrikespolitik, men hade Julia Gillard suttit kvar på tronen i Canberra, hade förmodligen beslutet blivit detsamma, dvs ställa flyg och personal till förfogande.

Sex stridsflygplan av typen Super Hornet finns redan på plats, två till står beredda hemma i Australien. En tankflyplan och ett avancerat spaningsplan kommer att hjälpa Irak och Kurdistan.
600 militärer, varav 400 är knutna till flygoperationerna och 200 som skall träna irakiska- och kurdiska Peshmerga-enheter kommer att vara tillgängliga.

Sverige finns också beredda, har redan från början skickat humanitär hjälp och om Stefan Löfwen vill kanske det svenska flygvapnet att ställa upp. Det har varit uppe på tapeten, men det var under Alliansregeringens sista dagar. Förmodar att oavsett vilka, så ser de hotet från IS som så stort att man inte bara kan sitta med armarna i kors.

Lars-Erik, om du läser detta, vilka är reaktionerna nere hos dig inför det faktum att Australien återvänder till Irak med stridande trupp?



fredag, oktober 03, 2014

Är svensk beredskap god?


Senast idag längs det, i media, fram bildbevis på hur ryska militära flygplan kränker och provocerar svenskt territorium.
De som i sin banala villfarelse tror att ryssarna dragit sig tillbaka från sina gammelsovjetiska stormaktsplaner, de kan känna sig bedragna.
Sverige kränks, de baltiska staterna likaså, Ukraina skall vi inte tala om för där pågår en ren invasion, USA och Kanadas luftrum kränks.
Dessutom cirklar ryska spaningsplan med transpondrarna avslagna, vilket innebär att de inte upptäcks av vare sig civilflyg eller militära flyg.
Att, i internationellt luftrum, operera utan påslagna transpondrar är kriminellt och utgör en uppenbar risk för kollision och fatala olyckor.
Att våra kära ryska grannar inte har mer bakom pannbenet än så, borde förvåna, men förvånar inte mig. Deras nonchalanta och arroganta uppträdande kommer att leda till en olycka av något slag, att ett av deras smygande spaningsplan blir nedskjutet eller hamnar i kollision med ett annat flygplan.

Sverige har fått en ny regering, det finns en försvarsöverenskommelse mellan S och Alliansen om att beställa nya Jas-plan och stärka det obefintliga försvaret på Gotland.
Små steg, men i rätt riktning. Med S och MP vid rodret blir det inget NATO-medlemskap men Stefan Löfwen sa idag att vi ställer upp för andra länder och förväntar oss, i retur, att få hjälp om vi skulle hamna i kris. Ett tecken på att MP inte styr och ställer.
Vår beredskap?
Den är usel, men vi har vaknat och har kanske lite mer än vaktparaden att möta en möjlig fiende med.

onsdag, oktober 01, 2014

Hotel Angst, Bordighera Italien.





Precis hemkommen från en semester i underbara Bordighera, mellan Ventimiglia vid italiensk-franska gränsen och San Remo på Rivieran bär jag bland annat minnen av ett ruckel som bär mycken ångest - Hotel Angst.
Det låg granne med fräscha Villa Elisa, ett hotell som fortfarande bär en värdighet och håller stilen, till skillnad mot grannen.
En annan skillnad är att Hotel Angst var ett lyxhotell av rang, då det begav sig.
Idag andas fasaden, de gapande fönstren, duvorna som i hundratal flyger ut och in till sina boningar om tider som inte längre finns kvar, möjligen i minnet på någon nittioåring.
Hotellet byggdes på artonhundratalet av en tysk vid namn August Angst och blev ett av Europas mer berömda hotell, med den europeiska aristokratin, liksom kungligheter som ständiga gäster.
I två byggnader på sammanlagt 12,000 kvadratmeter, inbäddat i en prunkande trädgård spenderades det nog mycket pengar på både mat och dryck. Och kanske spel och kvinnor?
Under det första världskriget blev delar av hotellet ett sjukhus för skadade soldater, under mellankrigsåren förändrades turistströmmarna till Bordighera samtidigt som Angst mer och mer tappad stil, aktning och ork.
Möten, närmare andra världskrigets utbrott, mellan italienska fascistledare och motsvarande tyska nazisttoppar fick hotellet att definitivt tappa den sista viljan till överlevnad.
Det övergavs och fick förfalla, fick trädgården att växa igen, utan att någon gjorde något åt det hela.
I Italien finns inga lagar som säger att man efter en viss tid måste riva eller restaurera.

Men nu verkar det som att ett företag som heter Bizzi & Partners har börjat att renovera byggnaden, för att skapa ett nytt hotell, av hög klass, ja lyxklass och resten som påkostade bostäder.
Detta för att återigen locka internationella besökare som inte i första hand räknar dagens utgifter.
80 hotellrum och 55 lyxiga lägenheter, spa, pool, matsalar och en trädgård som på nytt ska ge grönska, skugga och en känsla av privat kontemplation med en bok i knät.

En skaplig insyn hade vi under fem dagar, duvorna dess då mer, de är ju redan hyresgäster.


måndag, september 22, 2014

Det händer på landet, nå´n gång.


Att bo på vischan blir ofta en lunk, det händer inte så mycket som har med dramatik att göra.
Men den 25 augusti i år, fick en buss, möte i kurvan, en bil kom enligt busschauffören i hög fart i högersväng och möter där buss 543.
Vägen är smal och bussen tvingades ner i diket för att undvika en frontalkrock.
Efter en stund kom två bärgare, det blev lite av kaos i hörnan, som man kan se från ett av våra ateljéfönster. Vad jag uppfattar som en ersättningsbuss kommer, eller kanske inte?

Ingen blev skadad, bussen var tom på väg till en skola för att hämta elever.
Bilen som orsakade det hela stannade upp lite men körde vidare, för feg för att möta busschauffören.
Smitare finns det gott om.
En sen rapport om en händelse, på landet.

lördag, september 20, 2014

Misstänkta terrorister grips i Australien. Och resten av världen.

Foto: ABC News

IS, ISIL eller ISIS, oavsett vad du kallar dem, det är lika illa ändå, de får det allt tuffare utanför "sina gränser."
Deras s k kalifat växer inte nämnvärt. En framstöt i Syrien mot den turkiska gränsen är väl den senaste landvinningen som rapporterats. Men turkarna lär inte lägga några fingrar emellan, utan står redo.

Vad som däremot händer, internationellt för dem, utanför Irak-Syrien är en frukt av sommarens illdåd begångna i just den regionen.
I Tyskland står en 20-åring inför rätta efter att radikaliserad återvänt, en annan mindre grupp av jihadister är också misstänkta och förhörs.
I Norge avvärjdes ett hot från en "grupp" IS-sympatisörer i somras, där de skulle gripa en slumpvald familj och avrätta den inför kameran.
I Australien, varifrån bilden ovan är hämtad, gjordes en stort gryningstillslag mot misstänka IS-sympatisörer/återvändare både i Sydney och Brisbane. En räd som fick stor uppmärksamhet i media här hemma, trots påträngande eftervalsfrågor.
Anledningen lär nog vara att, det även för oss här i Europa, går upp att dessa figurer som fått våldet på hjärnan, inte bara är av europeiskt ursprung utan även kommer från andra världsdelar.
Oftast söner till helt laglydiga och arbetsamma invandrare/flyktingar från den muslimska världen.

Problemet med IS växer, många tycker att man målar fan på väggen, men vänta till den dag då våra underrättelsetjänster missar någon med svärd och videokamera, då står vi där och klagar.
Det är därför bättre att vi stöder våra respektive nationers motsvarigheter till NSA, GRU mm så slipper vi konfronteras med blod och död på vår egen hemmaplan.
Det räcker med att vi försöker skydda de som är utsatta i Irak/Syrien och ta emot de som vill söka skydd här hos oss.


måndag, september 15, 2014

Nya tider, nya ansikten och nya soluppgångar.

Hur skulle jag, dagen efter ett historiskt val, kunna gå förbi det utan att kommentera det?
Omöjligt.
Men låt mig göra det inledningsvis med ett stänk humor.
För visst är landets framtid allvar, men en aning kan man väl ändå tillåtas dra lite på munnen åt vad som hänt och möjligen är på väg att hända.

För trots egna/personliga preferenser, lagda valsedlar eller önskedrömmar hos var och en av oss, så är det det stora flertalet som avgör i ett demokratiskt val. Tack och lov.
Därför denna teckning, som visar att solen även gick upp denna morgon, mot en klart ljusblå "moderathimmel" om man så vill.
Och detta händer när hela Sverige, mer eller mindre, målats om från Alliansens orange färg till en rödgrön nyans, som ännu inte blandats eller ens lagts på palletten.
Livet går vidare, kronan svajar, industrin kanske var lite förberedda. Ekonomin påverkas inte i detta skede, utan när det händer något drastiskt kanske?

Men det faktum som skakat om mig är inte Alliansens förlust, utan det faktum att den koalitionens bärande företrädare, under åtta år, inom tolv timmar deklarerar sina avgångar.
Reinfeldt i natt och finansminister Borg idag. Det är tunga pjäser, erkänt fina representanter för landets goda ekonomi, som i ett huj bara meddelar att de försvinner.
För vad än vänstermänniskor må säga och har sagt om herrarna Reinfeldt och Borg, så har dessa båda män, burit Sverige genom den värsta ekonomiska krisen sen trettiotalet, på ett sätt som rönt internationell beundran och häpnad, för att inte säga avund.

Nu avgår de, kanske det blir dags att syna vad S har i sina rockärmar. För är det något som de har att bevisa så är det att kunna matcha sina föregångare, vad gäller Sveriges ekonomi.
Min uppfattning är att MP inte kan och inte bör få säga till om för mycket, det är ett parti som förlorat stort i förhållande till EU-valet och även i jämförelse med 2010. Dessutom var deras språkrör rena rama katastroferna, åtminstone under den gångna valrörelsen, det var därför det gick som det gick.
Vänsterpartiet, har jag förstått är ställda åt sidan vad gäller Stefan Löfvens regeringsfunderingar.
Mycket bra! De är förödande och skulle innebära en stagnation i Sverige, vad gäller det mesta utom möjligen bidrag och underhåll.

Som sagt, solen gick upp idag.
Den gör det samma i morgon.
Lycka till Stefan Löfven, även om 68,8% av de som valde, INTE valde just ditt parti.

torsdag, september 11, 2014

Tigerair Asutralia, som alla andra.


Det är inte bara i Europa som lågprisbolagen har snäva regler för handbagage, ja även flera av de gamla klassikerna i luften minskar också på vikter och mått.
Men Wizzair, Ryanair, Easyjet är inte så roliga att tampas med, visserligen får man ha handbagage med sig ombord, men ajabaja om du överskrider de mått och vikter som satts.
Så varför skulle lågprisbolaget Tigerair Australia vara annorlunda? Inte alls, de har sina strikta regler även där, det räcker med att läsa artikeln i SMH för att förstå deras regler.
Inte så illa med max två (!!!) handbagage, med absolut max på 10 kg, från nyår har man numera speciella "handbagagevakter" vid utgångarna som skall spana in ditt handbagage.
Cirkus 500 svenska kostar det om du ertappas med något halvkilo i övervikt.
Egentligen är regler och bestämmelser till för att följas, men det är väl min avoga inställning till alla dessa jädrans extrakostnader som stör mig.
Varför inte ta i rejält från början och sätta ett pris som täcker det mesta?
Folk vet ju att väljer man ett lågprisbolag blir det påslag med kanske det dubbla, ofta mer, mot vad biljetten i annonsen kostade.
Min senaste erfarenhet av ett "riktigt flygbolag", Finnair, var just den, de tog betalt, men gav också service utan att det kostade extra i varje beslut du fattade före och under själva flygningen.
Det kallar jag service - inte gneteri och lurendrejeri.

onsdag, september 10, 2014

Visar hela härligheten...


Den här bilden hittade en lycklig ägare i lördags, vill visa den för den kommer aldrig hem till pappa Olle igen, den förblir någonstans i Östergötland.
Det är första gången jag visar upp bild på vägg, med väggen kvar efter fotografering. Den grå bakgrunden är nästan typisk fotostudiomiljö från förr i tiden - då det begav sig.
Då rullades det upp en två meter bred grå pappersfond på väggen och sedan ut med ett stilleben på någon slags pedistal eller podium, kanske bord. Sidoljus möjligen.
Men det var då det, idag kör man digitalt mot en ljusgrå råhyvlad vägg.

Bilden heter "Insvept figur", ett verk i blandteknik, men påminner mer om en lunga vid närmare betraktande.

måndag, september 08, 2014

Folkpartiet var feminister för över hundra år sedan. Det du Gudrun.


Vilka tror sig veta att de demokratiska och socialpolitiska reformer som togs i början av förra seklet enbart lades fram genom socialdemokratiska initiativ och visioner?
Nästan alla skulle jag tro.

Men minst lika radikala och framsynta var Folkpartiet eller Liberala Samlingspartiet i början av seklet. Det förra seklet alltså. Det var inte bara socialister som såg morgondagens värld. Det fanns även liberaler som trodde på jämställdhet, vilket bl a en allmän och lika rösträtt skulle innebära.
Och 1913 ej att förglömma, under Staffs regering så infördes även den allmänna pensionen.

Starka, högljudda motståndare till dess omvälvande reformer var Högern, som t o m kallades Karl Staaff för landsförädare under hans reformvänliga period fram till sin död 1915.

Titta bara på detta valbudskap från årets val, vem trodde att en Fru Schyman skulle ha ensamrätt på begreppet Feministiskt Initiativ?
Nästan alla skulle jag gissa.
Men icke alls, du får ta plats i korgen Gudrun.

fredag, september 05, 2014

A350 på segertåg världen runt.



Airbus nya A350 XWB är på jorden-runt uppvisning, ett rent segertåg tror jag vi kan sammanfatta det som. På den övre bilden är hon i Auckland, efter en flygning från Sydney och innan dess Johannesburg.
Den undre bilden visar Anderna i bakgrunden där hon står i Santiago de Chile. Nästa anhalt blev Sao Paulo i Brasilien. Sammanlagt 14 flygplatser besökte hon.
Det känns som denna bränslesnåla (ca 25% lägre bränsleförbrukning) och komposit-lätta maskin vunnit nya tänkbara kunder under sitt uppvisningståg, som ju samtidigt är en extralång provflygning.
I höst får Qatar Airways sina första A350:or. Sedan återstår alla de andra bolagen som redan tecknat order.

torsdag, september 04, 2014

Gnesta konstrunda och Finspång samma öppningsdag.


Ibland blir det små sammanträffanden.
Som det här med öppningsdagar för konstutställningar.
På lördag, nu den 6 sept klockan 11 slår vi upp portarna till årets upplaga av Gnesta konstrunda.
En runda som firar 15-års jubileum och då kan vi inte samtidigt vara i Finspång där Finspångs konstförening välkomnar sina besökare kl 13.
Efter bästa samförstånd med de trevliga representanterna för konstföreningen så beslutades det att ändå ha vår utställning där och då. Den enda dag vi har tillfälle att vara på plats i Finspång är sista dagen den 20 sept mellan 13 och 15.
Men här hemma i huset är vi under Konstrundehelgen, vi hoppas naturligtvis att många kommer, det bjuds på en hel del nytt i konstväg, Mias nya grafik och temperamålningar och mina blandtekniksverk.
Måste nästan ses, så vi ses!

Välkomna!

onsdag, september 03, 2014

"Höstdansen" - du kan bara se den är här och nu.



"Höstdansen", en teckning/blandteknik-bild skulle ha varit med på Konstrundan, som en av många i min samling med likartade bilder, men det valdes av en konstförening och har redan avhämtats.
Här får ni en chans att se den här.
Allt annat finns kvar, välkomna på lördag kl 11 - 17 och söndag 11 - 16. Blacksta, vi håller till i nummer 4 på kartan:
www.gnestakonstrunda.com

tisdag, september 02, 2014

Månadsskiftet juli-augusti 1940.


Här sitter jag Olle, den lille parveln i sanden och leker, lite över två år gammal.
Juli, kanske tidig augusti 1940 och världen runt om står i brand.
Inte visste jag då att det var en trygg plats jag satt på, långt bort i västra Västmanland hos min moster och morbror på deras gård.
Kossor, höns, grisar och några hästar bildade även de en del av den trygghet som man som barn kan känna, utan att då egentligen tänka på det.

Att berätta om motsatsen till denna lugna tillvaro, bör vi börja med något som till synes kunde varit något trivialt, men det var det inte, för den svenska eftergivenheten - flatheten - hade redan lagt sig som en illaluktande dimma över vårt land.
Den 1 augusti förbjuder polismästaren i Stockholm sången "Den ökände hästen från Troja" i Karl Gerhards revy, den ansågs som förargelseväckande? Tyskarna hade tryckt på eftersom sången var riktad mot självaste Hitler himself.
Sovjetunionen sätter klorna i Estland och Litauen den 3 augusti och förklarar dem som Sovjet socialistiska republiker, tre dagar senare är det Lettlands tur att snärjas i Sovjetunionens garn.

Dessa tre händelser i början av augusti får spegla denna bild, där jag, hade turen att bo i rätt land, i en ond omvärld.

söndag, augusti 31, 2014

Gnesta konstrunda 6 - 7 september.


Nu knackar den årliga rundan på dörrarna igen, med ett 15 årsjubileum att fira blir det lite extra spännande för er att komma till oss konstnärer och konsthantverkare i Gnesta kommun under den helg som kommer.
All tänkbar information finns på: www.gnestakonstrunda.com
På onsdag öppnar samlingsutställningen på ArtLab i Gnesta och pågår fram till den 10 september, här hittar du ett representativt konstverk som gör det lite lättare att hitta till de man vill titta lite extra på.
Öppettiderna på ArtLab är samma som konstrundan under lördag och söndag och mellan 16 - 19 under veckodagarna.
Mia och jag i Blacksta har många nya verk att visa, vi tror att de kommer att falla er i smaken.

Varmt välkomna!

lördag, augusti 30, 2014

ISIS sätter skräck i Syrien.



Detta är fasansfulla bilder från Syrien, efter att extrema muslimska ISIS varit på besök.
Det är mig egentligen främmande att dela med sig av sådana här bilder, men de av mina läsare som tycker det är för mycket - jag bara måste, vi bara måste få veta vad som pågår.
Så enkelt är det, ingen, inte ens den/de som vill vara i fred och inte veta något om ondskan i världen, måste få veta att det nu under de senaste månaderna är värre än på många, många herrans år.
Det skrämmande idag, både med den ryska smyginvasionen av östra Ukraina, men än värre är det med den "nya" terrororganisationen, jihadistiska ISIS, som är förblindad av hat mot allt som de lärt sig inte är "rätt", eftersom de själva uppfattar som bärare av den "rätta tron."
Alla som inte delar den, vill man inte dela framtiden med, utan de skall fördrivas, omvändas eller dö. Många massakrer på helt oskyldiga, kristna, yasidier, assyrier, shiiter och andra har inträffat under ISIS framryckningar i norra Irak.
Vad vi mer eller mindre glömt är att de även finns i Syrien, där har de sått splittring bland oppositionen mot al-Assads regim. De har tagit över i stora områden, ända upp till gränsen mot det sekulära Turkiet. 
I sitt syriska erövringståg har de tagit kontrollen över oljefält, gasfyndigheter. Andra inkomstkällor är kidnappningar och bortrövandet av människor i humanitära hjälporganisationer som försöker hjälpa de miljontals syrier som behöver hjälp.
Tänk er tre miljoner syrier är på flykt, har tvingats bort från sina hem, deras familjer har splittrats, det dagliga livet är slut. Nu gäller det för dem att finna någonstans att bo.
1,15 miljoner!!! har flytt till lilla Libanon, över 800.000 till Turkiet och drygt 600.000 till Jordanien.
Är detta något som ISIS bryr sig om? Icke alls.
För dom gäller det att hitta de som inte följer deras medeltida religösa uppfattning om vad som är rätt och inte, de som bryter mot det, ovetandes, okunniga om det, de fångas in. De flesta avrättas på ett bestialiskt sätt.
Att lyssna på musik, att som kvinna inte skyla dig rätt, att röka en cigarett, att opponera sig räcker.
Pang, och du är död.

ISIS är en välorganiserad, välbeväpnad, väloljad, välbärgad och välmotiverad mördar-tsunami som drar fram genom Irak och Syrien, vilket land blir det här näst, kalifatet skall ju omfatta hela det område som muslimer lade under sig i Nordafrika, i södra Europa inklusive hela Spanien.

Det som skrämmer mig är den dag då de står vid porten till Jerusalem och Israel, då kommer helvetet på jorden att bryta ut, om inte tidigare.

Men nu vill jag inte driva olyckskorpen inom mig längre.
Det går inte att med sofistikerade och målsökande bomber och raketer att nå ISIS kalla krigare. De lär sig att undvika sina Toyota-vans under dagtid och kanske röra sig med andra fordon nattetid för att undgå upptäckt?

Kanske så många som 500 av dessa halshuggningsglada krigare kommer från Storbritannien, 150 från Australien, från Sverige kanske ett 30-tal?? Andra västeuropeiska länder har också många, ofta välutbildade ungdomar som gett sig iväg, för att ryckas med i en framgångsrik våg av blod och våld. När dessa återvänder vet vi inte vad som kommer att hända?
Det bästa vore att dra in deras pass, att vässa säkerhetstjänsten vår och andras för att spåra deras förehavanden.

ISIS är och kommer att förbli ett hot mot alla som vill leva i fred och frihet att tycka, tänka och säga vad de vill. 

fredag, augusti 29, 2014

3 oktober 2007



Bilder lever vidare, tider kommer åter, färger skiftar årligen. Vi vet vad som väntar - en tid av skönhet och färgfägring. Men än är det ett tag dit, låt oss leva nu i nuet.

onsdag, augusti 27, 2014

När- och fjärrodlat.


Valkampanjerna är i rullning. Alla partier går sina utspel, slåss om medias och väljarnas intresse, med det ena överbudet efter det andra.
Det är ganska kul att raljera lite, ironisera och skoja med budskapen som möter en vart man än vänder ögon och öron.
Idag blev det Centerpartiet som hamnade på ritbordet, i och för sig gillar jag deras Närodlat-kampanj starkt, för de menar allvar, att det är enda förutsättningen för att ett svenskt jordbruk skall finnas kvar.
Öppna landskap vill vi ha, naturens mångfald och överlevnad likaså, det är djur som skapar det, kossor, får och möjligen hästar? Älgen, rådjuret gör sitt, men även viss skada. Vildsvinen bökar och luckrar upp, men är säkert "nyttiga".
När nu närproducerat är något vi har intill husknuten och mjölken rinner i strida strömmar ur juvren på de 140 mjölkorna, då njuter vi.
Vi kan handla direkt, men köper i affären mjölk, yoghurt, smör, ost och andra mejerivaror, som våra kära kossor varit om att producera.
Det blir närodlat.

Det är klart att även bonden har rätt att prova lite exotisk mat då och då, i en allt mindre värld, med mat från alla hörn, så blir det lätt att man vill prova på.
Då ringer man och beställer hem, eller åker till restaurangen och äter det nya, det spännande.

Leve mångfalden. När- eller fjärrodlat.


måndag, augusti 25, 2014

(V)inster på gott och ont...


Visst kan jag hålla med om att det sticker i ögonen och svider i hjärtat när man ser privata aktörer inom skola och omsorg roffa hem vinster av gigantiska mått.
Om de sedan placeras i skatteparadis eller i madrassen spelar för mig ingen roll, de undandras skatt och skulle kunna ha använts eller återinvesterats inom de områden där de grodde och växte.
Vänsterpartiet har visst en poäng i sin kampanj inför valet, men vad är alternativet?
Vem vill, kooperativ eller annan företagsform, ta över efter de privata aktörerna sedan de fått förbud att plocka ut vinster? Om man inte själv i rörelsen får ta ut en vinst för att bygga en buffert, anställa ny personal, bygga ut sin verksamhet, spara för sämre tider?
Jag tror inte att jag skulle vilja driva ett företag inom vilken sektor det än handlar om, utan att kunna lägga undan ett överskott. Finns drivkraften och lusten kvar?

Nu är V inne på det här spåret och de lär inte få något gehör för det, då de inte sätter sig en i en ev ny regering utan att vinstförbudet finns spikat och antaget av alla partier.

Detta apropå den teckning som jag gjorde för en stund sedan. 
Lite ironi och några klacksparkar klarar ni väl inom V, även om ni oftast säger nej till det mesta.


lördag, augusti 23, 2014

Planning a visit to BIOT? Lite resefakta om BIOT.




Knappast jag heller. 
55 öar eller atoller plus närmare tusen pytte-pytte-små öar , med en högsta punkt två meter över havet hittar man BIOT (British Indian Ocean Territory) mellan Tanzania och Indonesien i Indiska Oceanen. 
Ögruppen heter eller hette Chagos.
Men i början av 2000-talet visste rätt många vad Diego Garcia var för något, som är en öarna i BIOT/Chagos. 
En amerikansk och brittisk flygbas som då användes av det tunga bombflyget för att hålla talibanerna i schack i Afghanistan.
Det började 1965 då Storbritannien och USA fattade beslutet som skulle innebära att de då cirka 2.000 chagosborna skulle tvångsflyttas och helt lämna sina öar. 
Så skedde och idag bor de flesta på Mauritius närmare det afrikanska fastlandet och en del på betydligt mindre Seychellerna.
Länderna (USA och UK) behövde ö-gruppen som militärbas, så då kliver man bara in och säger ut, kör iväg lokalbefolkningen som där bott i evigheter och livnärt sig på fiske.
Som sagt Diego Garcia är den största av öarna i BIOT-gruppen eller Chagos som jag hellre vill kalla den, av de totalt ca 60 kvadratkilometer som öarna (samtliga) utgör, svarar Diego Garcia för 44 av dem.
Fortfarande idag är det en betydande flygbas för USA och GB. 
Med tanke på vad som händer i Mellanöstern, kan tunga transportplan och bombplan operera tämligen ostörda härifrån.
Det är så sagt i den brittiska överenskommelsen från 1965, att den dag de båda länderna inte längre behöver sin militära bas där, då skall chagosborna få återvända till sina öar, vilket de vid upprepade tillfällen begärt och fört upp i rättsliga sammanhang i London. Men utan framgång.
BIOT är en bas, en militär bas, inget annat, runt 4.000, huvudsakligen amerikanska men också brittiska militärer är stationerade här, inkluderat ett antal konstruktionsarbetare från några "neutrala" länder som Filippinerna och Mauritius.
Inget jordbruk, ingen industri, men visst fiske bedrivs. 
Klimatet är varmt och gott, som sig bör när man bor nära ekvatorn, på den södra sidan av den magiska linjen. Rätt sida!

Viktigt att veta, Chagos skärgård är världens största korallatoll!! 
Postivt att höra och veta är också att Storbritannien i april 2010 förklarade hela skärgården som ett fridlyst marint reservat. Något som verkligen behövs i dessa tider av hänsynslöst rovfiske. 

När reser du till BIOT?


fredag, augusti 22, 2014

200.000


I går kväll, torsdag den 21 augusti 2014 runt kl 22.00, så slog siffrorna över till 200.000 besökare på denna min blogg.
Tack alla som någon gång hoppar in och läser, som jag också säger i rubriken, det är en sann diversehandel med allt möjligt som korsar mina tankar.
Tycker om att överraska, även om, måste jag medge, vissa ämnen poppar upp mer ofta.
Så fortsätt att hålla kollen. Vem vet någon dag blir det något som överraskar.
Skål för framtiden!!!

Last night, Thursday August 21 2014, at around 10 pm, the digets jumped the fence to 200.000 vistitors of my blog.
Thank you all for visiting, and as I say in the "headline", it is a General Store with everything that comes across my mind, may also pop up in the blog.
Even if you don´t always get surprised by my posts, my ambition is to just that - to surprise you.
So please keep following my blog, you never know what´s around the corner.
Cheers all across the world, for the future!!!

torsdag, augusti 21, 2014

Till minne av Esbjörn Svensson


Mitt i sommaren 2008 nåddes jag av chockbeskedet att jazzpianisten Esbjörn Svensson drunknat i Stockholms skärgård. 
I samma veva stod jag och jobbade på att färdigställa en utställning till Galleri Sigma i Växjö, tillsammans med min kära Mia. 
Flera gånger under denna sommar hade vi lyssnat på EST, Esbjörn Svenssons Trio. Hans geniala pianospel, som alltid överraskade, gladde och fick en att lyfta några extra dimensioner, fanns förvisso kvar, men något nytt skulle aldrig mer komma ut genom hans fingrar mot pianots tangenter.

Jag blev så berörd att jag gjorde denna teckning/blandteknik i storlek 70x100.
Den hängde där på väggen i det vackra huset i Växjö som inrymde galleriet bland annat. 
Minnet av Esbjörn hittade en köpare, det gladde mig att även någon annan känt samma sak som jag och Mia. Nu lever han där nere i Småland på väggen hos Rolf och Irène och hos oss lever han i vidare i CD-spelaren och minnet.

Glömmer dig aldrig Esbjörn.

onsdag, augusti 20, 2014

Jan Guillou, varför är han så tyst?


IS, eller Islamska Staten, har framgångar, snabbt vunna.
Genom skräck, terror, död och högar av vapen är de mobila förbanden en ny verklig maktfaktor i Irak, Syrien och framöver kanske Libanon och Jordanien. Iran lär de knappast våga sig på.
Turkiet är jag som icke-expert tveksam om.
Finansierade av några av emiraten och/eller megaförmögna uppbackare där. Inkomster får man också från att faktiskt sälja olja och gas från erövrade fält i främst Syrien.

Det som berör mig mest är det fullfomligt hänsynslösa våld de utövar mot helt oskyldiga människor, som kanske bott i årtusenden i sina områden, jag tänker på yasidier, kristna, assyrier, shiiter och andra minoriteter.
Vill inte här och nu gå igenom alla IS (ISIS) illdåd utförda under de senaste veckorna, plågsamma tv-bilder visar de som "blir över" eller klarar sig, många i pyamas, flämtande i hettan. Utan vatten och utan mat. Främst kvinnor och barn.

Här saknar jag de kända mellanöstern-debattörernas stämmor.
Nu läser jag inte Aftonbladets debattsidor så ofta, men det är främst Jan Guillou jag saknar, han brukar aldrig vara sen att dela med sig av sitt tyckande.
Men under de tre år som Syrien-krisen varat har han varit tyst och nu när ondskans makter håller på att riva sönder Irak - fortsatt tystnad.
Plågsam tystnad.

Finns det inget att kritisera i att USA prickbombar ISIS-styrkor för att rädda hundratusentals civila?
Finns det ingen kritik att framför mot "den interna inblandningen" av USA och England när de luftvägen släpper ner mat och vatten till de nödställda?
Finns det ingen kritik att framföra mot att väst förser kurderna med nya vapen och mer ammunition?
Finns det ingen undran varför Ryssland och Kina tysta och instämmande (?) sitter med armarna i kors?
Finns det ingen uns av kritik mot halshuggningar och begravningar av levande?

Bäste Jan Guillou, det skulle kläda dig väl om du lättade lite på förlåten och delgav oss dina synpunkter på vad som försigår i Irak och Syrien.

Vi är många som väntar.

Ett litet PS!
Finns det någon anledning att kommentera halshuggningen av den amerikanske tillfångatagna journalisten James Foley?

söndag, augusti 17, 2014

Hakone, Japan. Att ta en omväg dit.




En dag i april gjorde vi en riktig utflykt med snabbtåg, buss, båt, linbana, bergbana, smalspårigt tåg och snabbtåg tillbaka till Tokyo igen.
I en stor cirkelformad krok reste vi.
På vägen fick vi se Mount Fuji, delvis snötäckt men lite dold i soldis, höga berg, bergbrott, skogar, små byar och en del krimskramsbutiker fyllda med souvenirer.
En fantastisk skulpturpark hann vi med och ett japanskt varmbad innan vi klockan tio på kvällen kom hem näst intill dödströtta, men fyllda av intryck, upplevelser och minnen.
Visar här några av hundratals bilder som togs från de olika färdmedel som togs oss fram på den japanska landsbygden. 
Detta som ett synnerligen syreberikande alternativ till storstädernas brus och intryck av andra slag, mest budskap då.