Summa sidvisningar

måndag, oktober 16, 2017

Thomas Bodström story....som satrirtecknare.

Jag har personligen inget intresse av att sänka Thomas Bodström, men som satir- och skämttecknare kommer det tillfällen som man bara inte kan runda och fösa undan. Hans tidigare lite kaxiga attityd efter utnämnandet och den raka motsatsens mumlande, när regeringen beslutat sig, under yttre tryck, för att rycka undan mattan för TB och utse någon annan, gör att jag redan igår förmiddag skissade lite på vilken text som skulle passa ämnet Thomas Bodström bäst. Thomas Bodström gick som satirtecknare helt enkelt inte att runda. Men det var inte lätt att formulera sig. Ibland är det lekande lätt, då sitter den direkt efter några korrigeringar kanske, men den här gången blev jag tvungen att fundera närmare ett helt dygn. Många texter ligger i papperskorgen, en del riktigt kul. Men tycker ändå den här är bäst, den spolar inte Thomas Bodström helt, eller förnedrar inte honom i grunden, vilket några av mina första textidéer skulle, möjligen?, ha gjort. De kommer inte att publiceras här, men delar kan användas i andra, icke personrelaterade ämnen. Vi får se. Nu går enligt egen utsago TB tillbaka till sitt advokatyrke och sin författarroll. Med Allra-skandalen och de åtal som där väntar, så kanske det inte blir helt lätt för honom att hitta nya klienter och bokköpare? Vi får väl´an se. Tack Thomas Bodström för att du engagerade mina få kvarvarande hjärnceller i nästan 24 timmar.

torsdag, oktober 12, 2017

Boksnack på Södermalm i kväll.

I kväll blir det start etapp fyra i bok-försäljnings-rallyt. Får se hur många till det blir innan nyår? Restaurang Pelikan är kvällens mål, på Blekingegatan på Söder. Har hela tiden drömt om att få "visa upp mig" på Söder, där jag är född och bott i många, många år. Så nu är det dags. Jonte Löfgren hjälpte mig med marknadsföringen innan jag ens hunnit blinka, så nu lär vi bli ca 20 kanske några till. Vi dricker lite Cava först och snackar och minglar. Sedan, i barens surr, skall jag försöka göra mig hörd i den hörna vi fått oss tilldelad. Kommer att kort berätta om boken, för de som inte känner mig en väldigt kort illustratörstillbakablick. Hoppas att jag får signera några böcker också. Skall bli kul att komma tillbaka till den stadsdel där jag föddes. Återvänder "hem" på något sätt - nu som Gnällspik.

fredag, oktober 06, 2017

Hipsters är ena underliga filurer

Som gamling, som äldre man, äldre person - dvs en gnällspik, är det fullt tillåtet och brukligt att förfasa sig över dagens ungdom. Främst är det ju utseende, klädsel och allmän stil och hyfs som märks. Och det är ju ute bland allmänheten man märker de unga, ser dem. Och mycket, mycket har vi gnällspikar att anmärka på, då snabbt glömmandes att vi själva betraktades med förstoringsglas när vi var unga och bedömningarna då var inte heller nådiga. Men dagens unga måste vara ännu värre? Eller? Som den här hipstern som jag försökt porträttera här ovan. Kanske är det mest tankarna kring vad de själva tänker på, när de uniformerar sig som de gör, klassar in sig, nishar in sig. Inte så sällan handlar det om ideologiska och ekonomiska signaler man vill sända. Stadsdelarna man syns i, visar ekonomisk status, ekonomisk status är också en garanti för att vara politiskt radikal i framför allt ex miljöfrågor och krig-och-fred-frågor. Man har råd att köpa ideologiska matvaror, bli veganer, skaffa sig elcyklar och stötsäkra hjälmar, kanske elbilar. Allt detta kan man visa genom sin klädstil, sin image över huvud taget. En hipster ser t o m gammelmormor att det är en hipster. Jag ser dem som svåra att få spontan kontakt med, inga direkta svar om man slänger ur sig några vänliga ord om något allmänt - mest en blick. Jaha, nu har jag fått generalisera hej vilt, det står mig fritt på min blogg. Jag är satiriker. Punkt slut.

måndag, september 18, 2017

Var tog alla ryssar vägen?

För elva (11) dagar sedan var det övervägande ryssar som snuddat eller tittat på min blogg, 994 stycken, under den då gångna veckan. Hur många är det idag, alltså elva dagar senare? Noll (0), noll säger noll, va´ farao har alla dessa filurer tagit vägen? Eller rättare sagt, varifrån kom de alla, första veckan i september? Nu är du utflugna och ersatta av en kraftig majoritet amerikaner. Samma fråga, vad gör de här? Visst är de också välkomna, men varför i sådana drösar? Många frågor, som aldrig kommer att få några riktiga och korrekta svar.Men spännande är det. Är det någon där ute i internet-världsaltet som vet, hör av er. Väntar på ett kraftigt uppsving från Uruguay eller Botswana nu, eller varför inte Nordkorea??

torsdag, september 07, 2017

Sidvyer, inte unika träffar...men ändå??

Jag vet att det är skillnad på hits och side-views. Siffror från senaste veckan. Hits är unika träffar, där någon varit inne och läst, sidvyer är när man kanske hamnat på bloggen men inte varit speciellt aktiv i sitt sökande efter något, men ändå en träff. Och då uppstår genast frågan varför kommer de flesta sidvyerna från Ryssland? Överlägset flest? USA som god två och mitt eget Sverige på en futtig tredjeplats. Ryssland ja? Har inte nämnt något om landet, dess politiska ledning, sport, doping, annektering, al-Assad-stöd eller något annat. Inget kontroversiellt, men inte heller något vurm eller jamande och gullande med Vladimir i Kreml. Ändå hamnar Ryssland flest gånger i utkanten av min blogg, man undrar varför? Tror att någon/några faktiskt läser genom ett översättningsprogram som finns i sidspalten på bloggen, men de är få. När jag tillfälligtvis skriver en bloggartikel på engelska rusar USA-siffrorna upp, troligen några där som då faktiskt läser, om det är intressant vill säga. Allt nog, nu ser ni siffror, samma som jag funderat kring. Vi hörs snart igen.

onsdag, september 06, 2017

En läckande rikspolischef.

Sent igår kväll nåddes vi alla av beskedet att SR avslöjat rikspolischefen Dan Eliasson med brallorna nere. Han hade läckt mejl som han inte borde ha gjort, sekretessbelagda uppgifter kan ha sipprat ut. Vem blir förvånad, denne politiskt tillsatte icke-polis har inte gjort bort sig för första gången, utan cirkulerar nu åter igen i media som näst intill imkompetent som högste chef för vår polis. Jag känner inte kar´n, men kan läsa och bilda mig en skaplig uppfattning om att han kanske inte är rätt man i sin chefstol? Jag tände till på alla cylindrar till frukost, vände på ett ark från Läkare utan gränser och på stående fot skrev jag ner den text ner ser i teckningen här ovan. Nästan ordagrannt. Med några snabba streck blev gubbarna till, det enda som dök upp i själva originalstadiet var den stora jycken till höger. Ville att han skulle likna husse. Efter text och skiss, laddade jag frukostens havregrynsgröt. Den avnjöts i lugn och ro tillsammans med Mia, men sen bar det av i hast en trappa upp, fram med smörpapper och en vassare blyerts, dags att teckna och texta. Kopiera och färglägga, Skanna och ordna rätt pixelantal, storlek mm mm i datorn, lite suddande blev det också. På 90 minuter, inklusive frukost, var mästerverket klart. Skickades på stubinen till DN:s insändarsida SkriviDN, med en rubrik i mejlet om att det var rykande aktuellt. Förhoppningen är naturligtvis att de skall nappa, redigera om sidan och slänga in den i morgon torsdag. Vem vet? Nordea flyttar till Finland kom det upp nyss. Vet´e sjutton om jag vill kommentera det. Inte lika tacksamt, en bank mer eller mindre med huvudkontor i Sverige rör mig inte lika mycket. Avsluter dessa rader med en påminnelse, boken Gnällspiken finns från och med igår i e-bokhandeln eller på Gnesta bokhandel, annars kontakta mig direkt olle(a)omart.se Hörs snart igen!

fredag, september 01, 2017

Dagen med stort D.

Jovisst kan det verka minst sagt tjatigt och egenkärt, med ett stort blaffigt självporträtt så här. Men alla må förlåta mig, har man för första gången i sitt långa, långa liv fått tillfället att sätta sig vid ett bord och signera sin allra första egna bok, då är det förlåtet. Eller hur? Igår kväll på Gnesta bibliotek, ringlade sig bokstavligen kön fram till bordet där jag satt, vänner, bekanta och några jag aldrig sett tidigare ville ha boken. Och mitt i hela härligheten blev det dags för det officiella boksläppet, vårt kommunalråd Ann-Sofie Lifvenhage, höll först ett långt, berörande tal till mig och till kulturens betydelse för oss alla. De ord som hon sa värmde mig, berörde mig djupt, jag bara svävade bort och jag försöker minnas. Har påmint henne om att mejla orden till mig igen. Hoppas hon inte kastade sin lapp. Alltnog, efter det blev det ganska svårt för mig att säga det jag ville, men lyckades så där. Fick på slutet alla att skratta och känna sig avslappnade. Biblioteket bjöd på fika, något jag missade eftersom jag skrev och skrev. Dedikationer, hälsningar eller bara mitt namn. Är så tacksam för att jag fick komma till vårt fin-fina bibliotek och för andra gången släppa en bok, denna gång som sagt, den första egna. Nu går vi vidare med Konstrundan som rullar in i morgon och på lördag. Ser fram emot den också. En vecka späckad av radiointervju i måndags, tidningsreportage i onsdags, boksläpp i går torsdag och konstrunda i morgon lördag och på söndag. Härligt. Tänk om jag bara satt där och rullade tummarna om dagarna. Inte min stil, nu rullar vi framåt i stället, i något lugnare takt, men med bara korta stopp här och där. Tack för ordet. PS! Boken finns att köpa på Gnesta bokhandel eller hos mig på konstrundan nu till helgen annars bara mejla mig på olle(@)omart.se

tisdag, augusti 29, 2017

På torsdag-kväll smäller det. Biblioteket i Gnesta har boksläpp. Min bok "Gnällspiken och hans behårade fästing" blir officiellt med en smäll släppt av kommunalrådet Ann-Sofie Lifvenhage kl 18.00. Efter det blir det några förklarande rader av mig vad en behårad fästing är plus lite annat om boken tillkomst. Kl 20 bjuder biblioteket på fika med tilltugg. Boken? Den innehåller 70 illustrationer. Hinner du inte till biblioteket, välkommen till Gnesta konstrunda lördag 2 och söndag 3 september. Mia och jag slår upp portarna kl 11.00 bägge dagarna, förutom vår konst finns alltså även Gnällspikar att tillgå. Pris? 200 kr. Hoppas vi ses. Välkomna.

tisdag, juli 11, 2017

An abstraction, painted with coffee.

I gave this piece of artwork the title "A shadow in the background". Don´t ask me why that title? It has to given a name, that´s what "the market" demands. Anyway, this is a brush- and pencilwork. Chinese/Japanese black ink. The best in the market, with 100 percent pigmentation. And coffee, strongg Swedish breakfast coffee, not the weak stuff you find in many English-speaking countries (no names). Crayons and collage. Size 400x400 mm. Think it represents me well, being both an abstract artist and illustrator. All for now, bye.

fredag, juli 07, 2017

Boksläpp den 31 augusti - biblioteket i Gnesta.

Breaking news! Första offentliggörandet av mitt boksläpp! Gnesta bibliotek torsdagen den 31 augusti från kl 17 och några timmar framåt, kl 20 bjuder biblioteket på fika. Anmäl er, senast fredag den 25 augusti till biblioteket@gnesta.se eller direkt vid informationsdisken. Ange alltid ordet Gnällspiken, så de vet vad det handlar om. Tack. Inbjudningar kommer under slutet av juli att gå ut till vänner och bekanta, kända och "okända". E-post. Facebook, Instagram, kanske Twitter för att ge Trumpen en utmaning. Hoppas kanske på ett bra gensvar - 50 pers? Vi får se. Biblioteket och Bozena Mirowska är som alltid vänligt tillmötesgående och hjälpsamma. Ett av våra kommunalråd, Ann-Sofie Lifvenhage har lovat att lite mer officiellt släppa boken, säga några ord, vilket jag också är väldigt tacksam för. Man kan se den här händelsen som inledningen av Gnesta konstrunda, ett drygt dygn senare, lördag och söndag 2 och 3 september. Då har Mia och jag ateljéerna öppna för alla, Gnällspiken kommer också att finnas för den som inte kunde komma till releasen. Känns skönt att ha kommit så här långt även om det är gott om tid kvar, så är de viktigaste hörnstenarna nu lagda och bekräftade. Vi hörs vidare i ämnet.

tisdag, juli 04, 2017

Får man förhärliga Josef Stalin?

Några av våldets värsta despoter och diktatorer tycks uppfattas lite annorlunda. Inte för att jag väljer sida, men kan inte låta bli att jämföra två av nittonhundratalets värsta massmördare- Adolf Hitler och Josef Stalin. Nazist respektive kommunist. De representerade två olika våldsideologier, men inte mer olika än att de under några år såväl beundrade varandra utan även gick i pakt med varandra, tänker på Molotov-Ribbentrop-pakten som ledde till förödelse av Polen och de baltiska staterna, man delade upp de här länderna och gick sedan in med allt det våld man förfogade över, ockuperade, förvisade innevånare och plundrade och våldtog bokstavligt dessa nationer. Nåväl, herrar Hitler och Stalin hade även mer blod på sina fingrar, så det räckte upp till både armbågar och armhålor. Gulag, Bergen-Belsen. Vi, de flesta av oss, känner till detta. Vad vill jag komma med detta rundsnack? Jo, varför får man på Medborgarplatsen den 1 maj 2016 visa en bild på Stalin och hans anhang, när man inte får duka upp herr Hitler på ett annat bord? Detta skedde hos en av de deltagande organisationerna som deltog i första majfirandet, under ledning av Vänsterpartiet, år 2016. Som jag säger, jag har personligen ingen önskan att se någon av dessa diktatorer hyllas eller beundras idag år 2017, men varför inte nobba Stalin också? Synpunkter?

måndag, juli 03, 2017

SAS första A350 2019.

Många bolag, bla Finnair kör sedan en tid tillbaka med sina nya A350. Men inte SAS, de skulle ha fått sina första leveranser 2018 och sedan utspridda under åren 19 till -22, vad jag kunnat utröna av media. Nu försenar SAS medvetet och planlagt sina första leveranser till att börja någon gång under 2019, därmed blir antalet år färre och nyhetens behag och dofter kommer att kännas lite mer intensivt? Får man hoppas. Många av de resenärer som framöver för första gången kliver ombord på en av SAS A350-or, har förmodligen redan flugit den med något annat bolag. Men bättre sent än aldrig. Det som är bra är väl att Scandinavian tar in både A330 och A340 och fräschar upp dem så att de blir som nya, vet - min son Anton flög till New York med den allra först uppiffade A330-kärran. Kämpa på SAS.

söndag, juli 02, 2017

Ett inlägg utan bild? Är det möjligt? Ja!

Självklart är det möjligt. Det blir lite som en dagbok numera, jag berättar om smått och gott. Som vissa vet, har jag haft det lite kämpigt på hälsofronten sedan början av april, en hosta, en trötthet som inte var av denna värld, möjligen mycoplasma med en avslutande hjärtsvikt, är nu allt på väg att tona bort. Mitt i detta "elände" visar PostNord på ännu mera elände, ett svar på min lungröntgen skickades den 8 juni, idag den 2 juli har det svaret ännu ej kommit fram. Eländes elände!! Men jag har svaret, ett positivt sådant, via telefon. Almedalsveckan börjar idag vad jag läst mig till, vissa tycker att det skall läggas ner eller göras mer folkligt, vad som nu menas med det? För, dessa vissa, säger att som det är idag så är det bara besserwissrar från näringsliv, organisatoner av olika slag och politiker och allsköns media som samlas och bor flott och minglar, innan de börjar munhuggas på scenen. Vad vet jag? Bättre en Almedalsvecka än att politiken låses inne i Riksdagshuset. Lite fart måste det väl ändå få vara på våra politiker och deras uppbackare. Att några hundra från yttersta högern kommer är naturligtvis värt att diskuteras, men varför låta dem stjäla all uppmärksamhet, som de så gärna vill ha. Låt dem tåga, tala med samma mediatäckning som alla andra, så blir deras gloria inte lika stor och vibrerande. Samma sak gäller Bokmässan i Göteborg, en blaska får komma dit, en tidning med starkt högerlutning, varpå alla som inte kan godta detta, vill bojkotta mässan. Den fyller faktiskt en funktion, långt utöver vad en liten enskild tidning kan störa eller irritera med. Det fria ordets funktion, författarnas möjlighet att få lämna sina kamrar och träda fram i rampljuset. Varför lägga ett täcke av dåligt samvete över dem som ändå vill delta med sitt på Bokmässan? Tidningen i fråga är marginell, Bokmässan är stor och massivt tung. OK, nu är politik och hälsa avklarat för idag. Vi hörs igen.

fredag, juni 30, 2017

Diversehandeln lockar....många!

Säkert, väldigt sällan som någon gör en skärmdump av den bloggsida som den publiceras på. Men nu gör jag det, med en viss stolthet. Tålamod och idogt tänkande har gett till resultat att det som jag kallar Diversehandeln ändå lockat över 400,000 besökare. Måhända bara några som gluttat in, men att de ändå hittade den i en veritabel djungel av utbud, ja det är ett under. Inte utan att man funderar hur och varför. En milstolpe är passerad. Tilläggas bör att många, ja väldigt många är från andra länder än Sverige. Ibland, cirka en gång på tjugo skriver jag på engelska, men översättningsprogram finns, så måhända använder de sig av dem? Sedan nästan fyra år tillbaka, gör jag illustrationer för det höga nöjets skull, Gnällspikar, gubbar som är i min ålder och som stönar och gnäller, gnyr och skäller. De tar en hel del av den kreativitet, det tankearbete och de förberedelser som "krävs" för att hålla en blogg något så när i trim och aktuell. Därför har bloggen blivit lite eftersatt, jag får mina ryck. Dessutom som ni märker kan jag inte längre "styra text och stycken, avstavningar och andra layoutpysslor" som jag kunde tidigare. Har försökt hitta och uppdatera, men är rädd att hela bloggen skall försvinna utan att fråga, så då får texten bli som nu, rinnande från början till slut. Det får ni som fortfarande har tålamod med Diversehandeln faktiskt stå ut med. Kan jag, så blir det bättring. Nästa gång kanske det kommer något om hur man flyttar Kiruna eller hur koalan i Australien klarar hettan när skogsbränderna sveper förbi nära intill. Vad som helst kan komma. Men inte så ofta partipolitik, politiskt korrekta eller inkorrekta påståenden är väldigt sällsynta, utan mer oförargligt smått och gott. Vi hörs!

torsdag, juni 29, 2017

Illustration är motion - för hjärnan.

Jaha, dessa diskussioner om folks resor från en klass till en annan, dyker upp titt som tätt. Ofta bottnar de i avundsjuka eller åtminstone en form av missunnsamhet, för klassresor görs just nästan undantagsvis från små förhållanden till en mer vidlyftig, ja kanske lyxig, miljö. Det sker även resor i motsatt riktning, men de skrivs nästan aldrig om. Klassresor som det skrivs om kan ibland "komma" från resenärerna själva, då blir uppnäseattityden väldigt tydlig, det är en sådan resa som jag på mitt skämtsamma sätt här illustrerat. Håll till god. Trevlig resa!!

måndag, juni 19, 2017

A380plus, världens största nu ännu större!

Så är hon redo att visa upp sig på Paris Air Show, Le Bourget som alltid. Vilken hon? Alla flygplans moder Airbus A380, med tillägget plus denna gång. Alltså Airbus A380plus. Det har gått trögt med försäljningen över lag under ett par år och speciellt för denna jätte. Den här trögheten har inte bara varit av ondo, för Airbus i detta specifika fall har det mer kommit som en skänk från ovan. Orderböckerna var överfyllda, man kunde inte hålla lovade leveranstider, avbokningar och dryga förseningssummor fick Airbus på halsen. Men nu har man "nästan kommit ikapp" som de själva uttrycker det och lagom till dess försöker de än en gång att få igång efterfrågan på jättemaskinen. De säger att genom ny interiör, fler platser utan att inkräkta på utrymmena, så reduceras kostnaden per stol med cirkus 13% och det lockar säkerligen de stora bolagen. Aerodynamiken, med nya sk winglets (se bilden) på totalhöjden 4,7 m, har förbättrats med en minskad bränsleförbrukning på ca 4%. Resultatet blir, att för de stora marknaderna så erbjuds här i den nya A380plus max 80 fler sittplatser ombord. Vi får väl se vad denna enorma satsning kan ge tillbaka. Flygshowen i Paris kan börja.

söndag, juni 18, 2017

Donald Trump - vad är det för filur egentligen?

Nu har vi haft en president i USA som svors in för ca sex månader sedan, hans namn, som vi alla idag känner är Donald Trump. Det jag trodde var ett skämt från början, när primärvalen började borta i Iowa, blev en realitet. Så när han senare seglade upp mer och mer, allt efter delstaternas republikaner hade sagt sitt, så började jag fundera på - vad är detta för "fenomen i gul peruk". Men som svensk, van med feministiska, helt riktiga, tongångar så tog jag och säkerligen en majoritet av Sveriges befolkning för givet att Hillary Clinton enkelt skulle ro hemma detta. När jag vaknade tidigt på morgonen efter valet och kollade i mobilen chockades jag av att Trump såg ut att bli USA:s näste president. Och så blev det. Nu har jag avvaktat och fått bekräftat att de farhågor jag hade delvis bekräftats, hans inreseförbud för resenärer från några muslimska nationer har visserligen stött på motstånd och är ännu ej genomförda vid USA:s gränser. Men i övrigt så har han motsvarat min personliga oro. I förhållandet till Ryssland är han lite mildare, NATO obestämd, Europa kallsinnig, Nordkorea retorisk, Kina mild. Donald Trump har framför allt i mina ögon kraftigt eroderat min syn på världens största demokrati, detta på många sätt. Låt mig bara nämna ett; demonteringen av demokratin i USA. I traditionellt demokratiska valdistrikt i Wisconsin så stängdes 9 av 10 vallokaler med resultatet att betydligt färre kunde rösta!! Otroligt, låter som i Ryssland. Detta fick till konsekvens att i Wisconsin som helhet så minskade antalet demokratiska röster, p g a tricksandet med vallokaler. Wisconsin blev republikanskt. Hade de röstat demokratiskt så hade majoriteten av elektorsrösterna tillfallit Hillary Clinton. Samma sak som i Wisconsin inträffade i Texas, exempelvis i det folkrika Fort Worth-Dallas-området. Texas är republikanskt, men konstaterandet att man även här dribblat med att stänga vallokaler där färgade, låginkomsttagare d v s demokratiskt röstande medborgare bor gör att jag blir rädd för vad som komma skall om Trump sitter kvar perioden ut. Kuba, klimatavtalet är andra mycket för landet USA besvärande beslut. De ryska hemliga kopplingarna skall vi inte prata om. För att avsluta detta om Donald Trump, så har jag inte blivit, eller har varit, som så många andra en "amerika-hatare", men min tro på att det är en sann och uppriktig demokrati har rubbats och det kraftigt. Jag vill inte att det rasar utför mer, väntar på ett stort felsteg så att kar´n kan ställas inför riksrätt eller helt enkelt sparkas och ersättas av någon vettig person, med större politisk erfarenhet. Trumps naivitet, spontant och illa fattade beslut och hans amerikanska syn på att utanför USA finns inget annat än fånar och idioter, nollor och kommunister, gör mig illa till mods. Hoppas att landet kan resa sig ur detta och bli "rent och schysst" igen. Hoppas gör jag, tror gör jag. Tack för ordet.

måndag, juni 12, 2017

Singapore Airlines A350

En bild säger ofta mer än tusen ord. Men några i alla fall: den här lätta, bränslesnåla, vackra, tysta och smäckra maskin, Airbus A350, har börjat flyga Arlanda - Singapore. Den som har vägarna mot Sydostasien eller Oceanien, nu finns detta alternativ till att flyga via Bangkok eller Dubai. SQ är också kända för att år efter år toppa listan som det bästa och mest uppskattade flygbolaget i världen. Slutsnackat!!

söndag, juni 11, 2017

Berlin 2010

Året är 2010, månaden maj. Vi tillsammans med några kompisar gjorde ett besök i Berlin, detta är dagen innan det stora askmolnet från Islands vulkan Vattnajökull sveper ner över norra Europa. Men tillbaka till denna dag, som vi tillbringade i det forna Östberlin, där vi även bodde och åt och hade oss. Trevligt, den gamla kommunistiska gråheten hade eroderat en aning och ersatts av mer färg, mer glädje och ett liv som inte verkade lika stelt och kontrollerat som innan murens fall. Jag hade då besök bägge delarna av Berlin fyra gånger, så lite erfarenhet och jämförelsebakgrund hade jag allt. Detta är bilder som vill beskriva ett visst förfall, som lever, och som sakta hoppas jag, kommer att rustas upp, inte rivas och byggas något flådigt nytt och dyrt. Utan ta det lugnt och varsamt med den gamla staden, där stora delar är återuppbyggda efter krigets förödelse, men där det gamla och slitna fortfarande kändes. Trångt, ihopträngt. Med respekt för de som bor inklämda, ändå i våra besökande ögon - charmigt och spännande. Berlin är alltid Berlin. Europas hjärta, det var här nittonhundratalets europeiska historia tog sig våldsamma svängningar, förödande beslut fattades och ändå idag, en ljus, öppen stad. Trädallér i Väst. Uppbyggd gammal del i Öst. TV-tornet, Spree, Olympiastadion, U-bahn och allt som finns där. Det mest rörande besöket, då fanns inte det judiska minnenplatsen färdig i gamla ingenmansland, var ändå Wilhelm Kaiser Gedächnisskirsche vid Kurfürstendam, där Tyskland "öppet" redovisar krigets vidrigheter och alla de oskyldiga offer som inte fick uppleva fredsdagen, även tyskar var människor och många, många av dem helt oskyldiga och inte sympatiserande med nazitysklands vidrigheter. Det skulle vara snyggt om gamla Sovjet gjorde upp med sitt solkiga, blodiga förflutna på samma sätt, öppet och ärligt. Visst de tillsammans med andra allierade besegrade Tyskland, efter flera år i sammansvuren ondskefull allians med Adolf himself. Efter Tysklands anfall mot Sovjet, blev de en del av de styrkor som slutligen fick kål på Hitler, men Stalins blodiga händer har aldrig offentligt tvättats rena, inga ursäkter har framförts till minoritetsfolk, folkgrupper inom dåvarande Sovjetunionens gränser, som inte passade herr Stalin eller som till och med vågade opponera sig. Ajabaja, då rök ett stort antal miljoner människor, drivna i evig flykt, till Sibirien eller direkt ner i massgravarna. Tyskland gjorde rent hus med sitt onda förflutna, men inte Ryssland/Sovjet. Varför? Åter kort till Berlin, Berlin är en ljuvlig stad att besöka, bra transporter, billigt, öppet, stort, ljust. Åk dit och envisas inte enbart med Barcelona, Paris och London. Bra ställen de också, men det finns fler......

fredag, juni 09, 2017

What do you think May happen now?

Theresa May satsade allt på ett kort, ett överraskande val. Hon gick inte i mål som hon väntat med en förstärkt egen-majoritet i det brittiska parlamentet. Tvärtom - hon förlorade sin absoluta majoritet och sitter nu i vad de kallar "a hung goverment", en ovisst hängande regering. Om tio dagar fortsätter Brexit-överläggningarna med EU, med en situation då hon inte längre kan diktera och styra, utan kompromisser, då lutar hennes hårda linje "a hard Brexit" att bli "a softer Brexit". Theresa May är otvivelaktigt i behov av ett stödparti, hon stod utanför 10 Downing St för en stund sedan och sa rakt och frankt "jag har haft ett möte med drottningen och jag kommer nu att formera en ny regering". Hon fantiserade. Jag som lekman frågar - med vilka? Nordirländska DUP? Jo, men de har bara sagt att de är redo att förhandla med Theresa May, inget annat löfte. Liberaldemokraterna förlorade stort och är vingklippta. Men låt mig bara för några rader stanna vid nordirländska Democratic Union Party DUP, de är ett konservativt parti, som jag inte tror Sinn Fein vill se i en regering och i knät på Mrs May. De två olika sidorna i den nordirländska konflikten har en gång, förhoppningsvis för alla, förhandlat fram ett fredsavtal. Det kan braka samman och oroligheter kan bryta ut om DUP blir "en del" av ett styrande England, nu är Nordirland en del av Storbritannien. Jag är som sagt en åskådare från distans. Men funderar. Kan Mrs May överhuvudtaget formera en regering? Vilka skall hon styra tillsammans med? Vad händer om hon inte kan? Skotska separatisterna SNP? Nej. De röstade för att stanna i EU, så gjorde även Nordirland. Kan det bli så att Brexit inte över huvudtaget blir av? Ja! Parlamentet i London är inte enat om ett utträde. Långt därifrån. Vi får vänta och se. Jag är glad att inte vara född 1958 och heter Theresa May.

torsdag, juni 08, 2017

Positiva nyheter och det motsatta - Ryanair.

Hello, först några få rader om en rapport från läkaren i morse, alla prover utom lungröntgen har nu studerats. Inga hotfulla moln, inga tumörer eller liknande. Det känns bra, lugnare och Mia slipper oroa sig. Nu väntar jag bara på kallelse till min hjärt-kardiolog. Detta var det positiva. Det finns några mer eller mindre hatobjekt som etsat sig fast i mig, genom dåliga personliga erfarenheter har jag fattat agg mot vissa företag och någon offentlig person. Den personen kommer jag att presentera här på bloggen en vacker dag, viktigt är då att poängtera att personen ifråga inte gjort mig något illa, förolämpat mig, utan det är hans blotta uppenbarelse som gjort mig bakåtvänd. Detta plus girighet, arrogans och en del andra avigsidor. Spännande för er som ev läser detta; avslöjandet om vem det är kommer inom mycket kort. Filuren finns bl a med i boken "Gnällspiken". Nu till ett företag som behandlat mig illa, arrogant, nonchalant och utan en promille av kundservice - RYANAIR. Bluff-vd:n bär namnet Michael O´Leary, irländare, gör mig kokfärdig genom sin Trumpliknande attityd mot media och de som ifrågasätter, ställer obehagliga frågor om personalens villkor och rätt att organisera sig. Ryanair är näst intill omöjliga att få kontakt med när man behöver/måste ändra sina resdagar. Att avbeställa och få pengarna tillbaka är omöjligt. Pengarna får man bara genom att sjukintyg och en heltäckande reseförsäkring, vilket vi tack och lov har. Servicen via nätet alltså urusel, ombord lika illa. Nej, jag klarar inte ens en resa till Riga. Märk väl alla läsare, jag/vi har betydligt mycket närmare till Skavsta flygplats än till Arlanda. Ändå väljer vi alltid Arlanda. Ryanair, se här, jag gör en nidteckning av er, avklädda och ynkliga, som sitter som blöja på en baby. Varsågod!

måndag, juni 05, 2017

Hjärtsvikt och veckosummering.

Hej, idag tänker jag bli både allvarlig och komma med några glada rader också. Ska vi ta det trista först? Jo, i två månader har jag haft svår torrhosta, varit hes, ofta så illa hes att jag tvingats vara tyst i timmar - något som för mig är nästan omöjligt. Jag har ibland fått kommunicera med Mia via skrivna lappar. Lägg nu till en näst intill förlamande trötthet. Vid ett besök på vår vårdcentral beslutade läkaren sig för att ta en mängd blodprover i fem olika rör. Senare på eftermiddagen återvände vi för att få en första rapport. Hjärtsvikt! Därför jag var så trött och orkeslös. Koppling till hostan? Kan så vara? Hjärtsvikt betyder egentligen att pumpen inte forslar runt tillräckligt med blod för att syresätta mig med kraft och ork. En lungröntgen på onsdag är inbokad, samma dag som jag får svar på resten av de prover som tagits. Nu vet ni. Medicinering pågår, resultatet är svajigt, idag lite piggare, igår som en disktrasa. Vätskedrivande tabletter gör toalettbesöken ovanligt frekventa. I övrigt har veckan som gick varit fylld med funderingar, boken som kom, boksläpp, konstföreningen som besökte oss på Pingstafton med 36 glada besökare, mest 60 plus, en ålderskategori som underlättade förståelsen för vad Mia och jag sysslar med. Son nämnts i tidigare inlägg här så släpps Gnällspiken fredagen den 1 september på ett ställe i Gnesta, återkommer om tid och plats. Vill du innan dess införskaffa ett exemplar av boken så hör av dig till olle(at)omart.se Solen skiner, herre jösses vilken överraskning att den återvänt, solen alltså. Välkommen. Jag hör av mig igen, med, förhoppningsvis, aningen mindre av sjukdomsrapportering.

tisdag, maj 30, 2017

Gnällspiken är hemma.

Så här såg det ut igår, precis efter att en bil kommit lastad med bl a en pall böcker till mig. "Gnällspiken" är hemma och som jag skrev igår så kommer den officiellt att släppas den 1 september inne i Gnesta, dagen innan Konstrundan, då den och Mias och min konst finns till beskådande hemma hos oss i vår Blackstaateljé. Skulle det nu vara så att du oåterkalleligen inte kan vänta till dess så går det att ta kontakt med mig på olle(at)omart.se så tar vi det vidare då, vad gäller detaljer som pris, frakt mm. För dagen blir detta allt. Det kommer inte att tjatas mer om boken förrän veckorna innan den 1 september. På återseende.

måndag, maj 29, 2017

NBJ 16 i full fart framåt.

Året är 1938, Nora Bergslags Järnväg blomstrade, med malmtransporter ner till Hjälmaren, från ett antal gruvor i Nora Bergslag. Det här är inget malmtåg, utan ett ordinärt godståg med många tomma vagnar efter loket. Loket ja, det är NBJ 16. Det finns fortfarande kvar hos Nora Bergslags Veteranjärnväg, det byggdes av Nohab år 1928. SJ hade lok av samma typ som litt N5.

GNÄLLSPIKEN och hans behårade fästing.

Idag. En stor dag. Dagen då boken förväntas komma. Min egen "Gnällspiken och hans behårade fästing". 80 sidor med 70 illustrationer. Nu är det sommar, sol och helger som väntar, rese- och semesterplaneringar, examendags för många med föräldrar som involverade. Intresset för att att ännu en bok ploppar upp lär inte vara särskilt stort, när täppa eller balkongordlingar väntar på omsorg. Därför kära vänner, släpps denna bok fredagen den 1 september. Plats och tid meddelas senare. Men boken är i antågande. Foton kommer. Förbeställningar mottages, men leveranser först efter den 1 september. Nu vet ni.

torsdag, maj 11, 2017

Leif GW, inte sviker han inte.

För någon månad högg det tag i mig, en av mina favoriter i rutan, Leif GW Persson dök plötsligt och mindre lustigt upp i TV4:s programtablå, med ett program betitlat "Leifs mord". OK tänkte jag, denne man har lockats över till flum-kanalen med feta klöver, som han egentligen inte behöver. Men så studerade jag några rader på Google och vad jag kan förstå, och innerligt hoppas är riktigt och sant, är det så att han fortsätter serien med "Veckans brott" i SVT. Hans inhopp i fyran tycks bara vara dess fem program, inspelade under 2016. Han påstår att han behöver något att göra när inte programmen med Camilla Kvartoft rullar på. Det känns skönt, för en notorisk TV4-förnekare som jag är måste medges. Att framöver ha sett vår folkkäre GW då och då dyka upp mellan reklaminslagen hade bara blivit för mycket för mig att kunna ta in. Till yttermera visso, eller som grädde på moset, så kommer SVT till hösten att seriöst starta upp morgon-TV, med nyheter och aktualiteter, där fyran tidigare varit aningen bättre, åtminstone vad gäller programtidens längd. Nu vet jag inte SVT:s upplägg, men med den programledaruppställning SVT just visat upp så ser det lovande ut. Men, hör här! Jag tittar aldrig på morgon-tv själv, något nyhetsinslag i SVT kl nio om något särskilt hänt. Bara känslan att ha valt "rätt sida" vara i "vinnarlaget" gör mig varm och rosenkindad. Nu vet ni var jag står i valet mellan public service och public nonsens.

tisdag, maj 09, 2017

Att posera med en terrorist

Här står hon, vår EU-parlamentariker Marita Ulvskog tillsammans med några andra ur "Palestina-delegationen" utanför Plenissalen i Bryssel. Ett inte allt för muntert gäng, att döma av mungipornas nedåtböjda vinklar. vad som är ännu mindre muntert att denne vår synnerligen valbetalde och förtroendevalde parlamentariker inte vet att den skylt hon håller i handen, visar en palestinsk terrorist. En hungerstrjekande terrorist i israeliskt fängelse, som det avslöjas idag smygmumsar på godis och choklad. Men det är en sak, hans ensak. Denne person heter Marwan Barghouti och är dömd för bla fem mord, mordförsök och en massa andra gärningar som normalt renderar fängelsestraff. Marita Ulvskog borde veta bättre än att greppa första bästa foto och posera framför kameran. Varför tog du inte reda på vem mannen var och vad som gjorde honom till huvudperson på ett stort foto? Tänk nästa gång Marita. Världen har mer än en sida, mer än en snäv vinkel, ett smalt rör att se genom. Den är mycket vidare och bredare och mångfacetterad än så. Tänk!

onsdag, maj 03, 2017

The ´roo and her baby joey...

Sometimes you are too fast and your little baby joey just flies out of your pouch when you hit the breaks. Next time, as a mother ´roo, you´re advised to take it a little slower.

fredag, april 28, 2017

Läs Ulf Hammarlunds SSK-blogg här.

Här tar jag mig friheten att rakt av kopiera in Ulfs noggranna genomlysning av SSK:s lagbygge just idag. Ulf är känd som gammal SSK:are, med hjärtat där och vet vad han pratar om, inget gnäll och klank i det har uppbyggnadsstadiet, men var så säker blir han inte nöjd så komme få reda på det. Tack Ulf!........................................................................................................................ En rejäl ommöblering 2017-04-28 10:12. Publicerat av Ulf Hammarlund. Efter en vecka i ett Kina stängt för de sociala medier som vi använder (Facebook, Twitter, Google, You Tube bland annat) möts jag av att det hänt en del saker i SSK. Min första tanke när jag ser vilka spelare som får lämna är att oj, nu händer det saker. Vågar SSK göra sig av med så många spelare utan att ha täckning för att nya spelare är på väg in? Men samtidigt ger det en signal att SSK har något på gång. Säsongen om gick lät man många spelare som tog upp laget vara kvar trots att de egentligen inte passade in i den allsvenska kostymen. Nu vet SSK vilka som höll, och de är kvar. De som inte höll får söka nytt. Det är sunt. Idrott på den här nivån är ingen social verksamhet. Men samtidigt kan man förstås ha synpunkter på vilka som får vara kvar och vilka som inte får vara kvar. Jag tänkte jag skulle uppdatera mig via LT:s utmärkta e-tidning. Men LT och Mittmedia har tydligen enorma tekniska problem. Tråkigt, Efter 40 år i tidningsbranschen vet jag hur hemskt det är att inte komma ut med en tidning på morgonen. Men att det händer även digitalt är naturligtvis en enorm olycka. Hoppas det löser sig snart. SSK presenterade i varje fall på sin hemsida vilka spelare som får gå. Mathias Dahlström - inte oväntat. Han kom snett in i det här från början. Kanske ska börja om på en lite lägre nivå för att arbeta upp självförtroendet. Olov Lundqvist, Petter Lindberg och Jonas Vidlund - inte heller oväntat. Försvaret var och blev akilleshälen. De ska dock ha all cred för att SSK tog sig upp och stannade kvar i allsvenskan. Karl Olovsson - inte heller konstigt. Han har gnuggat i fjärdekedja och har inte alls fått samma utveckling som till exempel Måns Lindbäck. Och då är det svårt att förlänga kontrakt. Han fick spela mycket boxplay. Och gjorde bra. Men Karl ska nog ta ny sats i ett bra division ett-lag. Patrik Kallmert - måste verkligen ha varit ett gränsfall. Jag tänker fortfarande på hans insats mot Huddinge, då han i princip spelade nästan oavbrutet (lite överdrivet) när SSK hamnade i spel i numerärt underläge i åtta minuter i ett utsatt läge i sista perioden. Bara det borde ha renderat honom ett nytt kontrakt. Kallmert är en kämpe, men det händer tyvärr alldeles för lite framåt. Och SSK måste resonera att de inte har råd med forwards som inte producerar mål. Jag hade dock inte blivit förvånad om Kallmert fått ett år till på sig. Det är bara att gratulera den klubb han väljer. De kommer att få en hårt arbetande spelare. Felix Maegaard-Scheel. Också gränsfall. Han var definitivt en av de bättre spelarna i laget under kvalserien. Men i allsvenskan stämde inte mycket. Och det var väl det som gjorde att han fick tacka för sig. Tycker dock att han hade varit värd en ny chans. Men det här betyder väl förmodligen att några bra spelare är på gång in. Johan Skinnars sa tydligen upp sitt kontrakt själv. Han hängde förmodligen på målsnöret. Hade dock inte haft något problem om han stannat kvar. Ett stort hjärta. Jonas Westerling var den förste som sa upp sitt kontrakt. Inte konstigt. Han är 35 och har en dotteri Västerås. Så oddsen att han hamnar där är inte så höga. Var makalöst bra i kvalserien. Men inte i allsvenskan. Erik Ullman är jag mest besviken på. Han fick chansen i en större roll ju längre säsongen led. Men skrev ändå snabbt på för AIK som tydligen har större ambitioner. Vi får väl se. Men det sände inga bra signal när han sa så. Men marknaden är fri, och pengar styr. Spelare som vi fortfarande inte vet något om är: Robin Nilsson Adam Hansen Henrik Thegel Fredric Weigel Anton Holm Det är tecken på att SSK vill ha kvar samtliga. Ingen konstigt med det, även om Robin Nilssons namn kanske kan diskuteras. Tycker ändå han växte under säsongen. Hansen vill jag ha kvar, liksom Weigel och Holm förstås. Där får vi nog räkna med att SSK får vänta på besked Weigel var väl den som bestämde sig sist inför förra säsongen. Henrik Thegel har många uppfattningar om. Tycker dock att han håller i allsvenskan, men det skulle inte göra något om han fick upp farten på skridskorna. I rätt omgivning gör han i varje fall mål. ***** SSK har också passat på att presentera två nya spelare. Stefan Gråhns återvänder hem efter åtta säsonger och nio olika klubbar. Senast Stefan var i SSK var säsongen 2009-2010. En bra förstärkning. Gråhns är en energispelare som får med sig laget och publiken. Stefan Johansson är en ledartyp med fina meriter från spel i SHL med AIK, HV 71 och Örebro. En potentiell lagkapten och en viktig kugge i försvarsspelet. SSK har tydligen 15 kontrakt ute på offert. Landar en tredjedel av dem är det bra, utan att jag vet vilka spelare SSK vill ha. Hoppas dock att Nicklas Grossmann finns med i den högen. ***** Och så har har SSK infört ett sportråd med Västerås förre sportchef Andreas Appelgren tas in som konsult. Mats Waltin och Nichlas Falk tar plats i rådet liksom klubbdirektör Mats Pernhem och juniorcoacherna Stefan Gustafsson och Anders Hultin. Hade gärna sett Mikael Samuelsson i det rådet också. Men som helhet tror jag det här är bra. Framförallt blir Mats Waltin avlastad, vilket måste varit viktigast av allt. Nu får han koncentrera sig mer på laget. ***** SSK har också kontrakterat juniormålvakterna Lukas Klarström och Robin Christoffersson. Men de kommer att lånas ut till division ett-lag. Vilket betyder att SSK jagar en backup till Sahlin. ***** Blev långt det här, men det har ju hänt en del. ***** Truppen just nu (inom parentes kontraktslängd) Målvakter 50 Alexander Sahlin (17/18) Backar: 37 Marcus Bohman (17/18) Stefan Johansson (18/19) Ny från AIK Forwards 9 Victor Andersson (18/19) 19 Lucas Carlsson (18/19) Stefan Gråhns (18/19) Ny från Västerås 15 Sebastian Högund (18/19) 33 Måns Lindbäck (18/19) 62 Henrik Nyberg (18/19)

torsdag, april 27, 2017

Flygbolaget jag inte gillar, snarare ogillar.

Visst, jag kan erkänna att Ryanair är en av de största flygbolagen i Europa. Likaså expanderar de hela tiden, de köper nya Boeing 737 för alla intjänade miljarder. De flesta som flyger med dem tänker aldrig på annat än priset. Så billigt som möjligt. Att man sedan spenderar samma summor som biljetten kostade på några drinkar på en bar längs strandpromenaden någonstans - det är inte samma sak. Kanske just därför man tar drinkarna för att biljetterna var billiga? Möjligt är det så. Men om man tänker på alla tillägg som bolaget tar ut för att exempelvis få sittplats ombord, få med sig ett bagage mm mm, så blir det oftast inte så mycket billigare än de reguljära flygen. För egen del har jag flugit Ryanair fem gånger, de tre första gick bra, bla till Riga, en flygning till Bryssel och en till London. Men efter det har allt gått snett och fått mig att för all evighet avstå detta flygbolags tjänster. Tänker inte tråka ut er med detaljer, men de är så pass graverande att jag numera inte bara avstår att flyga Ryanair, utan även upptäckt vilken sexistisk VD de har i Michael O´Leary och en anti-facklig personalpolitik som jag absolut inte kan förlita mig med. De i personalen som opponerar sig eller ifrågasätter hamnar i isolering eller avskedas. Metoder som i Nordkorea. Bolaget har, mot allmänheten, en nonchalant attityd, en flamsig framtoning, lite självgod och superego. Att avbeställa en flygning är näst intill omöjligt oavsett hur sjuk du än är, det gäller att vara helförsäkrad. Att ändra datum tar ungefär fem samtal till Irland. Oviljan att på hemsidan gör det enkelt för sina inbokade resenärer lyser och avskräcker. Reklamen flimrar och stör. Bara eländes elände från mig. Jag struntar i om ni tycker att jag gnäller, men jag är förbannad och vill få ur mig det här, här och nu. Ryanair, ni må pösa och frodas, rapa välmående och högljutt, men jag kliver aldrig ombord på era säkra flygningar med moderna plan. Tack och adjö Michael. Fly away out of my sight.

måndag, mars 20, 2017

Nio havsörnar på en och samma bild!

Det är inte varje dag man ser en flock havsörnar, inte kända för att vara flock-fåglar, men tydligen - vanskas det ett byte så samlas de. Och då gäller det att ha turen och vara på plats vid rätt tillfälle och kunna föreviga den unika samlingen. För en knapp vecka sedan rakt nedanför vårt hus, 250 meter ner ute på isen satt först fyra, sedan blev de sex och innan jag hann få fram och upp kameran så var de tio, men kameran fångade "bara" nio av dem. Ganska imponerande det också. Vad det rörde sig om för byte, kunde vi, Mia och jag, inte se. Men kråkorna som här på bilden uppfattas som vanliga småfåglar var från början många och irriterande för örnarna. Kanske kalaset bestod av en grågås, en räv eller en katt, vad vet vi, men mums-filli-babba såg det ut att vara, eftersom så många hade lockats hit. Avnjut detta foto, som inte kunde bli bättre, risken för att krypa närmare inpå och skrämma iväg dem blev för stor.

måndag, mars 06, 2017

ANA, All Nippon Airways nya A380

Idag den 6 mars, visade ANA, All Nippon Airways upp designen för sina nya A380, den första leveransen sker tidigt 2019. Alltnog, designen har inte kommit till i en handvändning, över 2,000 bidrag skickades in efter att designtävlingen drog igång. En grå hawaiiansk havssköldpadda med leende mun och några glada ungar i släptåg tog nog musten ur den strikta japanska juryn. Som vad jag kan förstå, gav den japanska striktheten ett vänligt och optimistiskt leende. Denna modell sätts i första hand in på rutten till Hawaii, en sträcka som runt 1,5 miljoner japaner reser årligen. ANA beställde tre A380 i januari 2016.

måndag, februari 20, 2017

It´s Oil - ny engelsk version.

Boken En värld drogad av olja, som kom ut i september 2016, får nu sin engelska uppföljare. Den andra engelska utgåvan på fem år. Titeln denna gång, som det lutar åt i alla fall blir "It´s OIL Depletion, Fracking, and Reduced Climate Threat" Vi får se vad Kjell, som författare och tyngsta instans har att sätta emot förläggaren Springer om de sätter sig på tvären. Men det verkar inte så, den enda meningen som kan bytas ut är i underrubriken och handlar om Klimathotet. Skall det som Kjell vill stå: False Climate Scenarios eller som Michaels alternativ: Reduced Climate Threat. Springer har ledigt idag och i morgon, kommer nog med sina idéer på onsdag. Hur som haver kommer denna bok att få större publicitet tack vare Kjells och UGES-gruppen vid Uppsala universitets klara och konkreta belägg för att klimathotet inte kan bli verklighet, inte de värsta och näst värsta scenariot i alla fall. Varför? Jo det finns inte tillräckligt med fossila bränslen för att öka CO2-halten till nivåer som "behövs och är nödvändiga" för att få de katastrofala effekter som Klimatmötet i Paris i december 2015 spikade. RCP 2.6 blir det enda scenario, som Kjell kommit fram till skulle kunna bli verklighet. Detta är då genast kontroversiellt och samtidigt dyker frågor upp om klimatförnekelse, Trumpkramning och andra epitet som de får som ställer frågor eller bemöter de värsta hotbilder som många vill sprida, oftast utan egen forskning och egna belägg, lösryckta tabeller, kurvor från olika publicerade artiklar, tidningsartiklar eller referat från klimatmöten, kan räcka för att själv framstå som den som har rätt. Inget vara med fel. Kjell redovisar fakta, kalla fakta, nakna fakta. Så må godhjärtade miljökämpar morra och knorra, det som Kjell presenterar är egentligen odiskutabelt, även om det svider. Varför då? Jo det går inte fort ng. Man lagstiftar inte i morgon, utan ser först över konsekvenser för enskild och nation. Alla bor som bekant inte i Stockholm eller någon annan större stad, miljontals människor bor långt från ära, jobb, redighet och butik. De måste ges en chans att ställa om, utan att tvingas flytta till förortsgetton. De måste få behålla sin rätt att bo i enskildhet i skogen eller på landet, vid havet eller var sjutton som helst, rätten till att därifrån ta sig till butik, arbete och skola är lika stor som för den som bor i en stad. Boken It´s OIL kommer snart, i maj hoppas vi. På engelska, över hela världen. Må den väcka uppmärksamhet och vara en källa till nödvändiga fakta för alla, när vi nu måste ställa om från fossilt till förnybart.

torsdag, februari 09, 2017

M? Men sen då?

Det är sannerligen inte lätt att vara oppositionsledare och vilja få majoritet att stjälpa en minoritetsregering över ända. Hur gör man om man heter Anna Kinberg Batra? Ett sätt var att öppna några tidigare tilltäppta fördämningar mot Sverigedemokraterna. De log och tog emot erbjudandet. Andra partier muttrade, morrade eller skällde. Ingen eller inga ville hoppa på M-tåget in i Åkessons land. Risken som AKB tog var mycket stor, ja rent av gigantisk, hennes taktik att få med sig Alliansen på ett nytt budgetförslag som sedan skulle få SD:s välsignelse ville inte slå rot. Tvärtom, det blev mothugg inte bara från Löfven och hans kompisar vänsterut, utan även från de egna kompisarna inom Alliansen, tom Ebba Buch Thor tackade artigt men bestämt nej. Och upp seglar nu Annie Lööf som den verkliga oppositionsledarkandidaten nu när glorian krackelerar ovan Kinberg Batra. Lööf har en ton som retar motståndarna till gallfeber, hon är ett hot, en skräck för dom, men i egna kretsar seglar hon som sagt i medvind. Idag torsdag den 7 februari visar två opinionsundersökningar på stora ras för M. Kinberg Batra tid kan vara på upphällning om inget radikalt i hennes SD-flirt förändras - och vad skulle det vara? Ja fråga inte mej, konstaterar bara att det händer saker i svensk politik, utan att herr Löfven behövt lyfta ett finger, MP är vingklippta och tysta som möss och längst ut surnar Sjöstedt och slänger ur sig floskler som påminner om gamla slagordsramsor. Ingen regering som varken kan eller tycks vilja något, en inkompetent opposition och ett SD som står och stampar. Alltså vi har fått ett Sverige som inte rör sig framåt, knappast ens står still utan sakta backar. Låt oss se förändringar inom Alliansen som ger oss ett alternativ till minoritetsregeringen. Men M? Vart tar ni vägen nu?

torsdag, februari 02, 2017


Bosse Miller


En fin och kär vän har lämnat detta jordeliv, i tisdags dog Bosse Miller, jag fick beskedet idag. Bosse var en vän sedan drygt 40 år tillbaka, en nära arbetskamrat och kollega under flera år. Efter det att jag startade upp som egen så höll vi regelbundet kontakt med varandra, en grupp som trivdes bra ihop bildades ganska snabbt, vi tog namnet Svea Gubbs- Träffades varje månad, reste och hade kul, men med åren så föll den ene efter den andra bort, sjukdom och död skördade smärtsamt många av oss.

Idag är vi ur den gruppen bara tre kvar, från ursprungliga nio. Man kan säga att sån´t är livet, det är det, men när det händer saker som man inte är beredd skall hända då känns det, det gör ont, det är tomt och saknaden av en innerligt varm och kär vän blir stor.
Tack Bosse för de fina stunder och dagar som fick dela tillsammans och med våra andra kompisar. Vila i frid Bosse.

tisdag, januari 31, 2017

Räcker det med bara ord?

Denna min blogg har funnits i flera, flera år nu.
Ofta mycket mer aktuell och aktiv än det senaste halvåret. Eller året kanske?
Undrar lite om ord och bild hör ihop, är det egentligen nödvändigt med en bild för att ett inlägg med ord och bild skall bli läst?
Kanske inte, detta blir inlägg nummer två i rad utan bild.
Möjligen har rubriken en stor roll i hur många som läser bloggen. Titta på den här, inte speciellt upphetsande eller kontroversiell.
Får se, avslutar här och kollar antalet besökare om några dygn.
Läs.
Vi hörs igen.

söndag, januari 29, 2017

Mannen på allas läppar....

....jag menar naturligtvis Donald J Trump.
Det han åstadkommit hittills är förvirring, förstämdhet, förtvivlan och förbannelse världen över.
Hur kan denne antidemokrat få sitta och underteckna det ena beslutet efter det andra utan att tänka efter före, diskutera det öppet och visa lite ödmjukhet.
Jag vet att Hr Trump i sin valkampanj lovat det han nu snabbt genomför och att det bar honom till Vita huset, men lite mjukhet och varsamhet hade inte skadat, effekten av hans beslut hade bara kommit senare och inte så chockartat.
Nu är han vald, nu signerar han sina löften.
Men min bild av USA eroderar nu sakta men säkert.


torsdag, januari 26, 2017

Alla våra riksdagsledamöter


Alla, ja alla 349 av våra riksdagsledamöter får i dessa dagar, i sina brevlådor i Riksdagshuset ett kuvert med en bok och ett brev.
Boken är den du ser här, Kjell Alekletts "En värld drogad av olja". I följebrevet ger Kjell ytterligare lite information om bl a att oljan är en ändlig resurs.
I går signerade vi den, lade den i kuvert med prydligt handskrivet namn på framsidan och när Kjell levererade allt till mottagarna i riksdagshusets eget "postkontor" frågade de om det var guld, eftersom det handlade om en vikt på  cirka 370 kilo. "Näh, inte riktigt guld, men svart guld" svarade Kjell.

Det skall bli intressant och se vilka reaktioner, om några, som kommer i sociala medier eller förhoppningsvis i talarstolen.
Kjell är en envis rackare, en som kan följa upp, så det kommer ett pressmeddelande till media, med bilder och text om denna händelse, som i mitt liv är ganska stor.

Håll utkik, vill ni lämna ett bidrag för tryck-kostnader så kontakta exergena@gmail.com

onsdag, januari 04, 2017

Året har precis börjat...



...det är den 2 januari 2017, bara några timmar in på ett nytt pr.
Ute är det förförande vackert, soligt, lite nysnö i ett tunt lager. Vindstilla.
Vi tog en långpromenad Mia och jag, ville rasta benen och lite skaka av oss nyårsfirandet, som inte blev allt för våldsamt, men sent. För att vara i våra åldrar.
Nedanför oss vid sjökanten ligger båtarna upplagda, alla upp och ner, med bukarna blottlagda.
Vem kan då passera utan att föreviga de ovana former och färger, kompositioner som vi är ovana att möta och se? Inte jag i alla fall.
Några kanoter sida vid sida och en plastbåt är vad jag kan bjuda på.
Hål tillgodo, det blev smakfullt tycker jag nog.

God fortsättning på det nya året, som dagen efter förvandlades till snöstormsdagen. Blåsten fortsätter att vina kallt om öron och hals.

Vi hörs igen/ Olle



fredag, december 30, 2016

Året då det omöjliga inträffade.


Först, men inte minst viktigt - förlåt för mitt ljumma deltagande på denna min egen sida under året.
Det finns många förklaringar, men vill inte radda upp dem här, bara konstatera att jag varit urusel med att blogga på min egen blogg.
Men det erkänns....Facebook och Twitter tar en del intresse från bloggen.
Utställningar, bokillustrerande och anhörigstöd och ett par trevliga resor är andra "käppar i hjulen."

Nu vet ni varför jag inte kunnat göra det möjliga möjligt, det blir säkert bättre 2017. Låt oss i alla fall hoppa på det.
Försök att som läsare inte ge upp, ni behövs och jag behöver er.
Det kommer en engelsk utgåva av oljeboken, med titeln "Our globe addicted to Oil".
Sedan kommer jag med min egen Gubb-bok, som kan bli nog så intressant.

Det omöjliga då?
Jo Brexit och Trump, behöver jag säga något mer än att det blev möjligt det de flesta betraktat som omöjligt.

Önskar alla ett Gott och lyckligt 2017.

/Olle

torsdag, december 15, 2016

Donald drogad av olja.


Akademibokhandeln i Uppsala skyltar med en bok om Donald Trump och vår bok om oljan, En Värld Drogad av Olja, som Kjell Aleklett skrivit och jag illustrerat.
I förrgår utsåg Trump självaste VD:n för Exxon Mobile, Rex Tillerson, till utrikesminister, en företagsledare som aldrig varit inblandad i politiken, inte offentligt i alla fall. En man utan erfarenheter om hur slipstenarna dras i Washington DC eller vid förhandlingsborden världen runt.
Undantaget då i Moskva, där hans buddy och polare Vladimir Putin skruvar sig av lycka över att få en affärskompanjon med på det högsta politiska planet också.

Alltnog, Kjell noterade detta i bokhandeln, tog några bilder och kommer att blogga om det och utnyttja det vid sina föredrag och seminarier framöver.
Rex Tillerson är ovanligt progressiv, för frihandel och tror att människan är orsak till klimatförändringarna. Kjell har ganska mycket om Exxon Mobile i sin bok, som han kommer att knyta ihop när ni hör honom offentligt nästa gång - Myntkabinettet i Stockholm den 25 januari. Kanske bäst att boka plats för de hundra som finns fylls snabbt, förra gång fick de lov att flytta till en större lokal.

söndag, november 27, 2016

Ontario,Kanada 1982 - två färgteckningar



Året var 1982, jag befann mig i Ontario, Kanada under en tid.
Hade ett tag funderat på att "måla mig" tvärs över Kanada, som andra cyklar, bilar eller på annat sätt rör sig över detta, världens näst största land.
Nu befann jag mig redan många, många  och långa mil från östkusten och det blev, efter närmare genomtänkande, ganska omöjligt att genomföra denna min dröm.
Tiden, pengarna, uppgifterna, förpliktelserna hemma.
Norr om Toronto, hittade jag dessa gamla hus, som jag ville att eftervärlden skulle minnas.
Överst det Gamla Hotellet i Burnstown, som nu var till salu.
Under Flemings Farm, öde sedan 1972, fallfärdig i Pakenham.
Kritor, färgpennor.
Undrar om något av dessa hus står upp idag? Kanske skulle kolla på nätet?



onsdag, november 16, 2016

Nu är det snart Jul igen.


Tänka sig va´åren går, det är Jul titt som tätt.
I år inget undantag.

För alla er som funderar på julklappar - här är ett tips.
"En värld drogad av olja"
Boken som handlar om oljan, släpptes för ett par månader sedan och är värd ett bättre öde än att förbli liggande i tryckeriets skickade kartonger - så beställ och överraska och gör någon nära glad och läshungrig.

Boken beställer du genom exergena@gmail.com Den kostar 200 kr plus frakt 45 kr.
440 sidor med spännande läsning, 150 illustrationer att titta på och stödja sig emot.

Mer om boken på Aleklett´s Energy Mix aleklett.wordpress.com

Julen närmar sig med stormsteg, beställ innan nu.

fredag, november 04, 2016

Bästa konsten visas i Färgelanda.



Stora ord, ja visst är det det, men det är verkligen den bästa konsten som Mia och jag kan visa upp för dagen och kanske till och med morgondagen?
I Färgelanda konsthall, som till skillnad från många andra s k konsthallar, verkligen gör skäl för namnet konsthall hade Mia och vernissage förra lördagen den 29 oktober.
Konstklubben Färgelanda är något alldeles unikt i sitt slag, med sina runt femtio år på nacken, har några få medlemmar utgjort stommen under alla dessa år, när de som blir för gamla eller faller ifrån, så träder barnen in och tar deras platser.
Årsavgiften är hög, men den går oavkortat till inköp av konst från de två utställningar klubben arrangerar i samarbete med kommunen varje år.
Klubben är generös på många sätt, inte minst på det lite mer personliga planet, bemötandet vi fick redan då jag lite tafatt försökte backa in så nära entrén som möjligt är ett av många exempel, ut kommer flera medlemmar och erbjuder bärhjälp till konsthallen som ligger en trappa upp.
Först kaffe med smörgåsar, inga finska torra pinnar här inte.
Sedan kliver två män in och hänger utställningen, efter det att Mia och jag placerat och komponerat efter god förmåga.
När hängningen är klar och godkänd av alla parter, bär det av hem till ordföranden Ulla-Märtha Stråle och hennes man Arnes hem, för en smakfull middag. Stämningen var det inte heller något att klaga på.
Vernissagedagen var vi tillsagda att komma klockan 11 vid öppningen, inte tidigare, för innan dess så skulle klubban ha haft sitt möte och bestämt sig för inköpen.
Kaffe med goda smörgåsar igen och efter några timmar så var alla belåtna och for några mil till en av medlemmarna för att äta nötkind med goda tillbehör, god dessert och för de som inte körde bil, bl a en rökig whisky från tidigt tjugohundratal.
Söndagmorgon rattade vi sedan hemåt, fyllda av upplevelser och det hjärtliga mottagande som vi aldrig fått tidigare.
I södra Dalsland, i Färgelanda.
Du som läser detta, styr din bil, dina steg, din cykel dit och titta.

torsdag, oktober 20, 2016

Vissa personer tycker man mindre om......


Jag är nu så gammal och erfaren att jag tänker vädra mitt missnöje med en person, utan att jag ens har träffat mannen i fråga.
Det skall man inte göra säger Jantesvensken.
Visst kan man göra det, visst ska man göra det, säger jag.
Om personen är en offentlig person som yttrat sig i olika frågor eller framträtt på annat sätt i offentligheten, kan man mycket väl ge både beröm och kritik, ris eller ros.

Droppen som fick bägaren att rinna över, för mig, var när mannen i fråga, Per Morberg, som för ett år sedan ungefär, marknadsförde ett skärbräde, som vanliga Svenssons skulle förväntas köpa?Inspirerade av hans matlagningskonster i tv, där han bollar och jonglerar, kastar och skvätter med mat och knivar och gu´vet vad.
Detta skärbräde var ett skärbräde, vare sig mer eller mindre, kan ett skärbräde bli mer än ett skärbräde? 
Ett skärbräde man skär, slafsar och ex hackar sin gräslök på. Enkelt, eller hur.
Men skärbrädet marknadsfördes, av den girige herr Morberg till det facila priset av 3.995 kronor (om jag inte minns fel), nästan 4.000 bagis var det i alla fall.
Fyra tusen för ett skärbräde.

Samtidigt stod det travar med öl och drycker, snyggt exponerade, med Morbergs namn på i våra lokala matbutiker, främst Hemköp.
Eftersom min aversion mot denna man redan innan var så stor, så köpte jag inte en flaska av hans produkter för att ge det en chans. 
Jag hade dömt ut det från början!!
Inte heller hans vin som säljs på Systemet, har jag gett en chans, att slänga 70 spänn på något som jag vet, oavsett vad det smakar, ändå, i min inbillning, smakar blask och blä, bara för att Morbergs etikett sitter på, är ännu en av de här grejerna som gör att en person kan klassas ner och dömas ut, utan att jag vet varför, bara fel kemi och signaler? 
Nu fick jag, tack och lov, idag se att även den eminente satirtecknaren Lindström hade en teckning där ett grupp attackplan närmades sig "machofjollan Per Mobergs hus". 
Så inte heller i Lindströms ögon är Per Morberg någon person man ser upp till eller än mindre beundrar.

Gu´va skönt det var att få skriva dessa rader, få vädra ut, detta obehagliga förakt som kan rida mig, misstron mot personer, i detta fall Per Morberg, som jag aldrig träffat eller ens pratat med.
Att jag skulle vara  ensam om detta fenomen är inte troligt, ser dagligen på Facebook hur vissa offentligheter kölhalas av personer, ja t o m vänner, som jag annars hyser aktning och respekt för.

Tack för ordet.




fredag, oktober 14, 2016

Melbourne - mina drömmars stad.






Jag bor och lever lyckligt gift med underbara Mia i Blacksta, bland kossor, grågäss och en bedårande utsikt över åkrar, skogar och Nyckelsjön.
Så vad mer kan man begära? Inte mycket....

Men ändå gnager den ständiga längtan tillbaka till alla mina drömmars stad - Melbourne.
Hit kom jag som, inte så lite, söndertrasad i de övre tonåren, ensam, osäker och långt, långt från det hem som jag lämnat frivilligt och utan att sakna det, bortsett från min mor, som fick vara kvar i en miljö som jag helst inte vill beskriva och riva upp här.

Men här stod jag i Melbourne. På kajen.
Ett pendeltåg kunde ta mig till Flinders street station, en station du ser på den allra översta bilden, bevarad genom åren, trots att det mesta i övrigt bytts ut mot stål och glas.
Tåget tog mig till Flinders street station.
Hade fått adressen till The Swedish Church på St Georges Road. Hoppade in i en taxi med min väska och mitt ynka handbagage, 19 år ung.
Taxichauffören kanske lurade mig, men körde till fel St Georges Road, när han förstod styrde han mot Toorak som stadsdelen heter där den svenska sjömanskyrkan låg och fortfarande ligger.

Efter ankomsten dit löste sig allt, på ett par dagar, bostad, jobb och en ljus morgondag.
Svenskar boende i stan, på besök för att fika eller läsa en svensk tidning hjälpte mig.

Jag hyser som ni kanske förstår en djup tacksamhetens känsla till dem och till Melbourne, det är därför längtan tillbaka för att få bjuda igen med lite av min tacksamhet, alltid funnits och alltid finns där. Alltid.

I denna stad återfann jag en stor del av mitt självförtroende, mitt egna jag som varit jagat på flykt, min skamsenhet över tillvarons grå vardag skingrades här, Melbourne blev porten till ljuset, till mitt skrynkliga tonårslivs utveckling till en man med självaktning.
Arbete, bostad, vänner, trevligheter, fria lördagar, 40 timmars arbetsvecka (långt före Sverige) gav mig tillsammans med sol, värme, sköna bad, ytterligare påfyllning till det egna jaget.

Men, och det är viktigt, det fanns naturligtvis här, liksom överallt, svackor, men långt ifrån så djupa och destruktiva som i hemmet på Södermalm i Stockholm. Vintrarna här nere var kyliga, värmen inomhus obefintlig näst intill. Men man uthärdade och flyttade norröver för säsongsjobb när det blev lite för kyligt i Melbourne.
Men den historien återkommer jag till.
Melbourne är staden i mitt hjärta, såg ett tv-program med snuttar från denna stad härom kvällen, gråten var nära, känslorna gick i vågor.

Jag vet att det är långt att resa, det är dyrt att bara vistas i Melbourne och Australien i sin helhet, Mia och jag har provat på i tre resp två månaders tid, med besök i stad och på land.
De månaderna bär jag närmast mitt hjärta.

Utan mina år i Australien och Melbourne, hade jag kanske aldrig nått dit hän jag gjorde efter min hemkomst (för att göra lumpen). Kanske rentav blev det så att det var tur att jag kom hem och världen, som en ny Olle, öppnade sig ännu vidare här än den skulle ha gjort där nere?
Därom vet ingen, inte ens jag.

Titta på bilderna här ovan.
De är från världens bästa stad att leva i - det omdömet har den fått i flera år.
Trettiotalet kriterier; som säkerhet, infrastruktur, utbildning, sjukvård mm mm mm har räknats in.
Och Melbourne fick det högsta betyget.