Summa sidvisningar

tisdag, mars 03, 2015

Union Pacifics monstertåg, drygt 5,6 km långt.


Vi som bor här, ganska nära västra stambanan, ser då och då ett godståg skramla förbi.
Inget fel i det, men skall man se godståg får man nog korsa Atlanten eller ta sig till Australien, möjligen Sibirien.
På bilden ser du Union Pacifics så kallade monstertåg, ett testtåg, där man bl a ville kolla funktionen av multipla dragkrafter.
Nio (9) General Electric Evolution AC tolvcylindriga turbodieslar pustade och slet, moderna effektiva, miljövänligare än sina föregångare och utsläppsvänligare likaså. Tre lok i täten, tre i mitten och tre längst bak.
vad hade de på kroken? 295 boggievagnar, lastade med 618 skepps-containrar, vilket motsvarar ungefär 15.500 ton.
Om ni inte tror mina ord här, varsågod och se Youtube-videon här som är en mäktig uppvisning i konsten att frakta gods.

Tågets längd har ni säkert ropat framför skärmen: 5.632 meter, dryga 5.6 km!!

Det här testtåget gick den 10 januari 2010, en söndag genom delar av södra Kalifornien och vållade i efterhand en del kritik för att det skulle ha kunnat vålla trafikstockningar pga sin längd vid övergångsställen alt järnvägskorsningar.
Märk väl att det enbart gick på dubbelspårig linje, det finns inga mötesspår långa nog att ta emot ett tåg av denna längd, det finns inte heller några regler som säger hur långt ett tåg får vara.
USA i ett nötskal.


måndag, mars 02, 2015

Boris Nemtsov avrättad i Moskva.



Har man fel åsikt om hur landet styrs och sköts, ja då råkar man illa ut, riktigt illa ut.
Som Boris Nemtsov, regimkritikern i Ryssland, som i lördagskväll med fyra skott kallblodigt sköts ihjäl i centralaste centrala Moskva. Nära Kreml.
Han kom och gick på en bro, en stor skåpbil kryper sakta efter, kör plötsligt upp, den övervakningskamera som filmat det hela ser inte vad som händer bakom skåpbilen, samtidigt dyker en personbil upp, även den stannar och även här är detaljerna oklara.
Mörker, avstånd, skymd sikt gör att ingen kan fastställa hur många de var, mördarna.
Boris Nemtsov skulle publicera välgrundade fakta om att Ryssland visst är militärt involverade i det som sker i Ukraina, då avrättas han av okända. Att dra paralleller är inte svårt.
Nåra timmar efter dödsskotten tränger polis in i hans bostad och beslagtar dator, hårddiskar och annat som kan innehålla känsliga, för Ryssland och Putin avslöjande uppgifter.
Klimatet i Ryssland hårdnar.
Regimkritiker mördas, detta är inte första gången.
Precis som ISIS så kör regimen med skrämseltaktik, att få människor tysta genom terror och våld.

Vem, vilka vill umgås med sådana nationer och personer? Inte många.

Teckningen ni ser här gjorde jag i stort sett samtidigt som jag nåddes av nyheten om Nemtsovs död.
Teckningen är skickad till DN.


onsdag, februari 25, 2015

Junkers Ju-52, en gammal bekant.


På den här bilden ser du "Tant Ju", en äldre skönhet i Lufthansa dekor över hansastaden Hamburg. Dit kom den efter många år i Ecuador och USA, det krävdes dryga 4000 arbetstimmar för att få henne i skick som ny, men i Hamburg har man energi och ett jävlar anamma.

Men nu till the BIG STORY - JAG HAR FLUGIT EN Ju 52!!!
Jo det har jag.

Gammal är äldst, jag är vad jag förstår två år yngre än Tant Ju, men en syrra (kanske fler?) till henne ägdes av Ahrenberg-flyg under femtiotalet. Den flög kvällstidningar Stockholm/Bromma - Jönköping.
Min släkt i Stockholm var bekant med Albin Ahrenberg himself och en dag så tillfrågades min mor, inte   jag, om jag skulle ha lust att åka en vända med tidningar till Jönköping?
Jag tackade givetvis ja, och blev på Bromma placerad på telegrafistens plats till vänster i maskinen längst fram precis bakom cockpit.
Tant Ju:s släkting var inte snabbheten själv, utan gled fram i en fart på något över 200 kmh om jag inte minns helt fel, låg höjd och ett sjuherrans oväsen från de tre motorerna.
När tidningarna lastats av, tror jag, lastades post ombord och vi flög åter till Bromma.
För mig som (kanske) trettonåring var det en stor svindlande upplevelse jag fått vara med om.

När nu min käre vän Lars-Erik i Sydney skickar en länk till ett reportage och en serie bilder i der Spiegel så blev jag påmind, kände hur stoltheten pumpar inom mig. Ryggen rätas upp.

Jag har minsann flugit en Ju 52, vem mer har gjort det???


måndag, februari 23, 2015

Putin dikterar villkoren?


Efter en kort tids uppehåll återkommer denna blogg i sin vanliga skepnad.
Vissa uppgraderingar har inte gått som de skulle, andra förändringar har tagit mer tid än de borde.

Men nu är Putin i högform, eller han var för en knapp vecka sedan, då ihärdiga rykten förklarade att han förbjudit svenska JAS-plan att under en NATO-övning landa i Estland, samma förbud skulle ha gälld/gäller fortfarande även för det finska flygvapnets flygplan.
Det har tystnat kring detta intrång i vår militära bestämmanderätt, så förmodligen var det en tidningsanka, men jag reagerade snabbt med en bra illustration.
Jag menar bra, Putin med Sverige som knähund.

Återkommer lite tätare framöver. Lovar.


måndag, februari 16, 2015

Bloddränkta IS i Libyen.


Jag försöker smita undan alla de obehagliga, motbjudande och avskyvärda händelser som dagligen hamnar i våra datorer och mobiler. I media över huvud taget.
Men jag kommer inte undan, jag vill inte egentligen komma undan. För att sticka huvudet i sanden hjälper inte mig eller de stackars krakar som ses på denna bild. Vad jag, med viss framgång, lyckats hålla utanför denna blogg under årens lopp är just denna typ av inlägg.
Men jag är en människa av kött och blod, jag måste få dela med mig av det som gör mig så illa att jag nästan kräks - då oskyldiga människor skall slaktas bara för att de har fötts med en annan tro än mördarna själva tror sig besitta.
Här på denna bild har 21 egyptiska kopter, kristna kopter, gästarbetare från en fattig by i norra Egypten, precis beordrats på knä, för att i nästa ögonblick få sina halsar avskurna.
21 oskyldiga, unga familjefäder, underbetalda gästarbetare, i ett en gång rikt land - Libyen. Ett land som idag är på gränsen till kollaps, ekonomiskt, strukturellt, administrativt och rättsligt.
Klaner härjar och bekämpar varandra, regioner, städer byter "herrar". Industrin, infrastrukturen är nästan helt i spillror. Laglösheten har inga gränser, fanatism, religiös och annan vidskepelse får fritt spelrum.
IS eller ISIS har etablerat sig här, lokala "förmågor" vad jag kan förstå ligger bakom.

De citat som finns här ur Koranen 8:12 har jag inte läst, är inte något jag "står bakom", förmodligen stämmer citaten, men inte min åsikt om Koranen. Jag kan den inte.

Lider med de anhöriga i den nordliga lilla byn i Egypten som förlorat 21 familjefäder.
Ett par ord till IS; om ni tror att vi skräms till tystnad - glöm det.

Att slå in vidöppna portar....


Vår riksbankschef Stefan Ingves lyckades, i veckan som gick, med konststycket att sänka reporäntan ner under noll-strecket. Nu står vi på minus 0,1% reporänta.
Tillsammans med Schweiz och Danmark, trots allt ganska bra sällskap.

Att då som vår nye finansmarknadsminister gå ut och förutspå att på sikt "kommer reporäntan att gå upp" är inte speciellt djärvt utan rent ut sagt skämmigt av en minister att säga något så självklart och givet. Det är klart att räntan kommer att stiga, när och med hur mycket vet bara gudarna.

Per Bolund, sov kanske gott på natten, han hade ju fått plats i media. Men jag vill göra honom till en löjets figur som förmodligen inte vet skillnaden på fram och bak, upp eller ner.

Årets magplask i politiken. Hittills.



måndag, februari 09, 2015

En haj slog till....



Det händer inte så ofta, men när det händer så blir det stora rubriker världen över.
Idag på morgonen svensk tid, i norra New South Wales nära Ballina, sågs skuggorna av en 3,5 till 4 meter lång haj i närheten av en surfare.
Hajen slog till och 41-årige japanske medborgaren Tadashi Nakahara, boende i Ballina, fick sina ben avbitna av hajen, andra surfare som fanns i närheten hjälpte Nakahara upp till stranden, men där dog han av skadorna, de hade då gjort vad de kunnat för att stoppa blodflödet, men lyckades inte hålla honom kvar i livet till ambulansen kom.
Tadashi Nakahara satt gränsle över sin surfbräda när hajen kom och drog ner honom, man kan tänka sig de skräckfyllda sekunder som Nakahara måste upplevt innan han förlorade medvetandet.
Sådana här händelser är inte ovanliga, men ändå ovanliga, om vi betänker hur många andra sätt som människor dör dagligen.
Hajens domäner är havet, är vi rädda och inte vill råka ut för något, så är det väl bäst att vi håller oss borta från stränder och hav, där det inte finns några väktare eller livräddare.
Så enkelt är det.
Den här tragiska händelsen kan kanske relateras till en annan hajattack som skedde ca 25 km från Ballina igår söndag, men där blev utgången lycklig, några bett, blodvite men ingen fara för livet.

iPad Air 2


Detta är första gången jag gör reklam för något jag inte äger, inte tänker köpa.
Men...som tilltalar mitt öga, denna annons är något av det bättre jag sett på senare tid, vem kan gå förbi den utan att reflektera.
Så tunn är en läsplatta, snart blir de väl som kuvert utan innehåll?
Är det ett brevinkast, en glipa in mot ljuset, en springa till det okända?
Inte vet jag, säkerligen en bra surfplatta.
Nu lägger jag den här, förväntar mig inget beröm från Apple, hoppas jag slipper en hord amerikanska jurister inklampandes i morgon bittida klockan 05,00 med beslagtagningsblickarna riktade mot våra datorer, av märket Apple för den delen.



torsdag, februari 05, 2015

Då tiden spelar roll...


Jag läser med viss förvåning att det blåst upp till strid i den australiska delstaten South Australia.
Strid kring vad undrar du?
Ja, kring begreppet tid.
Som det är nu så är den stora kontinenten Australien uppdelad i olika tidzoner.
SA (South Australia) ligger en halv timme efter Victoria med Melbourne och New South Wales med Sydney, liksom Queensland med Brisbane.
SA med Adelaide ligger däremot en och en halv timme före Western Australia med Perth.

Nu hävdar mannen på bilden, SA Pemier Jay Weatherill, att tidsskillnaden kan skapa lite förvirring bland människor som gör affärer och reser.
Därför kallar han sitt förslag som en "no-brainer" att det blir en anpassning till Victoria-  NSW-tider.

Striden då undrar du?
Jo oppositionen, varför skulle man annars vara i opposition, tycker att detta är en icke-fråga, det finns betydligt viktigare saker att diskutera, ex förslaget att lägga ner ett rehab-sjukhus i Adelaide.
Och vidare påstår oppositionen att de styrande i Perth skulle sätta sig på tvären om Adelaide flyttade en halvtimme längre bort.
Hur i hela friden kan de påstå det?
Livet rullar ju på som vanligt, vet man att ett kontor stänger en halv timme tidigare 200 mil österut så hör man väl av sig en halv timme tidigare.

Så det blir nog Eastern Standard Time, när klockan väl ställs om.

Men vi har olika saker på våra agendor, tur att alla inte har krig, bomber, halshuggningar och svält överst på listan, utan bara frågan om en halvtimme hit eller dit.

måndag, februari 02, 2015

Etihad Airways första A380


Som en av de stora bolagen i världen lyfter här Etihad:s nya A380 den 18 december 2014 på väg till sin hemmabas i Abu Dhabi.
Bolaget har beställt 10 av dessa luftens giganter.
Dessutom är denna maskin den 150:e som Airbus levererat, ett bolag som väntar på nya order, inte en enda droppade in förra året, men kanske årets flygmässor släpper på spärrarna.
De lägre flygbränslepriserna gör nog att beställningarna generellt blir lite större än vid mer "normala" bränsleprislägen.
Den här kärran tar 498 pax, två i en alldeles speciell VIP-klass The Residence by Etihad, nio får plats i första  klass små rum (First Apartments), 70 i Buisiness Studio och 417 i Economy SmartSeats. Det gäller att hitta på namn för att locka fler till det egna bolaget.
Första destination blev i december London, sedan följer New York och Sydney.

Jag gillar bolagets design, lite annorlunda.


lördag, januari 31, 2015

Möt den franska antisemitismens vidriga nylle....


Mannen här på bilden, Dieudonné M´bala M´bala, vågar inte göra det han helst av allt skulle vilja göra - en heil - utan visar lite fegt och diskret ett finger.  *)
Läs DN:s förträffliga reportage om judeföraktets utbredning och ringa motstånd i Frankrike. Man tror inte sina ögon eller begriper helt enkelt inte att det kan få förekomma, dessutom inför jublande skaror av antisemiter.
OK, säger du - Charlie Hebdo då? Är inte det också rasistiska påhopp av olika slag, riktat både mot judar, muslimer, kristna, hinduer, präster, borgare, bönder, politiker och resten?
Jo visst är det så. Skillnaden, som jag ser den, är att satiren och klyschorna inte enbart riktar sig mot en minoritet eller folkgrupp, utan slår hej vilt kring sig. Smällarna blir inte lika kännbara, om man vet att det inte bara är min religion eller mitt ursprung som är under attack.
Men i detta speciella fall, har denne snedvridne, f d högerretorikern Dieudonné bytt sida och blivit vänsterpredikant, en skillnad som är liten, då de båda ytterligheterna näst intill möts där den politiska cirkeln sluts.

Jag ber er, läs artikeln, den är lång och kräver tid, men läs den.

Med tanke på att vi i denna vecka påmints om Auschwitz befrielse för 70 år sedan, i ett antal mycket gripande dokumentärer och reportage, så är denna ensidiga jakt och förföljelse av minoriteten judar i Frankrike rent av ett eko från den tid då Nazityskland hade som mest blod på sina händer.
Frankrikes delaktighet i judeförföljelserna och deportationen till dödslägren är också belagd och måste kännas för fransmän när de blir påminda om sina egna band med Hitler.

Förnekelsen av förintelsen, skuldbeläggandet av att allt ont är judarnas fel, att gaskamrarna inte fick jobba färdigt är isande bevis på att nazistiska idéer aldrig sopats bort från Europa, utan dyker upp i olika schatteringar på höger-vänsterskalan i flera länder.
Vi som är liberalt sinnade ser hur de auktoritära krafterna närmar sig varandra, för att bara ta några exempel; Front National och grekiska Syriza hand i hand med Putins Ryssland.
Herre jösses hur ser vår framtid ut?

*) Att göra en nazistisk heil-hälsning är förbjudet, men i Frankrike har man ett alternativ, man har "quenellen", en rak arm nedåtriktad, inte uppåtsträckt. Samma syfte.

Personligen skulle jag vilja sitta ner tillsammans med denne hemske judehatare och se dokumentären som heter "Trikken till Auschwitz", en SvT-dokumentär som handlar om en enda judisk överlevande från Norge, ett Norge som var djupt förgiftat av nazism och där den offentliga ursäkten inte kom förrän i slutet av nittiotalet. Norge borde skämmas.
Men filmen handlar om en äldre överlevande mans rörande berättelse om en verklighet som Dieudonné M´bala M´bala inte vill vare sig höra eller se, än mindre erkänna. Den är inget snaskande i döda utmärglade kroppar, balar av hår, berg av skor, det är en berättelse i färg, filmad i nutid. Den är ljus, men med mörkret lurande närmare än vi tror.

tisdag, januari 27, 2015

Auschwitz för 70 år sedan


Denna dag den 27 januari är det exakt 70 år sedan de som överlevt fick känna befrielsen komma, hur otroligt den än kunde ha varit.
Den sovjetiska armén kom i tid för att rädda många, men nazisterna hade bråttom när de insåg att den röda armén var i faggorna. Av de fyra stora brännugnarna hann vad jag sett en av dem att rivas, allt för att utplåna bevisen på utrotningen av de icke önskvärda "undermänniskorna".
I dag påminns vi om det obeskrivliga och idag samlar förnekare, judehatare, antisemiter och andra skumraskfigurer stora skaror som inte vill se sanningen att över 6 miljoner judar och miljonen andra som handikappade, romer, homosexuella, slaver m fl gasades, sköts, torterades, svalt till döds.

Vi får aldrig, aldrig glömma detta fasansfulla. Vi har en plikt att föra det vidare till våra barn och barnbarn och de har när de får barn och barnbarn också plikten att berätta om vad som hände i alla de olika lägren som inte bara var till för "koncentration" och hårt arbete, utan blev dödsfabriker.

Glöm aldrig.

måndag, januari 26, 2015

Putin en man med huvudet i sanden


Så får det bli.
En illustration till, som egentligen hör hemma på min illustrationsblogg, men som genom sitt direkt politiska innehåll ändå hamnar även här.
Jag blir upprörd över Rysslands och herr Putins konsekventa förnekande av sin militära närvaro i Donetskregionen.
Dessa lögner, sticker i ögonen på mig, igår fick trettiotalet oskyldiga besökare på en marknad i Marieopul sätta livet till när granater avfyrade från de sk "seperatisternas" sida.
Inget land i Europa kan tillåta en granne att invadera sitt eget land utan att vi andra reagerar. Det finns de som kanske försvarar en sådan handling, men de som inte gör det måste höra av sig och markera med de medel de har till buds.
Visst, jag medger, den medvetna propagandan från bägge sidor i en konflikt kan förleda dig och tro på saker och ting som är helt felaktiga. 
Men i denna konflikt kan t o m en vanligt dödlig gubb i Sverige förstå att den militära kraft som de reguljära ukrainska styrkorna möter inte enbart "separatisters förmåga" utan att de får kraftigt bistånd i form av vapen och soldater från annat håll.
Vilket håll?
Jo, Ryssland.
Träd fram Putin, visa lite stolthet och erkänn att ni vill sätta ännu en kil i det ukrainska bygget, ni är rädda och förnedrade över att Kiev valde en annan sida. 
Men erkänn då det, nu är ni bara bleka och fega.
Putte träd fram.


lördag, januari 24, 2015

Två nya illustrationer



De två senaste, och en är skissad och idémässigt klar, men hamnar inte i era burkar förrän tidigast söndagkväll.
Behöver jag påpeka att de tragiska mordorgien i Paris, har gjort att mina lite mer, i allmänhet, neutrala gubbteckningar, blivit aningen mer riktade?
Det är bara läsa, så förstår ni. Det är svårare nu att undvika allt som händer, det som är ännu svårare är inte inte bli plump och vara ute efter "billiga poäng", utan skall man rikta sig åt något håll måste det finnas en ironi, en gnutta humor, i det som många, många känner till. 

Återkommer i nya ämnen. Ni kan alltid gå in på min illustrationsblogg, se adress överst i högerspalten.


måndag, januari 19, 2015

Vad lite dom visste....


Bilden här är rörande.
Tagen den 10 januari 1915, några dagar över 100 år sedan.
Australiska soldater på väg till Gallipoli har har klättrat upp på Keops pyramiden utanför Kairo för att bli fotograferade, de utgör Western Australia´s 11th Battalion.
Några dagar senare efter en skön och spännande vistelse i Kairo bar det av till ett av första världskrigets många slaktplatser - Gallipoli.
Av de närmare 700 soldater som syns här, stupade 65 redan den första dagen, många sårades.
Skyttegravskrig, med meningslösa och blodiga försök att avancera, som möttes av kulspruteeld och drivor av unga människor, meningslöst dödade, långt hemifrån.
Men generalerna hade försökt att vinna terräng kunde de meddela, för att nästa dag beordra nya anfall, med samma utgång - död och åter död.
Den 10 januari i Perth WA på hundraårsdagen, mindes tusentals personer bl a denna bataljon och de tragiska uppoffringar de fick göra, till vilken nytta?
Det kan man tvista om idag.
En sak är säker - inget krig är värdigt oss människor, titta på denna bild och fundera på det.

lördag, januari 17, 2015

Illustrationer efter Charlie Hebdo



Även om jag har en speciell illustrationsblogg, se högst upp i högerspalten här intill, så känns det då och då frestande att lägga upp de senaste alstren här i Diversehandeln.
Vilket jag nu gör, gårdagens bidrag och det som tillkom dagen innan.
Varsågoda.

For English translation please click here http://oqillustration.blogspot.se

Jag måste medge att all den hemska uppståndelse som massmorden i Paris orsakat, till viss del berört "oss" tecknare i vår yrkesroll, min känsla av kollegialt deltagande (och kanske att-ge-igen) har gett till resultat att min lista över kommande teckningar är mycket, mycket längre än den skulle varit annars.
Om nu inte Charlie Hebdo-attacken ägt rum.
Visst finns mitt deltagande med de offer som mördades i den judiska butiken, ett dåd med tydliga, antisemistiska inslag. Även de poliser som dödades är en tragik.
Men satirtecknarna var ju måltavlorna i första hand.

Nu är inte jag satirtecknare, men även här har jag ryckts med, men inser snabbt att jag inte kan karrikera, spetsa till ett porträtt på samma sätt som de drivna satirtecknarna kan.
Men lusten att uttrycka sig i bild har triggats.



onsdag, januari 14, 2015

Melbournes skyline 2018?



Melbourne satsar friskt, bygger högt och vågat.
Här finns utrymmen fortfarande, gamla hamnområdet exempelvis.
De här bilderna är ämnade att visa hur stadens skyline kommer att se ut 2018, de flesta av de projekterade höghusen har fått sitt byggnadslov, några hänger lite löst, men med lite påtryckningar och diverse andra trick (näh, australierna i gemen är inte direkt korrupta), så kanske det går.
Jag kan ganska lite om de här nya projekten, men vill nämna byggnaden som reser sig över alla andra, den heter Australia 108 och ligger i Southbank område, är i dagarna köpt av ett singaporianskt företag. Det superhöga bygget blir Australiens näst högsta byggnad, med stolta 100 våningar och 319 meters höjd. 1,105 lägenheter finns det plats för. Ursprungsplanerna var att det skulle bli 108 våningar på 388 meters höjd, men bl a de civila Luftfartsmyndigheterna sade nej och krympte byggnaden med 8 våningar. Namnet Australia 108 består dock.

tisdag, januari 13, 2015

Niue, hört det namnet förut...?




Nu tar vi ett kliv till andra sidan jordklotet.
Till en av världens minsta ö-nationer, Niue, som ligger ungefärligen i triangeln Cooköarna, Samoa, och Tonga. Land är en egen självstyrande liten nation, associerat med Nya Zeeland, ett land genom vilket de flesta diplomatiska förbindelserna med omvärlden också löper. Niueborna är märk väl nya zeeländska medborgare.
Faktiskt så är Drottning Elizabeth II överhuvud i Niue, även om hon aldrig besökt det lilla ö-landet.
Språket man talar på ön är Niuean, en blandning av språken på Samoa och Tonga.
Låter, för våra europeiska öron väldigt polynesiskt som sig bör.
Även om associationen till Nya Zeeland är nära, så är avståndet stort, 240 svenska mil sydvästöver ligger NZ, Niue är en liten ö, bara futtiga 260 kvadratkilometer liten. Hur många bor här, ja runt 1,400 personer. De som bor på ön kallar ön för "Klippan", huvudstaden heter Alofi och som en polynesisk ö så är turismen den stora inkomstkällan, hit kommer turister för att snorkla, simma med delfiner, dyka bland koraller, eller bara strosa omkring i ganska karg och ogästvänlig lavaterräng. Brant och ibland svårt att ta sig fram, men lyckas man kan få de mest paradisiska upplevelser man drömt om, i form av tysthet, utsikt och känslan av att vara den enda människan på jorden.
En ganska unik sak med Niue är att det är världens första "Wi-Fi nation", en service som är gratis över hela ön.
Till sist: vem var inte den förste europeiske besökaren om inte självaste James Cook, han försökte tre gånger att landstiga på ön, men avfärdades av öborna. Han gav upp och gav ön namnet Vildarnas ö, eftersom de som motat bort honom till synes var målade med blod, vilket i själva verket var färg från röda bananer.
Öns namn Niue lär betyda ungefär "behåll kokosnöten"?

Niue väntar på dig som läser detta. Paradiset finns där ute i Stilla Havet, passa på och res innan du blir för gammal. Du lever bara en gång.

måndag, januari 12, 2015

Vinter några dagar.




Efter många och långa mörka timmar, kom så den vita snön att lysa upp tillvaron, om en för en kort period enligt SMHI.
I två dagar var det mer eller mindre snöoväder, det bedarrade och nu har mildluften tagit över och droppar faller i form av regn. Ack, ack, säg den glädje som varar.
Nej jag är ingen ivrare av kalla vintrar, men ljusa och snöiga med en och annan minusgrad passar mig ganska bra.
Ville visa dessa medan det vackra ännu varar.

torsdag, januari 08, 2015

Je suis Charlie


Igår slog den obarmhärtiga terrorn till mot hjärtat av vår frihet, en tidningsredaktion i Paris.
Tio journalister, varav fyra tecknare mördades kallblodigt under ett redaktionsmöte, ja ni kan alla andra skrämmande detaljer genom media förstår jag. Två poliser mördades också.
Tre timmar efter blodbadet, gjorde jag denna teckning, den "slog" ner som en klar bild i mina tankar och minuter senare var den klar, skickade den till DN:s insändarsida och la ut den på Facebook.
Har fått många positiva reaktioner från vänner och även okända.
Jag kände uppriktig sorg och vrede, vilket gav extra bränsle när bilden blev till i all sin enkelhet.

Vill naturligtvis även på denna min blogg visa bilden igen, den visar vad jag känner - sorg.
Över hänsynslösheten, över förlusterna, över framtidsutsikterna, över min egen maktlöshet.
Men även sorg för att vårt öppna samhälle, med rum för fria tankar, åsikter och yttringar är under hot från de som inte vill ha en dialog, de som tror att sanningen är enkelspårig.

Vi, alla, tecknare eller inte, fortsätter att visa vad vi tycker, öppet och ärligt, i en miljö som är tolerant och ärlig. Där trivs vi, där diskuterar vi, där framför vi våra åsikter.

Våra vapen är fria ord och bilder.

onsdag, januari 07, 2015

Vid Murray River ligger Morgan, South Australia




Den mäktiga Murrayfloden rinner sakta fram, precis på den västliga sidan av floden, där den gör en nästan 90 graders böj söder ut, ligger Morgan i delstaten South Australia.

Det här flodsystemet Murray-Darling hade stor betydelse för all handel i slutet av 1800-talet fram till runt 1910-15. Port of Morgan, South Australias näst största hamn efter Port of Adelaide.
Måhända förvånande eftersom det ligger en bra bit upp i floden från havet räknat.
Ångbåtar, pråmar och allehanda farkoster låg och lastade på nära nog upp till en kilometers längd längs flodbanken.
Här låg också järnvägen, kombinationen tåg-båt gjorde att Morgon blomstrade. Upp till sex tåg om dagen trafikerade sträckan ner till Adelaide (ca 160 km sydväst-ut), främst med ull från områden runt Morgon och delar av västligaste Victoria och sydvästra New South Wales.
Lägg därtill att många "vanliga" resenärer fördrog kombinationen tåg - båt framför de dammiga vägarna vid förra sekelskiftet.

Efter första världskrigets slut minskade stadens betydelse som handels-station, men Morgon dog inte ut, tack vare de stora dammsystem som skapades för bevattning av bl a druvodlingar lite längre uppströms, så stannade folk kvar i Morgan.
Flodens betydelse kan man också illustrera genom de hjulångare som fraktade turister och besökare på ända fram till tidigt sextiotal.
Morgan, till slut, hade också som en båthamn bör, ett varv, det största "flodvarvet" i SA. Detta varv revs så sent som 1994.

Idag? Här bor cirka 430 personer och Murray spelar fortfarande en betydande roll för stadens befolkning.
Husbåtsmarinan är precis färdigbyggd, husbåtar finns det gott om, en kostnadsfri färja korsar floden med bilister i strid ström. Fritidshus av den finare sorten, ligger vackert placerade längs flodbanken lite nedströms i Brenda Park.
Husbåtar ja, men även husbilar hittar hit, under skuggan av de jättelika eukalyptusträden tillbringar man nog mer än en övernattning tittandes på den rofyllda floden sakta mak söderöver och dess flytetyg av diverse slag.

Det enda störande borde vara kookaburrornas morgonpigga skrattfest i tidig gryning, en burras skratt hörs lätt genom husvagnens vägg.

tisdag, januari 06, 2015

Gnagare är också människor.


Det är inte lätt det här ämnet.
Det handlar om rivalitet och konkurrens, som ibland tar sig lite ondskefulla och bisarra uttryck, men som i denna bild är snällheten självt.
Att slippa släpa på bagaget att vara Gnagare, dvs AIK-are är för de allra flesta en befrielse, ett privilegium. En lättnad.
Då kan man hacka, häckla och driva med dom, när helst man själv vill och behagar och det kan bli ganska ofta, ibland utan anledning, bara själva odet eller företeelsen AIK lockar till motattack.
Men, det skall betonas, min bäste kompis, den tyvärr numera bortgångne Matte, var en ur-AIK:are, vi trivdes alltis kanon ihop, det blev väl lite lättare pajkastning då och då. Mest mest skratt.
Matte var hela sitt liv Solna-bo, så vad hade han för val?
Gnagare, Råttor är väl inte de mest romantiska namn man kan ge ett lags anhängare, men kallar man sig själva för Gnaget så får man skylla sig själva.
Alltnog, alla gör vi våra val här i livet, val vi själva får stå för.
Även så Gnagare.

måndag, januari 05, 2015

Seborga, ett minirike i Imperia, Italien




Högt där uppe, efter slingrande serpentinvägar når man dit upp, med den italienska och delvis franska långt där nere, där borta.
Här ligger den lilla mikronationen Seborga (Comune di Seborga), med egen flagga och allt.
Som en borg bokstavligt talat, högst upp, lätt att försvara då tiderna begav sig och fienden lurade bakom buskar och stup.
Det fanns personer som utropade Seborga till Principato di Seborga, en del av Italien som aldrig kommit att bli en del av Italien.
Vilket det otvivelaktligen är idag, men då den italienska författningen eller enhetsakten inte nämner att detta tidigare furstendöme är en del av det enade Italien, så hävdas det än idag från vissa håll att Seborga utgör ett juridiskt sett "icke-italenskt territorium".
Men må de strida, Seborga är en upplevelse på högsta nivå. 
Knaggligt, backigt, trångt och i allra största grad otillgängligt. Här kan inte vara lätt att bo som äldre, handikappad eller med småbarn.
Men likväl bor de här, alla kategorier. Idag ca 320 innevånare stort.
Med några små restauranger, en matbutik, souvenirbutik och några andra små affärer i skyddande skugga mellan hus och murar.
Utanför muren finns en plan, ett platt yta där bussen från Bordighera kan vända.
Vi hade turen att känna Judith Annandale, på vars takterrass vi sitter och njuter av sol, vin, mat och stålande utsikt.

fredag, januari 02, 2015

22 december 2014, en stor dag för Qatar och Airbus.



För tio dagar sedan, den 22 december 2014, togs de här bilder i Toulouse, Frankrike.
Inte vilka bilder som helst.
Det är den allra första leveransen av en A350-900 XWB som här är på väg att taxa ut, för att strax efteråt lyfta mot Doha i Qatar. 
På den undre bilden ser ni en A380-861 komma smygande bakom sin mindre syster-maskin. A380:an är också helt färsk och ny, leveransklar att lyfta även hon, som Qatar Airways tredje A380.

Det har varit en del skriverier i media om problem mellan Airbus och Qatar när det gäller leveransen av den första A350:an, med ca tre veckors veckors fördröjning efter att ha rett ut några mindre frågetecken som Qatar hade, så är de utredda och inte längre något för pressens ekonomisidor att spekulera kring.
Likaså A380:ans framtid har diskuterats hej vilt, inte bara den som syns här, utan hela bolagets planer för superjumbons framtid.
Eftersom Airbus inte fått en enda order under 2014 på denna luftens gigant, så är det klart att frågor ställs, inom bolaget och i flygkretsar i övrigt.
Men istället för att kasta in handduken och inte se framtiden an med förtroende, gjorde Airbus det som säkert många hoppats och väntat på, de tänkte positivt. 
En tystare variant med nya motorer och dessutom med en aningen längre flygkropp blev svaret på alla domedagsprofeters kraxande.
Det handlar om ekonomi - mindre bränsle, fler passagerare. 

Då kör vi.




torsdag, januari 01, 2015

Encaustic vaxmåleri.




För några månader sedan gick jag på en kort kurs i vaxmåleri.
Denna antika konstform, som tillämpades i Grekland för över 2000 år sedan, heter "enkaustikos", vilket på grekiska betyder "att brännas in".
Alltnog kortfattat tillbaka till kursen, vi fick välja bland bitar, som tvålar ungefär, av bivax i olika kulörter. Kartonger att göra sina verk på, och givetvis något att smälta vaxet med, små strykjärn.
Det lilla strykjärnet blev sedan verktyget med vilket man skapade sina första trevande bilder (se ovan).
När man blir lite mer avancerad, kan man bygga lager på lager, skapa texturer, jobba med genomskinliga glasyrer och även använda vaxtekniken i collage och blandteknik-alster.
Det var spännande, ovant och lite fantasieggande.
Men jag la idéen om att jobba vidare med vaxmåleriet åt sidan för tillfället, kanske, kanske inte dyker lusten upp att förkovra sig och ge sig "in i branschen" upp.
Vem vet?

tisdag, december 30, 2014

Två nyårsillustrationer.



Vi knackar om lite drygt ett dygn på dörren till ett nytt år - 2015.

Vad det kommer att bjuda oss står skrivet i stjärnorna och där får det förbli för min del.
Jag är lite av en fatalist - det som sker, det sker - inte mycket jag kan göra åt det. Bortsett från att vara rädd om sig själv, köra försiktigt och vara lite på vakt då och då.
Är man bara det, så blir året det som andra formar och skapar det.
Ett extraval hade jag som person inte kunnat tippa över till den favör jag velat haft det, men jag hade känt mig delaktig i vinst eller förlust.
Nu blir det inget nyval, vilket debatteras hej vilt i media, oavsett vad våra politiskt valda ledare hade beslutat eller inte beslutat hade 50, 40 eller 30 procent tyckt det varit fel.

Jag fick lite sprätt efter julhelgen och en kortare vistelse i Värmland, med två illustrationer som rör den sk Decemberöverenskommelsen och det Nya året.
Hoppas det kan förnöja något och få dig att tänka positivt. även om gubben överst är lite pessig.

De illustrationer jag lägger upp på denna blogg är bara bitar av mitt totala utbud, som du hittar på:
http://oqillustration.blogspot.se
En och annan som jag tycker är värd att få plats som en bildinsändare i DN, skickar jag dit, hittills har de tagit sex stycken, ganska bra med tanke på att jag började skicka in i början av november månad.

Hur som haver det nya året kommer snart.
Tack alla ni som tittar in på denna blogg, jag önskar er ett riktigt bra och lyckligt 2015.
Vi ses då, här kommer alltid det oväntade, utbudet i en diversehandel får inte sina.

Gott nytt........

tisdag, december 23, 2014

God Jul och ett Gott Nytt År. Merry Christmas & Happy New Year.


Till alla vänliga människor världen runt, som en eller annan gång tittat in på denna min blogg, vill jag nu rikta en varm och innerlig önskan om en fridfull och riktigt God Jul och likaså ett Gott Nytt År.

To all you people out there, who once now and then stumble over my blog, I would like to extend a warm and peaceful wish for a Merry Christmas and a Happy New Year alike.


söndag, december 21, 2014

Kim Jong-un och Vladimir Putin. Vilket par.

Hänförda och gråtande kvinnliga soldater klamrar sig beundande fast vid ledaren Kim Jong-un.
Tack EPA (European Pressphoto Agency) för en bra bild.

Så når oss då nyheten som inte så många trott den skulle komma, men som å andra sidan inte överraskar. Nordkoreas ledare och diktator Kim Jong-un har bjudits in på ett officiellt statsbesök till Ryssland och Vladimir Putin.
För Kim Jong-un kommer det bli kanske den största propagandistiska framgången i hans karriär, något som han kommer att ta som intäkt för att hans land respekteras och anses fint nog att få trampa samma röda matta som Putin i maktens korridorer i Kreml.
Korridorer som en gång i tiden, en större tyrann än Kim Jong-un, Josef Stalin vandrade upp och ner i, sugandes på sin pipa, planerande hur många och vilka av hans närmaste som skulle tas av daga nästa dag.
I Kim Jong-uns beryktade och dokumenterade fångläger dör fångar som flugor, av svält, tortyr eller köld. Deras brott? Kanske ett ord som ifrågasatt nationens politik, ledarens ord, släktingens fängelsevistelse, säkerhetsbrister på arbetsplatsen eller vad det nu kan vara. 
För där finns alltid något som angivarna, tjallarna kan peka på och få en granne, en arbetskamrat fängslad, många för gott.
Vladimir Putin, vad tjänar han på detta? 
Jo han markerar kanske att Nordkorea också står som en av USA:s starkaste kritiker, att Nordkorea förfogar över ett överdimensionerat försvar som kan utgöra ett hot mot USA, en stark bundsförvant i öster, när Europa och väst sviker och utfärdar sanktioner på löpande band, när Saudiarabien dumpar oljepriset och rubeln faller, ja då måste man hitta kompisar med samma skumma syften som man själv ruvar på. Då blir det en herre som exempelvis Kim Jong-un.
Inget förvånar mig längre.
Jag blir vare sig ledsen, rädd eller förbannad, bara mer klar över hur politik på världsnivå idag fungerar, eller är det så att det inte fungerar?



tisdag, december 16, 2014

Nazimens offer 1939.



Den tyske fotografen Hugo Jäger, en troende nazist hade tredje rikets frikort till de stora nazistiska partimötena, till arméernas framskjutna positioner. Han fångade på bild det som Hitler ville se, rikets storhet och överlägsenhet, han lär ha blivit berörd av Jägers foton.
De remarkabla när vi nu ser dem här ovan, är de är i färg, året är 1939 alltså 75 år sedan.
Nu har Fownews.com gjort dem tillgängliga och jag tror inte att de kastar en hord med amerikanska advokater på mig för att jag tar mig friheten att sprida "deras" bilder.
Jag tar risken.
Dessa bilder berör, för vi vet alla med facit i hand vad som hände med de judar som syns på bilderna, vilket de inte visste när bilderna togs.
Den äldre mannen på övre bilden, med sin skrynkliga jude-stjärna på bröstet samspråkar, tillsynes, under gemytliga former med några officerare.
Återigen, året var 1939.
Vilket tydligt framgår av den undre bilden, tagen i Kutno utanför Warszawa, de unga kvinnorna ser "ganska välmående" och glada ut, fortfarande i kläder som inte röjer deras situation bakom taggtråd och ofrihet. Vem vet om de plockats ut för att visa motsatsen till de verkliga förhållandena som rådde i gettot.
Hitler ville säkert inte få sina stunder i läderfåtöljen förstörda av plågade ansikten.
Alltnog, dessa två bilder berör mig, jag har läst Mila 18 och Upproret i Warszawa, så jag har ett hum om hur det kom att utveckla sig under åren som följer 1939.
Vill du ser fler bilder klicka här och tänk på vad nazismen orsakade i form av ondska, död och plågor. Ett folk, det judiska var nästan på väg att förintas från Europas karta, men spillror blev kvar och idag är de på nytt utsatta för förföljelser och hat.
Samtidigt med dessa rader vill jag påminna alla om den andra våldsideologin som samtidigt också ägnade sig åt tortyr, förföljelser, fördrivningar och massdöd - kommunismen.
Två ideologier som har mer gemensamt och de olikheter som skiljer dem åt.
Ett faktum som idag glöms bort i debatten om nazism, fascism och jihadism.
Kryptokommunisterna kryper lågt för att slippa bli sedda, men alla med huvudena på skaft inser även den faran, nazism och fascism är redan avklädda i dagens debatt.

lördag, december 13, 2014

Gubbar är också människor.



När man själv kommit upp i åren och ser på livet som varit, så kan man bara konstatera att det är inget att göra åt att det fortsätter i samma oförminskade hastighet fram till stupstocken.

Mina gubbar, som bara poppar upp, utan växtverk eller sömnlösa nätter, får väl personifiera min situation och relativt höga ålder. 
Även om det inte är rena självporträtt så är mycket hämtat ur egna erfarenheter, upplevelser och inte minst - observationer av mina jämnåriga kamrater.
Ja, det blir, sorry Gudrun Schyman, mest gubbar som jag ritar. 
De är lättare att förvränga, överdriva och rent av vanställa, än vad det skulle vara om jag kvoterade och gjorde varannan damernas.
Kvinnan, för det första, vill jag inte vrida till lika mycket som jag gör med gubbarna, det är av respekt och för att undvika kritik. 
En kritik som jag vet skulle komma, oavsett om det jag gör är satir, humor, skämt eller bara på skoj, det skulle komma ändå. Jag har stöt på det tidigare, vid flertalet tillfällen, då antalet kvinnor inte lika många som männen, men sällan för att de överdrivits i form eller på annat sätt.
Jag har då slingrat mig ur det hela med just det enda försvar jag har; det är svårare att göra karikatyrer av kvinnor än män. Och då pratar jag karikatyrer som näst intill är lyteskomik.
Det finns drag av det i en del av mina teckningar, om man vill misstolka dem, det skulle aldrig gå om det vore gummor och inte gubbar.
Kanske jag skulle testa och se?
Vi får se.
Men trösta er med, jag som gubbe ser mig själv som en vanlig människa. 
Vare sig mer eller mindre.