Summa sidvisningar

onsdag, april 16, 2014

Mount Fuji - 富士山 Fujisan



Att fotografera denna mäktiga vulkan, i soldis och genom tonade kabinbanefönster är inget som ger full rättvisa, men bara att få lägga ut två egna, alldeles egna, bilder av Japans högsta berg på 3,776 meter är något alldeles extra.
Jag och vi andra i gruppen, kände en djup vördnad för henne där hon låg med en del av vinterskruden på, någon hade gjort en teckning ganska högt upp, nästan som ett japanskt tecken.
Denna någon är naturligtvis naturen själv, små snöskred som bildade ett tecken. 
Ett meddelande, som möjligen inte ens japanen själv kunde tyda?
Fuji är ett av Japans tre heliga berg, det som för oss bidrar med en extra beundran är just hennes symetriska form, typisk vulkan - så här skall en vulkan vara formad.
Hit vallfärdar folk, hit kommer poeter och konstnärer, klättrare och turister.
Vi passerade i linbana och bergbana på ganska så behörigt avstånd (enligt utsago av Mr Suzuki, vår guide, knappa 50 km) och som sagt i starkt soldis.
En klar och ren dag hade varit idealet - men får man en gång i livet se henne spelar det mindre roll, bara hon syns.
Senast Fuji hade utbrott var under åren 1707-08.


Foto: Olle Qvennerstedt


måndag, april 14, 2014

Guillou, Lenin och Myrdal. En skön trio.

Guillou, Lenin o J. Myrdal. Foto: Anders Deros

Så har då äntligen Jan Guillou fått det litterära pris han under årtionden så enträget och tålmodigt längtat och trängtat efter.
Och det blev inte vilket pris som helst - det blev J Myrdals stora pris - Leninpriset.
Äras den som äras bör. Jan Guillou är en stor författare, en av våra största, ingen diskussion om det. 
Här kan ni som vill läsa hela Guillous tacktal.
Det är dock i mitt tycke ett bittert tacktal, det är i mitt tycke ett försvarstal för ett pris som genom sitt namn inte luktar så gott längre.
Till skillnad från 60-talsåren, är Lenin inte längre en av frontfigurerna i den politiskideologiska diskussionen eller vid demonstrationerna den 1 maj. 
Jag har själv gått i dessa tåg på den tiden, både på 1 maj och i otaliga Vietnamdemonstrationer.
På 1 maj, var det ofta både Marx, Lenin och Stalin på stora plakatporträtt som "anförde" de långa tågen till Kungsträdgården eller någon annan central plats i Stockholm.
Så tro inte att jag att jag inte vet.
Inte varit med.
Till skillnad från Jan Guillou så har jag sett konsekvenserna av den politik som den gode Lenin, i all välmening, införde i och med störtande av en annan härskare - den ryske tsaren och hans orättvisa välde.
För vad blev det av den socialistiska revolution i Ryssland? Skipades det rättvisa och jämbördiga villkor för alla arbetare och bönder? 
Icke sa nicke, nya makthavare tog för sig, skodde sig, bildade en makt- och ekonomisk elit med alla de privilegier som den undanskuffade tsaren hade och i kommunismens namn deporterades eller avrättades alla som inte inrättade sig i leden.
Jag tror att du Jan Guillou skulle ha läst på bättre, kanske tänkt igenom lite grundligare vad det är för ett pris du accepterat, visserligen förbittrad över att ha blivit ratad i så många år, men ändå.
Pengarna du får går oavkortat till den palestinska frihetskampen, något jag återkommer till.

Lenins anda må fortfarande sväva över oss som den utopi, den onekligen var.
Men att som du Guillou veva vilt runt sig i ett slags försvar, att kasta dynga på de som ifrågasätter Jan Myrdal och hans orubbliga hållning vad gäller exempelvis det forna Pol Potska paradiset Kampuchea, det är långt under din debattnivå käre Guillou. 
Att sedan som grädde på moset raljera över de miljoner människor som torterades och avrättades i Pol Pots läger med orden "visionen av det bokstavligen huvudlösa samhället" det får mig att gå i taket.
Jag tycker att du Jan Guillou skall boka första bästa flight till Phnom Pehn i Kambodja och ställa dig på den största torget i stan och med en tolks hjälp upprepa dessa ord inför kambodjanerna, jag kan garantera dig att var och en av dem har en eller flera nära som fick sina huvuden avhuggna -(bokstavligen).

Jag är inte klar än.
Du avslutar ditt försvarstal med bl a dessa ord ".... man skall bli en solidarisk författare, inte en anpassad, inte lydig, man skall käfta emot till sista andetaget och man skall räcka långfingret åt var fin litterär jury."
Vad menar du med det, att vara anpassad till vem och vad? Solidarisk, mot vem eller vad? Inte lydig, mot vem eller vilka?
Du får det att verka som att bara skriftställare, debattörer eller författare på din politiska sida inte är lydiga och anpassade till överheten och att käfta emot och peka finger gör man bara om man har din politiska uppfattning.
Inget kunde vara mer felaktigt, tyvärr käre Jan Guillou, för visst vore det underbart om en del av vår litterära elit kunde vara fläckfria, obundna och opolitiska. 
Men. 
Alla är vi fast i ett tänkande, därmed också anpassade och lydiga.
Så även mottagaren av årets Leninpris.
Och jag.

söndag, april 13, 2014

着物 Kimono, en vacker högtidsdräkt.







Längs den otroligt vackra Philosopher´s Path i Kyoto, som sträcker sig längs kanalen stod körsbärsträden i full blom.
En vanlig måndag i början av april var det fullt med besökare, det var fest, det var högtid och som alltid när det bjuds på traditionella begivenheter i Japan, klär många kvinnor sig i det vackraste de har -kimonon.
Jag passade på, hoppas inte för påträngande bara, att ta lite bilder av några av de som stod för ögonfägnaden.
Som synes så fotograferar även kimono-klädda kvinnor, lika skickliga och kvicka som de, och övriga japaner, är med sina mobiltelefoner.
Kimonon saknar fickor, men det finns tygveck på ärmen som kan användas som ficka. Den har en smal krage och bärs omlott och lappar över åt höger. Skärpet kallas obi.
Varsågoda.

Foto: Olle Qvennerstedt

söndag, mars 30, 2014

The short winter that was...



A couple of pictures taken during the three weeks of winter we, in this part of Sweden, experienced this year. Three weeks of cold weather and a little snow, icy roads and slippery frontdoor stairs, thats all.
The rest of the dark period was, grey, mild, windy and dull.
But never mind, I´m not complaining, why should I, I´d rather be far down south in wintertime.
Whichever way you like it, please enjoy.


Photos: Olle Qvennerstedt

lördag, mars 29, 2014

Spelling error.... and mother will do it.



Yeah, how do you spell school? Perhaps these guys should start in first grade again?

And leave everything to your mother, she probably doesn´t mind until you´ve reached the age of 30?

fredag, mars 28, 2014

Teckningar och ingen världspolitik.



Tänk va´skönt det kan vara att ha ett eget bildarkiv (iPhoto) att gå till och ur det plocka bilder som får en att glömma verklighetens allvar (och för delen även glädjeämnen) som hela tiden surrar runt oss.

Jens Stoltenberg har utsetts till Nato-chef, vilket jag gjorde en cartoon kring igår (se inlägget under detta), en positiv nyhet, jag har alltid gillat Jens S.
I Kabul pågår en hotellockupation med flera döda, utförd av talibaner som är rädda för den fria tanken, det fria ordet och rätten att rösta. Stackars satar.
Vladimir Putin rustar och visar en liten mans muskler längs Ukrainas östliga gränser, ett land som står på kanten till total politiskt kollaps och bankrutt-läge.
I Sydsudan svälter flyktingar när nödhjälpsbilar med förnödenheter fastnar i oändligt långa vägspärrar.
I Syrien hamrar raketbestyckade helikoptrar civla bostadskvarter för andra året, snart ine på det tredje.
I Phnom Pehn förgriper sig västerländska män i min ålder just nu på allt för unga flickor och pojkar.
Jag kan hålla på i oändlighet, verkligheten är den den är och kan inte av mig ensam förändras.
Därför kan det vara skönt att, i bild, få visa något annat än ruiner och chockade barn.

Dessa två verk, knappast värda en permanent hängning på Louvren, men ändå, jag är nöjd över slutresultatet och visar upp dem här.
Kinesiskt tusch, krita, kol, kaffe, blyerts och lite vit akrylfärg. Teckning? Ja om ni vill - blandteknik.

Lev väl och trevlig helg på er alla.

torsdag, mars 27, 2014

Jens Stoltenberg som Nato-chef?

Ja vem vet, Jens Stoltenberg är kraftig uppbackad av politiska tungviktare till posten som generalsekreterare för försvarsorganisationen Nato.
Inget som jag kritiserar direkt, jag tror att han blir en utmärkt chef, välbalanserad och med en stor portion diplomati.
Kan dock inte undgå tankarna och funderingarna om Göran Persson fallit Stoltenbergförespråkarna lika självklart på läppen om nu Sverige varit medlem av Nato?
Knappast!
Men skoja och raljera om det kan man ju alltid kosta på sig som satirtecknare, eller hur?


onsdag, mars 26, 2014

Brand new drawings.



Hello everyone, here are two of my latest drawings, in the gap between the abstract and figurative world. Sure you can see the human characters, almost as being crucified or flying as angels?

tisdag, mars 25, 2014

Christer Strömholm, fotografen som avbildade verkligheten.


Att gå på utställningar är alltid, utan undantag, upplevelser som ger olika eftersmak.
Bitter eller ljuv eller som i Christer Strömholms fall - tänkvärd.
Hans bilder av verkligheten sitter kvar djupt inom mig, trots att det gått fem dagar sedan jag var på Dunkers kulturhus i Helsingborg !?!
Det låter lite drygt kanske du tycker?
Men utställningar av konst, upplevs bäst under den tid man befinner sig inom räckhåll från de motiv man ser, är de bra minns man dem en tid efter.
Är de av riktigt god klass, minns man, pratar man och ser dem framför sig igen och igen.
Dit hör Christer Strömholms utställning Post Scriptum som pågår fram till den 18 maj.
Är du i Helsingborg, slink in, du äts omedelbart upp av den realistiska värld du ställs inför, du står där lika naken som de som Christer avporträtterade. Ger du dig sedan tid att under cirka tjugo minuter se filmen om Christer så är din dag gjord för lång tid framöver.
Christer Strömholm gick bort för tolv år sedan, de bilder som sitter kvar inom mig är från femtio- och sextiotalet, då han var i Paris och på andra ställen i världen, han var en människa av min tid, då även jag upptäckte världen och de som då levde och bodde här på klotet.
Det är där man känner igen sig i hans bilder, de må vara svarta och mörka inte bara i innehåll utan även efter de bad som Christer lät sina fotopapper genomgå.
Christer är borta, men han lever i högsta grad, en man av min tid, en man som visar en värld man minns men ändå nästan glömt bort.

Så här citerar jag Christer Strömholm:
"Att arbeta med fotografisk bild är för mig ett sätt att leva. När jag tänker efter och tittar noga på mina bilder så är de alla, på sitt speciella sätt, ingenting annat än självporträtt, en del av mitt liv."

söndag, mars 23, 2014

Kullaberg, magiska klippor i Skåne.





Platt är ordet om nordvästra Skåne, med några undantag.
Hallandsåsen som de flesta besökarna utifrån stött på när det gästar denna fina del av Skåne.
Men från slätterna på väg söderöver mot Helsingborg och vidare, ser man i soldiset det mäktiga Kullaberg resa sig i väster. Kullahalvön är känd för sin skönhet, här böljar landskapet med hav på bägge sidor och se´n har vi då berget, klippan som reser sig modiga 78,5 meter över havet.
Metrar som känns som många fler när man står där uppe.
Metrar som syns på fem mils avstånd.
Metrar som det stånkas upp för av klättrare med taljor och rep.
Kullaberg är ett natur-reservat, här finns vandringsleder, vandringsguider för de som vill veta vilka fåglar (här lär finnas ca 270 arter) som sjunger och vilka träd och växter som växer.
Dykare söker sig också hit, även om Öresunds vågor ofta hotfullt bryter mot vassa klippor.
Här syns tumlare och sälar.
En av världens mest trafikerade fartygsleder bjuder på ship-spotting.
Bokskogen bjuder som alltid på en förförisk skugga i ett häpnadsväckande ljus.
Och Mölles golfbana ligger otroligt vackert här uppe.

Och över alltihopa lyser Kullens fyr, här har det funnits fyrar sedan mer än 1 000 år tillbaka.

Jo jag vet, jag låter som en turistinfångare, men Kullen, Kullaberg och Kullahalvön är något alldeles extra.
Vackrare och mer spännande än så här blir knappast naturen.

fredag, mars 21, 2014

Abstract nature



Indeed, these are abstract images of what´s just a close-up shot of a bush and a few branches on the ground. They just look like "nothing", but are realty photos. Don´t say photo isn´t fun.

tisdag, mars 18, 2014

Grafikens Hus finns inte mer. Men.....





Natten till söndagen brann Sveriges grafiska hjärta ner till grunden.
Det har nu konstaterats att branden startade i en av de andra delarna av det ihopbyggda Kungsladugårds-byggnaden, som såg ut som ett U.
Vad man nu vet så är det ingen mordbrand riktad mot själva den "konstnärliga" delen av denna ståtliga träbyggnad.
Den hårda blåsten gjorde att elden spred sig snabbt, tyvärr. 
Nu är förödelsen total, förkolnade rester berättar om att här fanns ovärderliga samlingar av grafik, jämte samtida samlingar på runt 8000 grafiska blad. Allt brann upp. 
Carl-Fredrik Reuterswärds samlade verk, 80 totalt som skulle ha vernissage timmarna efteråt brann också upp och är för alltid borta.
Det "fina" i denna tragik är att det mesta av det nutida, av nu levande konstnärer, går att återskapa, då originalplåtarna i allmänhet finns kvar för att kunna trycka nya blad. I enstaka konstnärers fall är det frågan om monotypier man lämnat Grafikens Hus och då finns inget att göra.
Så allt är inte nattsvart.
Möjligen kan vissa av de gamla tryckpressarna ha klarat sig i hettan? Kanske det räcker med rengörning och smörjning, vad vet jag i detta skede?
Styrelsen och ledningen för Grafikens Hus träffades tidigt på söndagsmorgonen och beslutade sig på stående fot att bygga upp Grafikens Hus igen.
Stödet från inte bara Sverige utan även övriga Norden och omvärlden har varit stort. Kommun, landsting, privatpersoner, företag. Det är många som vill att Huset skall återuppstå.
T o m regeringen genom kulturministern har tillsatt en kontaktperson i den grupp som planerar för framtiden. 
Jag var med när Grafikens Hus invigdes av kungen 1996, jag är medlem i Grafikens Hus som k-aktieägare, vilket innebar att vi skänkte några blad, dels till försäljning och dels till samlingarna av samtida grafisk konst.
Mia, min kära Mia är naturligtvis också, liksom drygt 400 andra grafiker.

Jag och Mia har anmält oss till volontärstjänst, den dag då Huset skall resas igen, alltid finns det något vi och alla andra kan göra.
De bortgångna grafikerna Nils G Stenqvist och Philip von Schantz stred bägge för att Grafikens Hus skulle placeras utanför Stockholm, men på nära avstånd. Kungsladugården i Mariefred fanns där och den blev det och förhoppningen nu är att det blir samma ställe igen.



måndag, mars 17, 2014

Ondsinta män är alltid maskerade.


Jag börjar på allvar bli riktigt förbannad på alla dessa maskerade män som flummar omkring överallt i tron att de skräms eller utgör någon form av fara.
Jag blir inte rädd (förmodligen är jag för dum för det?) men som sagt, jag blir jäkligt förbannad på dem.
Och provocerad, har lust att slita av dem maskering, huvor, hjälmar eller mössor.

Vad uppträder dessa män, företrädesvis unga och ovanligt dumma?
Jo som sovjetiska, förlåt ryska, soldater på ett ockuperat Krim, på vänster- eller högerkanten när det är en politisk demonstration inte passar herrarna, på fotbollsarenan när motståndarlaget inte går att ta i, ens med tång, eller när en manifestation äger rum i centrum av en stad och det finns skyltfönster att krossa och bilar att tutta eld på eller när guldsmedsbutiken skall rånas.

Vi har faktiskt ett maskeringsförbud i samband med demonstrationer i detta land, det efterlevs inte.
Förmodar att det gäller vid rån också?

Alla ni som inte vågar visa era ansikten, räta på ryggen slit av huva och maskering och kom ut i det fria samhällets atmosfär, där dialogen går före både knytnävar, gatsten och stiletter.

Lär av kvinnan på bilden, i Simferopol, som inte låter sig skrämmas.


söndag, mars 16, 2014

al Jazeeras vara eller inte vara?



al Jazeera är en, i mina ögon, alldeles utmärkt nyhetskanal om man vill få nyheter från arabvärlden, liksom den övriga världen, med nyhetscentra i många länder.
Nu är inte al Jazeera så väl sedda i grannländerna och definitivt inte i Israel.
Spänningarna mellan Saudiarabien, Bahrain och Förenade arabemiraten å ena sidan och Qatar å den andra, Qatar, där al Jazeera har sin bas, är nu så spända att länderna har kallat hem sina ambassadörer från Doha.
Saudiarabien har också krävt att tv-stationen stängs ner helt, som även har andra nyhetskanaler och de ingår i även de i det saudiska kravet.
Den här arabiska nyhetskanalen har alltså mött mer och mer motstånd i den arabiska världen runt omkring. Under Egyptens omvälvning orsakade landet internationell uppmärksamhet genom att kasta ut vissa medarbetare och hindra andra från att rapportera.
Naturligtvis därför att den vinklar nyheter på det sätt som inte passar regimerna i de kritiska arab-staterna. Här finns inga demokratier.
Och hör här: Stationen anklagas av Bahrain för att föra sionistisk propaganda?
I Israel är al Jazeera å andra sidan anklagade för att allt för ensidigt ser och rapporterar om relationerna mellan Israel och den Palestinska myndigheten.
Med andra ord, att kanalen bara visar palestinierna som offer för övergrepp begångna av Israel och aldrig motsatsen.
2008 föreslog Israel att man skulle bojkotta stationen och nyligen ifrågasattes al Jazeera för att de inte berättar om den evigt pågående raketbeskjutningen av södra Israel, främst då Ashkelon.
Och palestinska Fatah, som dominerar på Västbanken anklagar al Jazzera för att ta ställning för stridbara Hamas på Gazaremsan, alltså de som beskjuter Israel.
Det är inte lätt som tv-station, i en region där politiska eller religiösa konflikter är de enda säkra ingredienser man kan spegla och rapportera om.
Jag tänker fortsätta titta på stationen då och då, men vara medveten om att de inte alltid har tillgång till nödvändig information, eller inte vill visa det som "inte riktigt passar deras syften"
Vinklade åsikter ska man inte ha om man är en oberoende nyhetskanal, men det är lätt att få dessa åsikter mer eller mindre omedvetet, när man hela tiden möts med kalla handen. Eller blir anklagade att stå på ena sidan för att nästa gång stå på den andra.
al Jazeera behåll ni er bas i Doha och ge oss arabiska nyheter så objektiva som möjligt.

lördag, mars 15, 2014

Två figurer som böjer sina huvuden - i avvaktan.



I dessa dagar då världen står på tå, avvaktar vad som kommer i nästa nyhetsbulletin.
Från letandet efter MH370, till Krim och Ryssland, belägringen av Homs eller om Ashkelon skall bombarderas med fler raketer.
Då kan dess fredliga figurer, som stilla och bedjande väntar in nästa vindpust, stormby, varm eller kall, kanske vara till en liten tröst.
De är redo, de vet att glädje snabbt kan förbytas i vemod och sorg och tvärtom.
Dessa mina figurer är ikoner för alla er läsare av denna sida som känner en gnagande oro inom er, för andras lidande, för andras utsatta situation, oftast helt oskyldiga till den oro de omges med.
Homs, Kairo, Caracas, Krim, Kiev, Kuala Lumpur, Beijing.
Ni är inte bortglömda, vi följer er, vi tänker på er och känn våra sympatier.

torsdag, mars 13, 2014

Abstract drawings/mixed media.




Three of my latest drawings. Size: 22x30 cm. Indian ink, pencils, color pencils, pastell colours.

© Olle Qvennerstedt

onsdag, mars 12, 2014

Nils Horner, en journalist som avrättades.


Igår morse, strax efter 08.00 gick en nyhets-flash till all världens media. En utländsk journalist hade skjutits till döds på öppen gata i Kabul.
SR ringde genast upp sin man på plats, Nils Horner. Inget svar. Efter ett nytt försök svarade en läkare att Nils var död, liggande på ett sjukhus.
Nils Horner var på väg för att intervjua några överlevande från den senaste självmordsattacken mot ett för "västerlänningar tämligen säkert" område med hotell och ambassader.
Många dog då, nu skulle Nils prata med några av de som klarade sig med livet i behåll. Kanske skulle frågor komma om hur detta dåd påverkade deras vilja att rösta i det kommande valet i april?
Han hann aldrig ställa sina frågor, med mikrofon i handen utanför en libanesisk restaurang kom två män hastigt upp bakifrån och en avlossade ett skott med ljuddämpad pistol.
Rakt i bakhuvudet på Nils Horner.
En ren avrättning.
En feg oförlåtlig handling.
Idag tar en obskyr "organisation" på sig dådet med motiveringen att han var spion för brittiska MI6.

En svensk journalist, med stort säkerhetstänk är död.
En välbekant röst från Sveriges Radios sändningar är tyst.
En attack på det fria ordet, på själva grunden i begreppet demokrati.

Jag blev mycket tagen av denna nedslående nyhet, hans röst var så bekant, från alla platser där krig, naturkatastrofer eller andra omtumlande händelser hände, dit kom Nils bland de första.

Vi är många som saknar dig, du berättade vad du såg, du pratade med folk på gatan, du var empatisk och samtidigt skarpt analytisk. Du var opartisk.
Inte bara SR, utan hela Sverige har förlorat en av sina allra bästa journalister/reportrar.

Tack för det du gav, Afghanistans kvinnor och unga flickor som du brydde dig alldeles extra om kommer säkert att också sakna ditt intresse för att sprida deras ord till omvärlden, instängda och förtryckta som de är.


Figures that don´t make sense to me...


The figures you see here are the total number of views for the last 7 days.

My blog is just a way for me to share what interests me at the moment. It´s not commercial, no advertising, no frills, no nothing almost?
I am glad if there are any views/sideviews at all, as long as I get a chance to write what matters to me.

So look at these figures.
I have know idea why France is on top.
USA has been up there together with my own country for the last year.
And Ukranie? I have not written a word about the crisis in that country, until know, so why do a few Ukranians read my blog?

And I do write 95 out of 100 posts in Swedish.
That makes me wonder even more??
Yes I know there are a number of translation sites you can turn to, but still.....

My forehead has lots of wrinkles.

tisdag, mars 11, 2014

Slaget vid Tory Island 1798, Frankrikes sista strid på engelskt territorium.





I maj 1798, ledde Wolfe Tone de Förenade Irländarna i upproret mot engelsmännens herravälde.
Irländarna sökte hjälp från Frankrike, en mindre trupp under ledning av general Humbert landade på ön men besegrades under de första dagarna i september 1798.
Ovetandes om motgångarna så beslöt Frankrike att skicka förstärkningar den 16 september.
Den brittiska flottan som missade den första landstigningen, var redo för fler försök från fransmännen.
Och mycket riktigt de skulle komma.
När en fransk flotta bestående av tio fartyg lämnade Brest tog det inte lång tid innan britterna upptäckte dem och jakten var igång.
Jakten blev lång, så långt man kunde komma upp längs den västra kusten av Irland, till vattnen vid Donegal, väster om det som är Ulster. Men här pratar vi i dagens termer om republiken Irland, som halvt om halvt omsluter Nordirland här uppe.
I vattnen vid Tory Island, eller Toraigh på irländska, omringades den numerärt underlägsna franska eskadern, som försökte fly för fulla segel, fyra skepp sänktes och besättningarna "skingrades".
Under en följande tvåveckors perioden återerövrade britterna meter för meter av sina farvattnen ända ner till Brest och ytterligare tre franska stridsfartyg sänktes med man och allt.
De brittiska förlusterna var små och nederlaget betydde att Frankrike hade riktat sitt definitivt sista sjöangrepp på de Brittiska öarna fram till dags dato.
Den irländske "upprorsmakaren" Wolfe Tone, som begärt fransk hjälp, upptäcktes nära Brest på ett av de flyende franska skeppen, greps och ställdes inför rätta, anklagad för förräderi, dömdes till döden, men begick självmord i fängelset i Dublin bara timmar innan han skulle hängas.

måndag, mars 10, 2014

Configurations, shapes....


Drawings, mixed media. My own work, created in the last week. Size 50x65 cm.
Abstract configurations, "free" shapes...
Enjoy.

© Olle Qvennerstedt

söndag, mars 09, 2014

Abstractions again






It is the second day in a row I am posting "abstract images", which in reality are picturing nature, but from a different perspective perhaps or an unusual perspective? Take it as you like, it´s fun to me.
Hope it is to you.

lördag, mars 08, 2014

Abstract or not? Tracks and patterns or?






These are images I picked from my photo album, just to raise a question.
Do you regard them as abstract or do they tell you a story, pushing you imagination a bit further?

Nevertheless, here they are in black and white. Please enjoy.