Summa sidvisningar

tisdag, januari 27, 2015

Auschwitz för 70 år sedan


Denna dag den 27 januari är det exakt 70 år sedan de som överlevt fick känna befrielsen komma, hur otroligt den än kunde ha varit.
Den sovjetiska armén kom i tid för att rädda många, men nazisterna hade bråttom när de insåg att den röda armén var i faggorna. Av de fyra stora brännugnarna hann vad jag sett en av dem att rivas, allt för att utplåna bevisen på utrotningen av de icke önskvärda "undermänniskorna".
I dag påminns vi om det obeskrivliga och idag samlar förnekare, judehatare, antisemiter och andra skumraskfigurer stora skaror som inte vill se sanningen att över 6 miljoner judar och miljonen andra som handikappade, romer, homosexuella, slaver m fl gasades, sköts, torterades, svalt till döds.

Vi får aldrig, aldrig glömma detta fasansfulla. Vi har en plikt att föra det vidare till våra barn och barnbarn och de har när de får barn och barnbarn också plikten att berätta om vad som hände i alla de olika lägren som inte bara var till för "koncentration" och hårt arbete, utan blev dödsfabriker.

Glöm aldrig.

måndag, januari 26, 2015

Putin en man med huvudet i sanden


Så får det bli.
En illustration till, som egentligen hör hemma på min illustrationsblogg, men som genom sitt direkt politiska innehåll ändå hamnar även här.
Jag blir upprörd över Rysslands och herr Putins konsekventa förnekande av sin militära närvaro i Donetskregionen.
Dessa lögner, sticker i ögonen på mig, igår fick trettiotalet oskyldiga besökare på en marknad i Marieopul sätta livet till när granater avfyrade från de sk "seperatisternas" sida.
Inget land i Europa kan tillåta en granne att invadera sitt eget land utan att vi andra reagerar. Det finns de som kanske försvarar en sådan handling, men de som inte gör det måste höra av sig och markera med de medel de har till buds.
Visst, jag medger, den medvetna propagandan från bägge sidor i en konflikt kan förleda dig och tro på saker och ting som är helt felaktiga. 
Men i denna konflikt kan t o m en vanligt dödlig gubb i Sverige förstå att den militära kraft som de reguljära ukrainska styrkorna möter inte enbart "separatisters förmåga" utan att de får kraftigt bistånd i form av vapen och soldater från annat håll.
Vilket håll?
Jo, Ryssland.
Träd fram Putin, visa lite stolthet och erkänn att ni vill sätta ännu en kil i det ukrainska bygget, ni är rädda och förnedrade över att Kiev valde en annan sida. 
Men erkänn då det, nu är ni bara bleka och fega.
Putte träd fram.


lördag, januari 24, 2015

Två nya illustrationer



De två senaste, och en är skissad och idémässigt klar, men hamnar inte i era burkar förrän tidigast söndagkväll.
Behöver jag påpeka att de tragiska mordorgien i Paris, har gjort att mina lite mer, i allmänhet, neutrala gubbteckningar, blivit aningen mer riktade?
Det är bara läsa, så förstår ni. Det är svårare nu att undvika allt som händer, det som är ännu svårare är inte inte bli plump och vara ute efter "billiga poäng", utan skall man rikta sig åt något håll måste det finnas en ironi, en gnutta humor, i det som många, många känner till. 

Återkommer i nya ämnen. Ni kan alltid gå in på min illustrationsblogg, se adress överst i högerspalten.


måndag, januari 19, 2015

Vad lite dom visste....


Bilden här är rörande.
Tagen den 10 januari 1915, några dagar över 100 år sedan.
Australiska soldater på väg till Gallipoli har har klättrat upp på Keops pyramiden utanför Kairo för att bli fotograferade, de utgör Western Australia´s 11th Battalion.
Några dagar senare efter en skön och spännande vistelse i Kairo bar det av till ett av första världskrigets många slaktplatser - Gallipoli.
Av de närmare 700 soldater som syns här, stupade 65 redan den första dagen, många sårades.
Skyttegravskrig, med meningslösa och blodiga försök att avancera, som möttes av kulspruteeld och drivor av unga människor, meningslöst dödade, långt hemifrån.
Men generalerna hade försökt att vinna terräng kunde de meddela, för att nästa dag beordra nya anfall, med samma utgång - död och åter död.
Den 10 januari i Perth WA på hundraårsdagen, mindes tusentals personer bl a denna bataljon och de tragiska uppoffringar de fick göra, till vilken nytta?
Det kan man tvista om idag.
En sak är säker - inget krig är värdigt oss människor, titta på denna bild och fundera på det.

lördag, januari 17, 2015

Illustrationer efter Charlie Hebdo



Även om jag har en speciell illustrationsblogg, se högst upp i högerspalten här intill, så känns det då och då frestande att lägga upp de senaste alstren här i Diversehandeln.
Vilket jag nu gör, gårdagens bidrag och det som tillkom dagen innan.
Varsågoda.

For English translation please click here http://oqillustration.blogspot.se

Jag måste medge att all den hemska uppståndelse som massmorden i Paris orsakat, till viss del berört "oss" tecknare i vår yrkesroll, min känsla av kollegialt deltagande (och kanske att-ge-igen) har gett till resultat att min lista över kommande teckningar är mycket, mycket längre än den skulle varit annars.
Om nu inte Charlie Hebdo-attacken ägt rum.
Visst finns mitt deltagande med de offer som mördades i den judiska butiken, ett dåd med tydliga, antisemistiska inslag. Även de poliser som dödades är en tragik.
Men satirtecknarna var ju måltavlorna i första hand.

Nu är inte jag satirtecknare, men även här har jag ryckts med, men inser snabbt att jag inte kan karrikera, spetsa till ett porträtt på samma sätt som de drivna satirtecknarna kan.
Men lusten att uttrycka sig i bild har triggats.



onsdag, januari 14, 2015

Melbournes skyline 2018?



Melbourne satsar friskt, bygger högt och vågat.
Här finns utrymmen fortfarande, gamla hamnområdet exempelvis.
De här bilderna är ämnade att visa hur stadens skyline kommer att se ut 2018, de flesta av de projekterade höghusen har fått sitt byggnadslov, några hänger lite löst, men med lite påtryckningar och diverse andra trick (näh, australierna i gemen är inte direkt korrupta), så kanske det går.
Jag kan ganska lite om de här nya projekten, men vill nämna byggnaden som reser sig över alla andra, den heter Australia 108 och ligger i Southbank område, är i dagarna köpt av ett singaporianskt företag. Det superhöga bygget blir Australiens näst högsta byggnad, med stolta 100 våningar och 319 meters höjd. 1,105 lägenheter finns det plats för. Ursprungsplanerna var att det skulle bli 108 våningar på 388 meters höjd, men bl a de civila Luftfartsmyndigheterna sade nej och krympte byggnaden med 8 våningar. Namnet Australia 108 består dock.

tisdag, januari 13, 2015

Niue, hört det namnet förut...?




Nu tar vi ett kliv till andra sidan jordklotet.
Till en av världens minsta ö-nationer, Niue, som ligger ungefärligen i triangeln Cooköarna, Samoa, och Tonga. Land är en egen självstyrande liten nation, associerat med Nya Zeeland, ett land genom vilket de flesta diplomatiska förbindelserna med omvärlden också löper. Niueborna är märk väl nya zeeländska medborgare.
Faktiskt så är Drottning Elizabeth II överhuvud i Niue, även om hon aldrig besökt det lilla ö-landet.
Språket man talar på ön är Niuean, en blandning av språken på Samoa och Tonga.
Låter, för våra europeiska öron väldigt polynesiskt som sig bör.
Även om associationen till Nya Zeeland är nära, så är avståndet stort, 240 svenska mil sydvästöver ligger NZ, Niue är en liten ö, bara futtiga 260 kvadratkilometer liten. Hur många bor här, ja runt 1,400 personer. De som bor på ön kallar ön för "Klippan", huvudstaden heter Alofi och som en polynesisk ö så är turismen den stora inkomstkällan, hit kommer turister för att snorkla, simma med delfiner, dyka bland koraller, eller bara strosa omkring i ganska karg och ogästvänlig lavaterräng. Brant och ibland svårt att ta sig fram, men lyckas man kan få de mest paradisiska upplevelser man drömt om, i form av tysthet, utsikt och känslan av att vara den enda människan på jorden.
En ganska unik sak med Niue är att det är världens första "Wi-Fi nation", en service som är gratis över hela ön.
Till sist: vem var inte den förste europeiske besökaren om inte självaste James Cook, han försökte tre gånger att landstiga på ön, men avfärdades av öborna. Han gav upp och gav ön namnet Vildarnas ö, eftersom de som motat bort honom till synes var målade med blod, vilket i själva verket var färg från röda bananer.
Öns namn Niue lär betyda ungefär "behåll kokosnöten"?

Niue väntar på dig som läser detta. Paradiset finns där ute i Stilla Havet, passa på och res innan du blir för gammal. Du lever bara en gång.

måndag, januari 12, 2015

Vinter några dagar.




Efter många och långa mörka timmar, kom så den vita snön att lysa upp tillvaron, om en för en kort period enligt SMHI.
I två dagar var det mer eller mindre snöoväder, det bedarrade och nu har mildluften tagit över och droppar faller i form av regn. Ack, ack, säg den glädje som varar.
Nej jag är ingen ivrare av kalla vintrar, men ljusa och snöiga med en och annan minusgrad passar mig ganska bra.
Ville visa dessa medan det vackra ännu varar.

torsdag, januari 08, 2015

Je suis Charlie


Igår slog den obarmhärtiga terrorn till mot hjärtat av vår frihet, en tidningsredaktion i Paris.
Tio journalister, varav fyra tecknare mördades kallblodigt under ett redaktionsmöte, ja ni kan alla andra skrämmande detaljer genom media förstår jag. Två poliser mördades också.
Tre timmar efter blodbadet, gjorde jag denna teckning, den "slog" ner som en klar bild i mina tankar och minuter senare var den klar, skickade den till DN:s insändarsida och la ut den på Facebook.
Har fått många positiva reaktioner från vänner och även okända.
Jag kände uppriktig sorg och vrede, vilket gav extra bränsle när bilden blev till i all sin enkelhet.

Vill naturligtvis även på denna min blogg visa bilden igen, den visar vad jag känner - sorg.
Över hänsynslösheten, över förlusterna, över framtidsutsikterna, över min egen maktlöshet.
Men även sorg för att vårt öppna samhälle, med rum för fria tankar, åsikter och yttringar är under hot från de som inte vill ha en dialog, de som tror att sanningen är enkelspårig.

Vi, alla, tecknare eller inte, fortsätter att visa vad vi tycker, öppet och ärligt, i en miljö som är tolerant och ärlig. Där trivs vi, där diskuterar vi, där framför vi våra åsikter.

Våra vapen är fria ord och bilder.

onsdag, januari 07, 2015

Vid Murray River ligger Morgan, South Australia




Den mäktiga Murrayfloden rinner sakta fram, precis på den västliga sidan av floden, där den gör en nästan 90 graders böj söder ut, ligger Morgan i delstaten South Australia.

Det här flodsystemet Murray-Darling hade stor betydelse för all handel i slutet av 1800-talet fram till runt 1910-15. Port of Morgan, South Australias näst största hamn efter Port of Adelaide.
Måhända förvånande eftersom det ligger en bra bit upp i floden från havet räknat.
Ångbåtar, pråmar och allehanda farkoster låg och lastade på nära nog upp till en kilometers längd längs flodbanken.
Här låg också järnvägen, kombinationen tåg-båt gjorde att Morgon blomstrade. Upp till sex tåg om dagen trafikerade sträckan ner till Adelaide (ca 160 km sydväst-ut), främst med ull från områden runt Morgon och delar av västligaste Victoria och sydvästra New South Wales.
Lägg därtill att många "vanliga" resenärer fördrog kombinationen tåg - båt framför de dammiga vägarna vid förra sekelskiftet.

Efter första världskrigets slut minskade stadens betydelse som handels-station, men Morgon dog inte ut, tack vare de stora dammsystem som skapades för bevattning av bl a druvodlingar lite längre uppströms, så stannade folk kvar i Morgan.
Flodens betydelse kan man också illustrera genom de hjulångare som fraktade turister och besökare på ända fram till tidigt sextiotal.
Morgan, till slut, hade också som en båthamn bör, ett varv, det största "flodvarvet" i SA. Detta varv revs så sent som 1994.

Idag? Här bor cirka 430 personer och Murray spelar fortfarande en betydande roll för stadens befolkning.
Husbåtsmarinan är precis färdigbyggd, husbåtar finns det gott om, en kostnadsfri färja korsar floden med bilister i strid ström. Fritidshus av den finare sorten, ligger vackert placerade längs flodbanken lite nedströms i Brenda Park.
Husbåtar ja, men även husbilar hittar hit, under skuggan av de jättelika eukalyptusträden tillbringar man nog mer än en övernattning tittandes på den rofyllda floden sakta mak söderöver och dess flytetyg av diverse slag.

Det enda störande borde vara kookaburrornas morgonpigga skrattfest i tidig gryning, en burras skratt hörs lätt genom husvagnens vägg.

tisdag, januari 06, 2015

Gnagare är också människor.


Det är inte lätt det här ämnet.
Det handlar om rivalitet och konkurrens, som ibland tar sig lite ondskefulla och bisarra uttryck, men som i denna bild är snällheten självt.
Att slippa släpa på bagaget att vara Gnagare, dvs AIK-are är för de allra flesta en befrielse, ett privilegium. En lättnad.
Då kan man hacka, häckla och driva med dom, när helst man själv vill och behagar och det kan bli ganska ofta, ibland utan anledning, bara själva odet eller företeelsen AIK lockar till motattack.
Men, det skall betonas, min bäste kompis, den tyvärr numera bortgångne Matte, var en ur-AIK:are, vi trivdes alltis kanon ihop, det blev väl lite lättare pajkastning då och då. Mest mest skratt.
Matte var hela sitt liv Solna-bo, så vad hade han för val?
Gnagare, Råttor är väl inte de mest romantiska namn man kan ge ett lags anhängare, men kallar man sig själva för Gnaget så får man skylla sig själva.
Alltnog, alla gör vi våra val här i livet, val vi själva får stå för.
Även så Gnagare.

måndag, januari 05, 2015

Seborga, ett minirike i Imperia, Italien




Högt där uppe, efter slingrande serpentinvägar når man dit upp, med den italienska och delvis franska långt där nere, där borta.
Här ligger den lilla mikronationen Seborga (Comune di Seborga), med egen flagga och allt.
Som en borg bokstavligt talat, högst upp, lätt att försvara då tiderna begav sig och fienden lurade bakom buskar och stup.
Det fanns personer som utropade Seborga till Principato di Seborga, en del av Italien som aldrig kommit att bli en del av Italien.
Vilket det otvivelaktligen är idag, men då den italienska författningen eller enhetsakten inte nämner att detta tidigare furstendöme är en del av det enade Italien, så hävdas det än idag från vissa håll att Seborga utgör ett juridiskt sett "icke-italenskt territorium".
Men må de strida, Seborga är en upplevelse på högsta nivå. 
Knaggligt, backigt, trångt och i allra största grad otillgängligt. Här kan inte vara lätt att bo som äldre, handikappad eller med småbarn.
Men likväl bor de här, alla kategorier. Idag ca 320 innevånare stort.
Med några små restauranger, en matbutik, souvenirbutik och några andra små affärer i skyddande skugga mellan hus och murar.
Utanför muren finns en plan, ett platt yta där bussen från Bordighera kan vända.
Vi hade turen att känna Judith Annandale, på vars takterrass vi sitter och njuter av sol, vin, mat och stålande utsikt.

fredag, januari 02, 2015

22 december 2014, en stor dag för Qatar och Airbus.



För tio dagar sedan, den 22 december 2014, togs de här bilder i Toulouse, Frankrike.
Inte vilka bilder som helst.
Det är den allra första leveransen av en A350-900 XWB som här är på väg att taxa ut, för att strax efteråt lyfta mot Doha i Qatar. 
På den undre bilden ser ni en A380-861 komma smygande bakom sin mindre syster-maskin. A380:an är också helt färsk och ny, leveransklar att lyfta även hon, som Qatar Airways tredje A380.

Det har varit en del skriverier i media om problem mellan Airbus och Qatar när det gäller leveransen av den första A350:an, med ca tre veckors veckors fördröjning efter att ha rett ut några mindre frågetecken som Qatar hade, så är de utredda och inte längre något för pressens ekonomisidor att spekulera kring.
Likaså A380:ans framtid har diskuterats hej vilt, inte bara den som syns här, utan hela bolagets planer för superjumbons framtid.
Eftersom Airbus inte fått en enda order under 2014 på denna luftens gigant, så är det klart att frågor ställs, inom bolaget och i flygkretsar i övrigt.
Men istället för att kasta in handduken och inte se framtiden an med förtroende, gjorde Airbus det som säkert många hoppats och väntat på, de tänkte positivt. 
En tystare variant med nya motorer och dessutom med en aningen längre flygkropp blev svaret på alla domedagsprofeters kraxande.
Det handlar om ekonomi - mindre bränsle, fler passagerare. 

Då kör vi.




torsdag, januari 01, 2015

Encaustic vaxmåleri.




För några månader sedan gick jag på en kort kurs i vaxmåleri.
Denna antika konstform, som tillämpades i Grekland för över 2000 år sedan, heter "enkaustikos", vilket på grekiska betyder "att brännas in".
Alltnog kortfattat tillbaka till kursen, vi fick välja bland bitar, som tvålar ungefär, av bivax i olika kulörter. Kartonger att göra sina verk på, och givetvis något att smälta vaxet med, små strykjärn.
Det lilla strykjärnet blev sedan verktyget med vilket man skapade sina första trevande bilder (se ovan).
När man blir lite mer avancerad, kan man bygga lager på lager, skapa texturer, jobba med genomskinliga glasyrer och även använda vaxtekniken i collage och blandteknik-alster.
Det var spännande, ovant och lite fantasieggande.
Men jag la idéen om att jobba vidare med vaxmåleriet åt sidan för tillfället, kanske, kanske inte dyker lusten upp att förkovra sig och ge sig "in i branschen" upp.
Vem vet?

tisdag, december 30, 2014

Två nyårsillustrationer.



Vi knackar om lite drygt ett dygn på dörren till ett nytt år - 2015.

Vad det kommer att bjuda oss står skrivet i stjärnorna och där får det förbli för min del.
Jag är lite av en fatalist - det som sker, det sker - inte mycket jag kan göra åt det. Bortsett från att vara rädd om sig själv, köra försiktigt och vara lite på vakt då och då.
Är man bara det, så blir året det som andra formar och skapar det.
Ett extraval hade jag som person inte kunnat tippa över till den favör jag velat haft det, men jag hade känt mig delaktig i vinst eller förlust.
Nu blir det inget nyval, vilket debatteras hej vilt i media, oavsett vad våra politiskt valda ledare hade beslutat eller inte beslutat hade 50, 40 eller 30 procent tyckt det varit fel.

Jag fick lite sprätt efter julhelgen och en kortare vistelse i Värmland, med två illustrationer som rör den sk Decemberöverenskommelsen och det Nya året.
Hoppas det kan förnöja något och få dig att tänka positivt. även om gubben överst är lite pessig.

De illustrationer jag lägger upp på denna blogg är bara bitar av mitt totala utbud, som du hittar på:
http://oqillustration.blogspot.se
En och annan som jag tycker är värd att få plats som en bildinsändare i DN, skickar jag dit, hittills har de tagit sex stycken, ganska bra med tanke på att jag började skicka in i början av november månad.

Hur som haver det nya året kommer snart.
Tack alla ni som tittar in på denna blogg, jag önskar er ett riktigt bra och lyckligt 2015.
Vi ses då, här kommer alltid det oväntade, utbudet i en diversehandel får inte sina.

Gott nytt........

tisdag, december 23, 2014

God Jul och ett Gott Nytt År. Merry Christmas & Happy New Year.


Till alla vänliga människor världen runt, som en eller annan gång tittat in på denna min blogg, vill jag nu rikta en varm och innerlig önskan om en fridfull och riktigt God Jul och likaså ett Gott Nytt År.

To all you people out there, who once now and then stumble over my blog, I would like to extend a warm and peaceful wish for a Merry Christmas and a Happy New Year alike.


söndag, december 21, 2014

Kim Jong-un och Vladimir Putin. Vilket par.

Hänförda och gråtande kvinnliga soldater klamrar sig beundande fast vid ledaren Kim Jong-un.
Tack EPA (European Pressphoto Agency) för en bra bild.

Så når oss då nyheten som inte så många trott den skulle komma, men som å andra sidan inte överraskar. Nordkoreas ledare och diktator Kim Jong-un har bjudits in på ett officiellt statsbesök till Ryssland och Vladimir Putin.
För Kim Jong-un kommer det bli kanske den största propagandistiska framgången i hans karriär, något som han kommer att ta som intäkt för att hans land respekteras och anses fint nog att få trampa samma röda matta som Putin i maktens korridorer i Kreml.
Korridorer som en gång i tiden, en större tyrann än Kim Jong-un, Josef Stalin vandrade upp och ner i, sugandes på sin pipa, planerande hur många och vilka av hans närmaste som skulle tas av daga nästa dag.
I Kim Jong-uns beryktade och dokumenterade fångläger dör fångar som flugor, av svält, tortyr eller köld. Deras brott? Kanske ett ord som ifrågasatt nationens politik, ledarens ord, släktingens fängelsevistelse, säkerhetsbrister på arbetsplatsen eller vad det nu kan vara. 
För där finns alltid något som angivarna, tjallarna kan peka på och få en granne, en arbetskamrat fängslad, många för gott.
Vladimir Putin, vad tjänar han på detta? 
Jo han markerar kanske att Nordkorea också står som en av USA:s starkaste kritiker, att Nordkorea förfogar över ett överdimensionerat försvar som kan utgöra ett hot mot USA, en stark bundsförvant i öster, när Europa och väst sviker och utfärdar sanktioner på löpande band, när Saudiarabien dumpar oljepriset och rubeln faller, ja då måste man hitta kompisar med samma skumma syften som man själv ruvar på. Då blir det en herre som exempelvis Kim Jong-un.
Inget förvånar mig längre.
Jag blir vare sig ledsen, rädd eller förbannad, bara mer klar över hur politik på världsnivå idag fungerar, eller är det så att det inte fungerar?



tisdag, december 16, 2014

Nazimens offer 1939.



Den tyske fotografen Hugo Jäger, en troende nazist hade tredje rikets frikort till de stora nazistiska partimötena, till arméernas framskjutna positioner. Han fångade på bild det som Hitler ville se, rikets storhet och överlägsenhet, han lär ha blivit berörd av Jägers foton.
De remarkabla när vi nu ser dem här ovan, är de är i färg, året är 1939 alltså 75 år sedan.
Nu har Fownews.com gjort dem tillgängliga och jag tror inte att de kastar en hord med amerikanska advokater på mig för att jag tar mig friheten att sprida "deras" bilder.
Jag tar risken.
Dessa bilder berör, för vi vet alla med facit i hand vad som hände med de judar som syns på bilderna, vilket de inte visste när bilderna togs.
Den äldre mannen på övre bilden, med sin skrynkliga jude-stjärna på bröstet samspråkar, tillsynes, under gemytliga former med några officerare.
Återigen, året var 1939.
Vilket tydligt framgår av den undre bilden, tagen i Kutno utanför Warszawa, de unga kvinnorna ser "ganska välmående" och glada ut, fortfarande i kläder som inte röjer deras situation bakom taggtråd och ofrihet. Vem vet om de plockats ut för att visa motsatsen till de verkliga förhållandena som rådde i gettot.
Hitler ville säkert inte få sina stunder i läderfåtöljen förstörda av plågade ansikten.
Alltnog, dessa två bilder berör mig, jag har läst Mila 18 och Upproret i Warszawa, så jag har ett hum om hur det kom att utveckla sig under åren som följer 1939.
Vill du ser fler bilder klicka här och tänk på vad nazismen orsakade i form av ondska, död och plågor. Ett folk, det judiska var nästan på väg att förintas från Europas karta, men spillror blev kvar och idag är de på nytt utsatta för förföljelser och hat.
Samtidigt med dessa rader vill jag påminna alla om den andra våldsideologin som samtidigt också ägnade sig åt tortyr, förföljelser, fördrivningar och massdöd - kommunismen.
Två ideologier som har mer gemensamt och de olikheter som skiljer dem åt.
Ett faktum som idag glöms bort i debatten om nazism, fascism och jihadism.
Kryptokommunisterna kryper lågt för att slippa bli sedda, men alla med huvudena på skaft inser även den faran, nazism och fascism är redan avklädda i dagens debatt.

lördag, december 13, 2014

Gubbar är också människor.



När man själv kommit upp i åren och ser på livet som varit, så kan man bara konstatera att det är inget att göra åt att det fortsätter i samma oförminskade hastighet fram till stupstocken.

Mina gubbar, som bara poppar upp, utan växtverk eller sömnlösa nätter, får väl personifiera min situation och relativt höga ålder. 
Även om det inte är rena självporträtt så är mycket hämtat ur egna erfarenheter, upplevelser och inte minst - observationer av mina jämnåriga kamrater.
Ja, det blir, sorry Gudrun Schyman, mest gubbar som jag ritar. 
De är lättare att förvränga, överdriva och rent av vanställa, än vad det skulle vara om jag kvoterade och gjorde varannan damernas.
Kvinnan, för det första, vill jag inte vrida till lika mycket som jag gör med gubbarna, det är av respekt och för att undvika kritik. 
En kritik som jag vet skulle komma, oavsett om det jag gör är satir, humor, skämt eller bara på skoj, det skulle komma ändå. Jag har stöt på det tidigare, vid flertalet tillfällen, då antalet kvinnor inte lika många som männen, men sällan för att de överdrivits i form eller på annat sätt.
Jag har då slingrat mig ur det hela med just det enda försvar jag har; det är svårare att göra karikatyrer av kvinnor än män. Och då pratar jag karikatyrer som näst intill är lyteskomik.
Det finns drag av det i en del av mina teckningar, om man vill misstolka dem, det skulle aldrig gå om det vore gummor och inte gubbar.
Kanske jag skulle testa och se?
Vi får se.
Men trösta er med, jag som gubbe ser mig själv som en vanlig människa. 
Vare sig mer eller mindre.

torsdag, december 11, 2014

Arbetsmiljön blir lidande


Inte en dag passerar utan att arbetsmiljön eller säkerheten på arbetsplatserna diskuteras.
Väggar rasar och dödar två, en kläms tilldöds mellan lok och vagn, fallolyckor, klämolyckor, andra för sin hörsel eller syn skadad av olika anledningar.
När man sedan hör hur nonchalant det mesta på ex en byggarbetsplats behandlas, frågor som rör de anställdas säkerhet och ytterst deras liv, ja då blir man stum.
Ändå står byggnaderna kvar, men skadorna hos dom som uppförde dem plågar och består.

Vi blir fler och fler, det betyder ett större behov av bostäder för oss alla, de skall komma till genom enklare regler och mindre byråkrati sägs det. Samtidigt poppar risken för att färre kontrollanter och tillsyningsmän ger sämre trygghet och säkerhet för de som skall bygga bort bristen på bostäder och arbetsplatser.

Tur man inte är politiker eller i byggbranschen.

tisdag, december 09, 2014

Nature is abstract.




It doesn´t need much arguing, it´s clear that Mother Nature is the best gallery of them all.
End of story.


fredag, december 05, 2014

Namibias djurvärld

Kudu

Häger

Mås

Giraff

Trots alla alarmerande rapporter om en hänsynslös tjuvjakt på främst elefant och noshörning i Afrika, men även flodhäst. så finns det strimmor av hopp.
Nationen Namibia är ett av dem, av alla deras naturparker är det i endast ett fåtal som jakt tillåts och då främst på springbooks och gazeller av olika slag. Detta land har fått ett erkännande av FN får sin viltvårdspolitik, de verkar vara stolta över att få förvalta de mäktiga djuren och det lilla jag sett tyder på att parkvakter och beskyddare av de hotade arterna gör sitt yttersta.
Namibia är ett ödsligt, vidsträckt, med stora öppna ytor, få människor bor här, skogarna finns mest uppe i norr på gränsen till Angola och Zambia. 
Detta faktum talar för att det är svårare här än i regnskogsområden att som tjuvjägare smyga sig på sina "måltavlor".
Dessa bilder tog jag, med undantag för måsen och hägern, i Etoshas mäktiga nationalpark, fåglarna vid Atlantkusten i Swakopmund.

måndag, december 01, 2014

Året var 1972.

1972, är i alla fall vad jag kan rekapitulera. Kan ha varit på höstkanten närmare julen 1971 också.
Men spelar roll?
När jag för några veckor sedan, efter över 40 år fick se dessa bilder igen, blev jag både glad, rörd och fundersam.
Glad för att se glädjen hos oss, rörd för att se Matte nere till höger som gick bort den 1 september förra året och fundersam över var Inger Gustavsson håller hus och vad hon pysslar med idag?

Bilderna togs på den berömda Bryggan som band samman Dagens Nyheters och Expressens byggnader i Marieberg.
På den Bryggan höll DN:s Tecknarstuga hus, här producerades det annonser till tidningens annonsörer, här gjordes det internt material till DN och en del annat i skaparväg.
Det skrevs, det layoutades, det tecknades, det retuscherades, det klipptes och klistrades och framför allt det festades.
Festandet som kom till spontant kvällstid plus den goda sammanhållningen oss kollegor emellan smittade av sig på bättre utförda uppdrag och åtaganden, vi roade oss, men jobbade dess då hårdare däremellan. Cheferna morrade eller klagade aldrig, de visste att de fick dubbelt igen.

Matte var retuschör och layoutkille med bl a Broddman, Nilsjohan som kunder, Inger var också klipp- och klisterprinsessa, min roll blev illustratörens och då och då även layoutarens. Matte och jag delade rum.
Tecknarstugan hade som mest runt 18 tappra soldater i tjänst, många trotjänare, få dagssländor.

Vill dela med mig av något jag mer eller mindre glömt, eller snarare inte tänkt så mycket på under senare år.

PS! Nå´n som vet var Inger G är, hör av er.



torsdag, november 27, 2014

Rising sea levels, bull.....


Note dear followers, this is a cartoon:
This guy portraided here, simply is of the opinion that the issue of rising sea levels or not, is crap.
Let me quote him: "The question of rising sea levels is bullsh-t talk, I never have a leak outside the house."
Now it´s up to you to judge if he has a point or should be ignored and forgotten.

onsdag, november 26, 2014

Arthur, a stray dog has touched my heart.

Photo/Krister Göransson/Peak Performance

All you out there, you simply must read this story in Mail Online, Daily Mail´s online newspaper.
We here in Sweden, first heard about Arthur, with two legs remaining of the tough competion in Eucador.
Adenventure Racing World Championships is nothing for a  beaten, bleeding and scared dog, but he was fed a meatball before the continuation of a 20 mile trek.
He swallowed the meatball and decided to become the fifth member of the team for the rest of competition. 
The rest can be red in the Mail. Don´t miss it. Arthur is today staying in a dog quarantine near Stockholm, and is reported to be well and are today expecting the first visit from one of his team-mates. 
Two weeks ago, he was trying to avoid to be beaten, hiding, starving and without all self confidence, today to be treated well, fed and able to move around without being hit by sticks or belts.
Welcome to our part of the world Arthur. You are a tough guy.

måndag, november 24, 2014

Delta beställer från Airbus


I en pressrelease den 20 november tillkännager Airbus att Delta Airlines, beställer 25 exemplar av den sprillans nya A350-900 XWB och 25 A330-900neo också den den senaste versionen av 330.
Och här pratar vi om fasta order.
Delta är amerikanskt, men är inte rädda att beställa europeiskt för det, flyger idag 169 Airbus -maskiner av varierande typ, heder åt dem.
Precis som europeiska bolag ofta beställer amerikanska Boeings.

Några ord om Delta; 80,000 anställda och cirkus 165 miljoner passagerare årligen ligger på deras palett.

Några ord om Airbus; idag har de totalt över 1,300 beställningar på A330, varav runt 1,100 är levererade. A350 har i skrivande stund 750 orders liggande. Qatar Airways blir först ut, leverans i dagarna och i januari så sätter Qatar in den första maskinen på Frankfurt.

Det händer saker hela tiden i flygvärlden, beställningar kommer och då och då blir det tal om avbeställningar.

söndag, november 23, 2014

JFK och Kubakrisen till minne.


Det är 51 år sedan John F Kennedy brutalt mördades i Dallas.
Skotten i Texas gick som en chockvåg över världen, ett år efter att JFK fått Nikita Chrustjev av beordra sina missillastade fartyg på väg mot Kuba att vända.
Det året var 1962 och jag skulle precis mucka från min militärtjänstgöring i Kustartilleriet på norra Gotland, men därav blev inget, den veckan då världen stod på randen till ännu ett världskrig, fick vi som skulle få åka hem, snällt stanna kvar i beredskapsläge.
Hade vi då haft den tillgång till information som idag sköljer över oss, hade vi säkerligen blivit skraja och undrat om vi någonsin skulle få komma hem igen.
Nu visste vi inte så mycket, radion fanns och TV fanns också, vi lyssnade och tittade men fattade nog inte hur stora riskerna var.
Allt nog, Krusse backade och fartygen fick återvända hem igen, förmodligen till Leningrad eller Kaliningrad. Fidel Castros missiler och raketer nådde inte fram.
Och vi återvände också hem.

Året efter sköts John F Kennedy.
Jag och Kerstin, nygifta satt på flyttkartonger i vår nya lägenhet på Terrängvägen i Västertorp i Stockholm, när Kerstins mor ringde och berättade att de skjutit Kennedy.
Vi kopplade in vår radio och lyssnade, på Arne Thorén och andra. Ganska kort efter det kom dödsbudet. Chocken briserade och rädslan kom tillbaka.
När sedan strippklubbsägaren Jack Ruby inför tv-kamerorna smög fram bland vakter och polis och knäppte Lee Harvey Oswald, skrevs tv-historia. Aldrig hade ett "så viktigt mord" direktsänts och setts världen över.

Ja åren har gått, fortfarande lever vi i den sk västliga världen i fred, kommunismens hot är borta. Nazismen sprattlar lite här och där, fundamentalistiska rörelser inom islam begår illdåd, men här hemma är det fortfarande ganska lugnt och fredligt.


onsdag, november 19, 2014

2 december 2009.







För snart fyra år sedan, den 2 december 2009, hände säkerligen något riktigt ovanligt - solen kom fram. Jag minns inte, men kamerans minne minns.
Och idag, precis som jag plockat fram denna serie med bilder från 09, så vad händer då?
Jo tam´ej sjutton tittar inte solen fram igen!?!
Dagens datum är alltså den 19 november 2014.
Hoppas att ni får glädje av vad som gladde mig för fyra år sedan, ljuset, frosten som bet i metall och trä.

Idag har jag krattat löv, med ryggont som resultat, vi har begrundat rosenknopparna och plockat persilja till en smoothie.
Ingen frost, men vi får väl se....framöver.

Photos/foton: Olle Qvennerstedt ©