Summa sidvisningar

måndag, mars 30, 2015

Betongsossen.


Stefan Löfven har det inte så lätt, han styr en minst sagt skakig och minimal minoritetsregering.
Hans handlingsutrymme är inte så stort, regeringspartnern ser till att begränsa det ännu mer.
Tack vare den sk Decemberöverenskommelsen, så kommer en rad mer eller mindre sneda och skattehöjande budgetförslag troligen att klubbas igenom.
Alliansen sitter genom överenskommelsen med bakbundna händer och kan inte grymta och gorma som de annars skulle göra. De sväljer och lider säkert?
Stefan Löfven med alla sina i och för sig goda intentioner sitter fast i en smet som han inte kan ta sig ur. En smet som Miljöpartiet rört ihop och som håller på att stelna.
Av S givna vallöften överges på löpande band - överskottsmålet, ROT, RUT, energiskatten är några av förra veckans svek.
MP gnuggar händerna, när de missat Förbifarten och troligen Bromma så fick de ändå glesbygdsborna att få betala mer för att ta sig till jobb, affär och samhällelig service.
Bra jobbat MP, det är ni som är asfaltspartiet nummer ett.

Så nu har Stefan Löfven i min bild här ovan blivit Betongsosse.
Han är faktiskt värd ett bättre öde, men MP och V, små minoritetspartier vet hur slipstenar skall dras och utnyttjar det in i minsta detalj, medan stora tunga S inte alltid hänger med i svängarna.

söndag, mars 29, 2015

En sjunkande fotbollsnation?


Jorå, frågan har full relevans.
Är vi rankade som 46:e nation i världen, befinner vi oss i en riskfylld situation, som fotbollsnation alltså.
Jag såg delar av kvalmatchen i Chisinau, Moldavien, det jag såg ingav mig obehagliga känslor och föraningar om att vi kommer att få det tufft framöver.
Motståndet Moldavien var svagt, men Sverige lyckades inte utnyttja det spelmässiga övertaget vad gäller att förvalta det i mål och målchanser.
Zlatans turnick vid en målvaktsutspark var inte frukten av snygga kombinationer, tvärtom det var en försvarsmiss av det grövsta slaget som gav oss 1-0.
Det höll sig till det vara några minuter kvar då vi fick en straff och gjorde 2-0.
Men eftersmaken, den kändes inte annat än sur.

Men, solen går upp även i morgon bittida, Sverige kan kanske vända på steken och prestera bättre, för sämre än så här, ser man knappast fotboll på klubbnivå här hemma.

Kom igen nu grabbar. Tro på er själva, slappna av och ha kul. Då vinner ni resten.

fredag, mars 27, 2015

Allmän värnplikt - svar, ja kanske det?


Lite spetsad rubrik, men nog sviktar det med den svenska försvarsförmågan, när främmande ubåtar kan gå i näst intill ytläge ända in till Lidingö utan att våra flottenheter upptäcker dom eller stoppar och driver bort dom. Ett exempel.
Flygvapnet är lite mer på alerten. Var uppe och följde fyra ryska maskiner i förrgår, alla fyra med sina transpondrar avslagna. De skiter fullkomligt i allt vad gäller säkerhetstänk.
Armén försöker få medel att placera några hundra man på Gotland, men vi har ju Hemvärnet, som väl får anses upprätthålla någon form av försvar om olyckan skulle vara framme.
Nu diskuteras någon typ av mer eller mindre allmän värnplikt igen.
Allt landar naturligtvis i hur mycket det kostar och hur stort hotet är eller om det anses växa?

Jag gjorde med anledning av denna debatt denna teckning, idag finns den i DN i ganska så stort format, det gläder mig att de är på hugget och kastar in lite pinnar i den militära brasan.

Jo då, jag gjorde mina 11 månader på KA3 i Fårösund, så jag kan både packa en ryggsäck, putsa skor och bädda.
De unga grabbarna idag, kunde undvika sittsår, surfplattor, nosringar och förfrusna rumpor om de fick lära sig lite av vad vi fick lära, eller....?

måndag, mars 23, 2015

Saltöknen Salar de Arizaro i Argentina.


Den här konformade toppen Cono de Arita, inte speciellt hög, bara 122 meter över markytan.


De foton du ser här är tagna av Sergio Pugliotti, som på den här sidan visar upp en serie hisnande bilder från en resa längs Anderna på gränsen mellan Chile och Argentina. Gå in och titta, det är värt besväret.

Hur som haver ligger den här saltöknen uppe i nordvästliga Argentina i hörnan som gränsar till Chile, området heter Puna de Atacama, Atakama-öknen minns jag, men det var länge sedan jag stötte på den. Men här är den igen.
Saltöknen Salar de Arizaro är Argentinas näst största och faktiskt världens sjätte största!
Områdena här uppe i nordväst är rikt på mineraler som järn och koppar. Men även marmor finns här. Och salt naturligtvis. 
Det är glesbefolkat, träden är få, grönskan lyser i stort sett med sin frånvaro, rent ökenlandskap med andra ord.
Men här finns tecken på mänskligt liv, bl a Salta-Antofagasta-järnvägen och den regionala vägen 27.



Argentina är stort, Argentina är mäktigt, Argentina är mångfald, Argentina är natur och upplevelser, jag har alltid längtat dit och drömmer nu om att bl a få resa med detta tåg in i Chile och därifrån få fortsätta vidare söderut, med Anderna på min vänstra sida (öster) och Stilla havet på den högra (väster).
Drömmar är till att förverkligas.

söndag, mars 22, 2015

MTR Express utmanar SJ.


SJ har varit herren på täppan på baslinjen Stockholm-Göteborg, men inte nu längre.
I går lördag när jag var på väg till Flemingsbergs station för att resa hem till Läggesta, då swischade den röda pilen MTR Express förbi, premiärdagen visade det sig vara, kanske andra eller tredje tåget för dagen?
Men jag såg det.
Rött och grant, något man ser. Efter år med silvergrå och tämligen anonyma X2000-tåg.
MTR-koncernen är ett Hongkongbaserat företag, ett av världens största tågoperatörer med tåg rullandes i Asien, Australien och Europa. Sedan 2009 driver de Stockholms tunnelbana.
Verkar som Göteborgslinjen blir den första i ett försök att få in foten på den nordiska tågmarknaden, där det finns luckor att fylla och regeringar som medger konkurrens.

onsdag, mars 18, 2015

How can one forget Thailand?







It is now seven years and a few months since we last visited Thailand.
Memories of that beautiful country comes across my mind almost daily, especially when the weather here get´s ugly and chilly.
That is far from the case today, and still Thailand pops up calling for attention.
These snapshots are just a quick-pick in the iPhoto album.
They represent nothing special or any particular moment or memory, just Thailand.
In fact we are looking at the possibility to return to this lovely country the coming winter. But it depends, as always, on health and how thin or thick the wallet feels in the pocket?

Enjoy Koh Chang.


måndag, mars 16, 2015

Menige Henry Miller Lancer´s röst för hundra år sedan.



I en känslosam artikel i australiska tidningen ABC News finns förutom berättelsen om den australiske menige soldaten Henry Miller Lancers öde under första världskriget, en tämligen unik röstinspelning gjord, tror man sent 1914, möjligen tidigt 1915. Troligen det förra eftersom han pratar om julen.
Inspelningen gjordes i Kairo, i vars närhet den första australiska infanteri-battaljonen tränade/övade innan den skickades vidare till krigets fasor i Turkiet och västfronten i Frankrike.
Rösten är klar och tydlig och han pratar långsamt och eftertänksamt som om han var nära de sina.
Tre och enhalv minut lång är hans hälsning.
Det här "inspelade brevet" är unikt, det enda som finns kvar från de australiska soldaterna och kanske t o m i hela världen.
Som ni kan läsa i artikeln så skadades Henry M Lancer två gånger i Gallipoli, efter att ha återhämtat sig och utnämnts till löjtnant så förflyttades han till Somme och västfronten där.
I november 1916 mejades han ner av tyskt maskingevärseld i leran vid Somme. Så grymt och så oändligt långt hemifrån.

Henry Miller Lancers röst finns kvar än i dag. Klicka dig in på sidan här uppe och lyssna på inspelningen, den får mina historiska nerver att dallra av medkänsla och vemod. 


lördag, mars 14, 2015

Michael O´Leary - den flygande fjanten.


Visst kommer du att säga att jag är avundsjuk på en framgångsrik affärsman och hur han lyckats lura 80 miljoner passagerare årligen,  att betala mycket mer än de tror att de betalar, lockade av det falska budskapet - lågpris.
Men Michael O´Leary är en slipad diamant på många sätt, dels försöker han framstå som folklig, uppknäppt skjorta, avspänd kroppshållning ända tills han ifrågasatt, genast blir han plump och språket sjunker under bältet.
På bilden, tagen 3013 inför en fotografering av bolagets almanacka 2014, paraderar han med några av sina anställda flygvärdinnor.
Vilka troligen inte hade något val när de blev ombedda att ställa upp.
Skulle någon av dem yppa minsta kritik blev det foten direkt, liksom det blir för de piloter eller andra ombordanställda som dristar sig till att kritisera allt från flygsäkerhet till arrangemang och förberedelser vid en flight, passagerarnas väl och ve (service).
Vill man som Ryanairanställd kritisera något måste man göra det anonymt och med förvrängd röst.
Facklig anslutning är utesluten.

Visst, jag har flugit Ryanair, i brist på annat.
Till Riga och från Skavsta till Mallorca och åter, vilket också definitivt blev den sista resan med detta bolag, allt blev fel.
Ingen mat att köpa dyrt ombord, bara chips. Avgång från Palma 19.40. Framme på Skavsta hölls vi i 50 minuter i kabinen, motorer och AC avstängda, mitt i juni en varm sommarnatt. Upprorstämning.
Det blev mitt avsked till Michael O´Learys stolta skapelse.
Men säger du - du får det du betalar för.
Pyttsan, den här flygningen gick på närmare 4 tusen var för Mia och mig, bokad tre månader i förväg. Alla andra direktflyg fullbokade.
Så den bleke fjanten förlorade många framtida kunder den sommarnatten på Skavsta.

tisdag, mars 10, 2015

Cricket upset down under.




First of all - I know practically nothing about cricket.
But - nevertheless, when there are headlines all across the non-cricket-playing-world that a wonder happened down under yesterday, I just simply had to read a little about it.
The Cricket World Cup is being played in Australia and New Zealand for another few weeks.
And what is the upset I am so thrilled about?
Bangladesh beat England and sent them out of the final stages (?) of the Cup.
At the Adelaide Oval. 
As I said I cannot refer to any scores, overs or runs or whatever, I just can tell you that this is like Iceland or FYR Macedonia would eliminate Germany or Brazil in the Soccer World Cup.
And now Bangladesh will travel to the most famous cricket ground of them all, the MCG, Melbourne Cricket Ground, where some of the matches, correct me if I´m wrong, in the play-offs will be played.
The English team will probably return home disguised as a party of platypuses. 
Go Bangladesh, from now on I cross my fingers for you.

The pictures are from the ICC (World Cricket) homepage. Thanks.


torsdag, mars 05, 2015

Airbus A350 XWB på besök i München


En av Airbus fem testplan av typ A350 XWB har varit på besök på München International Airport.
Något som jag mer än gärna uppmärksammar här, hon anlände i en av de snyggaste, tuffaste designutförandena jag skådat, i vad som förefaller vara lite dis eller gråväder.
Observera att mönstret bygger på bokstaven X från XWB, X:et står för Extra (Wide Body).

Det var den 27 februari hon anlöpte München, Lufthansa näst största nav i Tyskland, bolaget har beställt 25 A350 XWB. Ombord på denna flygning fanns bl a 90 internationella journalister, som dagen efter ankomsten inbjudits till Airbus årliga resultatredovisnings-konferens.

Ett par siffror avslutningsvis, denna maskin är designad att ta 315 pax, samt har en ungefärlig räckvidd på 14,800 km. Inte illa.
40 olika flygbolag har tecknat order på 780 maskiner av denna typ.

För mig är hon en skönhet, både i form och grafiskt utförande.

Oljeproduktionen i USA faller.


Tyvärr, alla ni som tror/trodde att USA var på väg att bli oberoende av importerad energi, här kommer intressanta siffror som visar på att så inte alls är/blir fallet.
Art Berman har i en artikel, som bl a Aleklett´s Energy Mix idag redovisar och som jag gärna vidarebefordrar ut till alla intresserade, redovisat att den amerikanska oljeproduktionen i juni i år förmodligen kommer att ha sjunkit med runt 600,000 fat per dag.
Beräkningar som görs utifrån det s k "rig counts" som görs regelbundet, d v s man räknar antalet borrtorn, vilka minskat ganska så dramatiskt sedan oljepriset började falla.
I denna artikel redogör Art Berman för de olika skiffergas- och oljefälten i USA, där produktionsnedgången liksom det fallande antalet borrtorn är påtagligt.

Ta dig gärna lite tid och begrunda dessa siffror.
Vad de tyder på? Vad jag, genom Kjell främst, förstår så handlar det om olönsamhet med dagens oljepriser, att hålla borrningarna igång eller söka nya källor.

tisdag, mars 03, 2015

Union Pacifics monstertåg, drygt 5,6 km långt.


Vi som bor här, ganska nära västra stambanan, ser då och då ett godståg skramla förbi.
Inget fel i det, men skall man se godståg får man nog korsa Atlanten eller ta sig till Australien, möjligen Sibirien.
På bilden ser du Union Pacifics så kallade monstertåg, ett testtåg, där man bl a ville kolla funktionen av multipla dragkrafter.
Nio (9) General Electric Evolution AC tolvcylindriga turbodieslar pustade och slet, moderna effektiva, miljövänligare än sina föregångare och utsläppsvänligare likaså. Tre lok i täten, tre i mitten och tre längst bak.
vad hade de på kroken? 295 boggievagnar, lastade med 618 skepps-containrar, vilket motsvarar ungefär 15.500 ton.
Om ni inte tror mina ord här, varsågod och se Youtube-videon här som är en mäktig uppvisning i konsten att frakta gods.

Tågets längd har ni säkert ropat framför skärmen: 5.632 meter, dryga 5.6 km!!

Det här testtåget gick den 10 januari 2010, en söndag genom delar av södra Kalifornien och vållade i efterhand en del kritik för att det skulle ha kunnat vålla trafikstockningar pga sin längd vid övergångsställen alt järnvägskorsningar.
Märk väl att det enbart gick på dubbelspårig linje, det finns inga mötesspår långa nog att ta emot ett tåg av denna längd, det finns inte heller några regler som säger hur långt ett tåg får vara.
USA i ett nötskal.


måndag, mars 02, 2015

Boris Nemtsov avrättad i Moskva.



Har man fel åsikt om hur landet styrs och sköts, ja då råkar man illa ut, riktigt illa ut.
Som Boris Nemtsov, regimkritikern i Ryssland, som i lördagskväll med fyra skott kallblodigt sköts ihjäl i centralaste centrala Moskva. Nära Kreml.
Han kom och gick på en bro, en stor skåpbil kryper sakta efter, kör plötsligt upp, den övervakningskamera som filmat det hela ser inte vad som händer bakom skåpbilen, samtidigt dyker en personbil upp, även den stannar och även här är detaljerna oklara.
Mörker, avstånd, skymd sikt gör att ingen kan fastställa hur många de var, mördarna.
Boris Nemtsov skulle publicera välgrundade fakta om att Ryssland visst är militärt involverade i det som sker i Ukraina, då avrättas han av okända. Att dra paralleller är inte svårt.
Nåra timmar efter dödsskotten tränger polis in i hans bostad och beslagtar dator, hårddiskar och annat som kan innehålla känsliga, för Ryssland och Putin avslöjande uppgifter.
Klimatet i Ryssland hårdnar.
Regimkritiker mördas, detta är inte första gången.
Precis som ISIS så kör regimen med skrämseltaktik, att få människor tysta genom terror och våld.

Vem, vilka vill umgås med sådana nationer och personer? Inte många.

Teckningen ni ser här gjorde jag i stort sett samtidigt som jag nåddes av nyheten om Nemtsovs död.
Teckningen är skickad till DN.


onsdag, februari 25, 2015

Junkers Ju-52, en gammal bekant.


På den här bilden ser du "Tant Ju", en äldre skönhet i Lufthansa dekor över hansastaden Hamburg. Dit kom den efter många år i Ecuador och USA, det krävdes dryga 4000 arbetstimmar för att få henne i skick som ny, men i Hamburg har man energi och ett jävlar anamma.

Men nu till the BIG STORY - JAG HAR FLUGIT EN Ju 52!!!
Jo det har jag.

Gammal är äldst, jag är vad jag förstår två år yngre än Tant Ju, men en syrra (kanske fler?) till henne ägdes av Ahrenberg-flyg under femtiotalet. Den flög kvällstidningar Stockholm/Bromma - Jönköping.
Min släkt i Stockholm var bekant med Albin Ahrenberg himself och en dag så tillfrågades min mor, inte   jag, om jag skulle ha lust att åka en vända med tidningar till Jönköping?
Jag tackade givetvis ja, och blev på Bromma placerad på telegrafistens plats till vänster i maskinen längst fram precis bakom cockpit.
Tant Ju:s släkting var inte snabbheten själv, utan gled fram i en fart på något över 200 kmh om jag inte minns helt fel, låg höjd och ett sjuherrans oväsen från de tre motorerna.
När tidningarna lastats av, tror jag, lastades post ombord och vi flög åter till Bromma.
För mig som (kanske) trettonåring var det en stor svindlande upplevelse jag fått vara med om.

När nu min käre vän Lars-Erik i Sydney skickar en länk till ett reportage och en serie bilder i der Spiegel så blev jag påmind, kände hur stoltheten pumpar inom mig. Ryggen rätas upp.

Jag har minsann flugit en Ju 52, vem mer har gjort det???


måndag, februari 23, 2015

Putin dikterar villkoren?


Efter en kort tids uppehåll återkommer denna blogg i sin vanliga skepnad.
Vissa uppgraderingar har inte gått som de skulle, andra förändringar har tagit mer tid än de borde.

Men nu är Putin i högform, eller han var för en knapp vecka sedan, då ihärdiga rykten förklarade att han förbjudit svenska JAS-plan att under en NATO-övning landa i Estland, samma förbud skulle ha gälld/gäller fortfarande även för det finska flygvapnets flygplan.
Det har tystnat kring detta intrång i vår militära bestämmanderätt, så förmodligen var det en tidningsanka, men jag reagerade snabbt med en bra illustration.
Jag menar bra, Putin med Sverige som knähund.

Återkommer lite tätare framöver. Lovar.


måndag, februari 16, 2015

Bloddränkta IS i Libyen.


Jag försöker smita undan alla de obehagliga, motbjudande och avskyvärda händelser som dagligen hamnar i våra datorer och mobiler. I media över huvud taget.
Men jag kommer inte undan, jag vill inte egentligen komma undan. För att sticka huvudet i sanden hjälper inte mig eller de stackars krakar som ses på denna bild. Vad jag, med viss framgång, lyckats hålla utanför denna blogg under årens lopp är just denna typ av inlägg.
Men jag är en människa av kött och blod, jag måste få dela med mig av det som gör mig så illa att jag nästan kräks - då oskyldiga människor skall slaktas bara för att de har fötts med en annan tro än mördarna själva tror sig besitta.
Här på denna bild har 21 egyptiska kopter, kristna kopter, gästarbetare från en fattig by i norra Egypten, precis beordrats på knä, för att i nästa ögonblick få sina halsar avskurna.
21 oskyldiga, unga familjefäder, underbetalda gästarbetare, i ett en gång rikt land - Libyen. Ett land som idag är på gränsen till kollaps, ekonomiskt, strukturellt, administrativt och rättsligt.
Klaner härjar och bekämpar varandra, regioner, städer byter "herrar". Industrin, infrastrukturen är nästan helt i spillror. Laglösheten har inga gränser, fanatism, religiös och annan vidskepelse får fritt spelrum.
IS eller ISIS har etablerat sig här, lokala "förmågor" vad jag kan förstå ligger bakom.

De citat som finns här ur Koranen 8:12 har jag inte läst, är inte något jag "står bakom", förmodligen stämmer citaten, men inte min åsikt om Koranen. Jag kan den inte.

Lider med de anhöriga i den nordliga lilla byn i Egypten som förlorat 21 familjefäder.
Ett par ord till IS; om ni tror att vi skräms till tystnad - glöm det.

Att slå in vidöppna portar....


Vår riksbankschef Stefan Ingves lyckades, i veckan som gick, med konststycket att sänka reporäntan ner under noll-strecket. Nu står vi på minus 0,1% reporänta.
Tillsammans med Schweiz och Danmark, trots allt ganska bra sällskap.

Att då som vår nye finansmarknadsminister gå ut och förutspå att på sikt "kommer reporäntan att gå upp" är inte speciellt djärvt utan rent ut sagt skämmigt av en minister att säga något så självklart och givet. Det är klart att räntan kommer att stiga, när och med hur mycket vet bara gudarna.

Per Bolund, sov kanske gott på natten, han hade ju fått plats i media. Men jag vill göra honom till en löjets figur som förmodligen inte vet skillnaden på fram och bak, upp eller ner.

Årets magplask i politiken. Hittills.



måndag, februari 09, 2015

En haj slog till....



Det händer inte så ofta, men när det händer så blir det stora rubriker världen över.
Idag på morgonen svensk tid, i norra New South Wales nära Ballina, sågs skuggorna av en 3,5 till 4 meter lång haj i närheten av en surfare.
Hajen slog till och 41-årige japanske medborgaren Tadashi Nakahara, boende i Ballina, fick sina ben avbitna av hajen, andra surfare som fanns i närheten hjälpte Nakahara upp till stranden, men där dog han av skadorna, de hade då gjort vad de kunnat för att stoppa blodflödet, men lyckades inte hålla honom kvar i livet till ambulansen kom.
Tadashi Nakahara satt gränsle över sin surfbräda när hajen kom och drog ner honom, man kan tänka sig de skräckfyllda sekunder som Nakahara måste upplevt innan han förlorade medvetandet.
Sådana här händelser är inte ovanliga, men ändå ovanliga, om vi betänker hur många andra sätt som människor dör dagligen.
Hajens domäner är havet, är vi rädda och inte vill råka ut för något, så är det väl bäst att vi håller oss borta från stränder och hav, där det inte finns några väktare eller livräddare.
Så enkelt är det.
Den här tragiska händelsen kan kanske relateras till en annan hajattack som skedde ca 25 km från Ballina igår söndag, men där blev utgången lycklig, några bett, blodvite men ingen fara för livet.

iPad Air 2


Detta är första gången jag gör reklam för något jag inte äger, inte tänker köpa.
Men...som tilltalar mitt öga, denna annons är något av det bättre jag sett på senare tid, vem kan gå förbi den utan att reflektera.
Så tunn är en läsplatta, snart blir de väl som kuvert utan innehåll?
Är det ett brevinkast, en glipa in mot ljuset, en springa till det okända?
Inte vet jag, säkerligen en bra surfplatta.
Nu lägger jag den här, förväntar mig inget beröm från Apple, hoppas jag slipper en hord amerikanska jurister inklampandes i morgon bittida klockan 05,00 med beslagtagningsblickarna riktade mot våra datorer, av märket Apple för den delen.



torsdag, februari 05, 2015

Då tiden spelar roll...


Jag läser med viss förvåning att det blåst upp till strid i den australiska delstaten South Australia.
Strid kring vad undrar du?
Ja, kring begreppet tid.
Som det är nu så är den stora kontinenten Australien uppdelad i olika tidzoner.
SA (South Australia) ligger en halv timme efter Victoria med Melbourne och New South Wales med Sydney, liksom Queensland med Brisbane.
SA med Adelaide ligger däremot en och en halv timme före Western Australia med Perth.

Nu hävdar mannen på bilden, SA Pemier Jay Weatherill, att tidsskillnaden kan skapa lite förvirring bland människor som gör affärer och reser.
Därför kallar han sitt förslag som en "no-brainer" att det blir en anpassning till Victoria-  NSW-tider.

Striden då undrar du?
Jo oppositionen, varför skulle man annars vara i opposition, tycker att detta är en icke-fråga, det finns betydligt viktigare saker att diskutera, ex förslaget att lägga ner ett rehab-sjukhus i Adelaide.
Och vidare påstår oppositionen att de styrande i Perth skulle sätta sig på tvären om Adelaide flyttade en halvtimme längre bort.
Hur i hela friden kan de påstå det?
Livet rullar ju på som vanligt, vet man att ett kontor stänger en halv timme tidigare 200 mil österut så hör man väl av sig en halv timme tidigare.

Så det blir nog Eastern Standard Time, när klockan väl ställs om.

Men vi har olika saker på våra agendor, tur att alla inte har krig, bomber, halshuggningar och svält överst på listan, utan bara frågan om en halvtimme hit eller dit.

måndag, februari 02, 2015

Etihad Airways första A380


Som en av de stora bolagen i världen lyfter här Etihad:s nya A380 den 18 december 2014 på väg till sin hemmabas i Abu Dhabi.
Bolaget har beställt 10 av dessa luftens giganter.
Dessutom är denna maskin den 150:e som Airbus levererat, ett bolag som väntar på nya order, inte en enda droppade in förra året, men kanske årets flygmässor släpper på spärrarna.
De lägre flygbränslepriserna gör nog att beställningarna generellt blir lite större än vid mer "normala" bränsleprislägen.
Den här kärran tar 498 pax, två i en alldeles speciell VIP-klass The Residence by Etihad, nio får plats i första  klass små rum (First Apartments), 70 i Buisiness Studio och 417 i Economy SmartSeats. Det gäller att hitta på namn för att locka fler till det egna bolaget.
Första destination blev i december London, sedan följer New York och Sydney.

Jag gillar bolagets design, lite annorlunda.


lördag, januari 31, 2015

Möt den franska antisemitismens vidriga nylle....


Mannen här på bilden, Dieudonné M´bala M´bala, vågar inte göra det han helst av allt skulle vilja göra - en heil - utan visar lite fegt och diskret ett finger.  *)
Läs DN:s förträffliga reportage om judeföraktets utbredning och ringa motstånd i Frankrike. Man tror inte sina ögon eller begriper helt enkelt inte att det kan få förekomma, dessutom inför jublande skaror av antisemiter.
OK, säger du - Charlie Hebdo då? Är inte det också rasistiska påhopp av olika slag, riktat både mot judar, muslimer, kristna, hinduer, präster, borgare, bönder, politiker och resten?
Jo visst är det så. Skillnaden, som jag ser den, är att satiren och klyschorna inte enbart riktar sig mot en minoritet eller folkgrupp, utan slår hej vilt kring sig. Smällarna blir inte lika kännbara, om man vet att det inte bara är min religion eller mitt ursprung som är under attack.
Men i detta speciella fall, har denne snedvridne, f d högerretorikern Dieudonné bytt sida och blivit vänsterpredikant, en skillnad som är liten, då de båda ytterligheterna näst intill möts där den politiska cirkeln sluts.

Jag ber er, läs artikeln, den är lång och kräver tid, men läs den.

Med tanke på att vi i denna vecka påmints om Auschwitz befrielse för 70 år sedan, i ett antal mycket gripande dokumentärer och reportage, så är denna ensidiga jakt och förföljelse av minoriteten judar i Frankrike rent av ett eko från den tid då Nazityskland hade som mest blod på sina händer.
Frankrikes delaktighet i judeförföljelserna och deportationen till dödslägren är också belagd och måste kännas för fransmän när de blir påminda om sina egna band med Hitler.

Förnekelsen av förintelsen, skuldbeläggandet av att allt ont är judarnas fel, att gaskamrarna inte fick jobba färdigt är isande bevis på att nazistiska idéer aldrig sopats bort från Europa, utan dyker upp i olika schatteringar på höger-vänsterskalan i flera länder.
Vi som är liberalt sinnade ser hur de auktoritära krafterna närmar sig varandra, för att bara ta några exempel; Front National och grekiska Syriza hand i hand med Putins Ryssland.
Herre jösses hur ser vår framtid ut?

*) Att göra en nazistisk heil-hälsning är förbjudet, men i Frankrike har man ett alternativ, man har "quenellen", en rak arm nedåtriktad, inte uppåtsträckt. Samma syfte.

Personligen skulle jag vilja sitta ner tillsammans med denne hemske judehatare och se dokumentären som heter "Trikken till Auschwitz", en SvT-dokumentär som handlar om en enda judisk överlevande från Norge, ett Norge som var djupt förgiftat av nazism och där den offentliga ursäkten inte kom förrän i slutet av nittiotalet. Norge borde skämmas.
Men filmen handlar om en äldre överlevande mans rörande berättelse om en verklighet som Dieudonné M´bala M´bala inte vill vare sig höra eller se, än mindre erkänna. Den är inget snaskande i döda utmärglade kroppar, balar av hår, berg av skor, det är en berättelse i färg, filmad i nutid. Den är ljus, men med mörkret lurande närmare än vi tror.

tisdag, januari 27, 2015

Auschwitz för 70 år sedan


Denna dag den 27 januari är det exakt 70 år sedan de som överlevt fick känna befrielsen komma, hur otroligt den än kunde ha varit.
Den sovjetiska armén kom i tid för att rädda många, men nazisterna hade bråttom när de insåg att den röda armén var i faggorna. Av de fyra stora brännugnarna hann vad jag sett en av dem att rivas, allt för att utplåna bevisen på utrotningen av de icke önskvärda "undermänniskorna".
I dag påminns vi om det obeskrivliga och idag samlar förnekare, judehatare, antisemiter och andra skumraskfigurer stora skaror som inte vill se sanningen att över 6 miljoner judar och miljonen andra som handikappade, romer, homosexuella, slaver m fl gasades, sköts, torterades, svalt till döds.

Vi får aldrig, aldrig glömma detta fasansfulla. Vi har en plikt att föra det vidare till våra barn och barnbarn och de har när de får barn och barnbarn också plikten att berätta om vad som hände i alla de olika lägren som inte bara var till för "koncentration" och hårt arbete, utan blev dödsfabriker.

Glöm aldrig.

måndag, januari 26, 2015

Putin en man med huvudet i sanden


Så får det bli.
En illustration till, som egentligen hör hemma på min illustrationsblogg, men som genom sitt direkt politiska innehåll ändå hamnar även här.
Jag blir upprörd över Rysslands och herr Putins konsekventa förnekande av sin militära närvaro i Donetskregionen.
Dessa lögner, sticker i ögonen på mig, igår fick trettiotalet oskyldiga besökare på en marknad i Marieopul sätta livet till när granater avfyrade från de sk "seperatisternas" sida.
Inget land i Europa kan tillåta en granne att invadera sitt eget land utan att vi andra reagerar. Det finns de som kanske försvarar en sådan handling, men de som inte gör det måste höra av sig och markera med de medel de har till buds.
Visst, jag medger, den medvetna propagandan från bägge sidor i en konflikt kan förleda dig och tro på saker och ting som är helt felaktiga. 
Men i denna konflikt kan t o m en vanligt dödlig gubb i Sverige förstå att den militära kraft som de reguljära ukrainska styrkorna möter inte enbart "separatisters förmåga" utan att de får kraftigt bistånd i form av vapen och soldater från annat håll.
Vilket håll?
Jo, Ryssland.
Träd fram Putin, visa lite stolthet och erkänn att ni vill sätta ännu en kil i det ukrainska bygget, ni är rädda och förnedrade över att Kiev valde en annan sida. 
Men erkänn då det, nu är ni bara bleka och fega.
Putte träd fram.


lördag, januari 24, 2015

Två nya illustrationer



De två senaste, och en är skissad och idémässigt klar, men hamnar inte i era burkar förrän tidigast söndagkväll.
Behöver jag påpeka att de tragiska mordorgien i Paris, har gjort att mina lite mer, i allmänhet, neutrala gubbteckningar, blivit aningen mer riktade?
Det är bara läsa, så förstår ni. Det är svårare nu att undvika allt som händer, det som är ännu svårare är inte inte bli plump och vara ute efter "billiga poäng", utan skall man rikta sig åt något håll måste det finnas en ironi, en gnutta humor, i det som många, många känner till. 

Återkommer i nya ämnen. Ni kan alltid gå in på min illustrationsblogg, se adress överst i högerspalten.


måndag, januari 19, 2015

Vad lite dom visste....


Bilden här är rörande.
Tagen den 10 januari 1915, några dagar över 100 år sedan.
Australiska soldater på väg till Gallipoli har har klättrat upp på Keops pyramiden utanför Kairo för att bli fotograferade, de utgör Western Australia´s 11th Battalion.
Några dagar senare efter en skön och spännande vistelse i Kairo bar det av till ett av första världskrigets många slaktplatser - Gallipoli.
Av de närmare 700 soldater som syns här, stupade 65 redan den första dagen, många sårades.
Skyttegravskrig, med meningslösa och blodiga försök att avancera, som möttes av kulspruteeld och drivor av unga människor, meningslöst dödade, långt hemifrån.
Men generalerna hade försökt att vinna terräng kunde de meddela, för att nästa dag beordra nya anfall, med samma utgång - död och åter död.
Den 10 januari i Perth WA på hundraårsdagen, mindes tusentals personer bl a denna bataljon och de tragiska uppoffringar de fick göra, till vilken nytta?
Det kan man tvista om idag.
En sak är säker - inget krig är värdigt oss människor, titta på denna bild och fundera på det.

lördag, januari 17, 2015

Illustrationer efter Charlie Hebdo



Även om jag har en speciell illustrationsblogg, se högst upp i högerspalten här intill, så känns det då och då frestande att lägga upp de senaste alstren här i Diversehandeln.
Vilket jag nu gör, gårdagens bidrag och det som tillkom dagen innan.
Varsågoda.

For English translation please click here http://oqillustration.blogspot.se

Jag måste medge att all den hemska uppståndelse som massmorden i Paris orsakat, till viss del berört "oss" tecknare i vår yrkesroll, min känsla av kollegialt deltagande (och kanske att-ge-igen) har gett till resultat att min lista över kommande teckningar är mycket, mycket längre än den skulle varit annars.
Om nu inte Charlie Hebdo-attacken ägt rum.
Visst finns mitt deltagande med de offer som mördades i den judiska butiken, ett dåd med tydliga, antisemistiska inslag. Även de poliser som dödades är en tragik.
Men satirtecknarna var ju måltavlorna i första hand.

Nu är inte jag satirtecknare, men även här har jag ryckts med, men inser snabbt att jag inte kan karrikera, spetsa till ett porträtt på samma sätt som de drivna satirtecknarna kan.
Men lusten att uttrycka sig i bild har triggats.



onsdag, januari 14, 2015

Melbournes skyline 2018?



Melbourne satsar friskt, bygger högt och vågat.
Här finns utrymmen fortfarande, gamla hamnområdet exempelvis.
De här bilderna är ämnade att visa hur stadens skyline kommer att se ut 2018, de flesta av de projekterade höghusen har fått sitt byggnadslov, några hänger lite löst, men med lite påtryckningar och diverse andra trick (näh, australierna i gemen är inte direkt korrupta), så kanske det går.
Jag kan ganska lite om de här nya projekten, men vill nämna byggnaden som reser sig över alla andra, den heter Australia 108 och ligger i Southbank område, är i dagarna köpt av ett singaporianskt företag. Det superhöga bygget blir Australiens näst högsta byggnad, med stolta 100 våningar och 319 meters höjd. 1,105 lägenheter finns det plats för. Ursprungsplanerna var att det skulle bli 108 våningar på 388 meters höjd, men bl a de civila Luftfartsmyndigheterna sade nej och krympte byggnaden med 8 våningar. Namnet Australia 108 består dock.

tisdag, januari 13, 2015

Niue, hört det namnet förut...?




Nu tar vi ett kliv till andra sidan jordklotet.
Till en av världens minsta ö-nationer, Niue, som ligger ungefärligen i triangeln Cooköarna, Samoa, och Tonga. Land är en egen självstyrande liten nation, associerat med Nya Zeeland, ett land genom vilket de flesta diplomatiska förbindelserna med omvärlden också löper. Niueborna är märk väl nya zeeländska medborgare.
Faktiskt så är Drottning Elizabeth II överhuvud i Niue, även om hon aldrig besökt det lilla ö-landet.
Språket man talar på ön är Niuean, en blandning av språken på Samoa och Tonga.
Låter, för våra europeiska öron väldigt polynesiskt som sig bör.
Även om associationen till Nya Zeeland är nära, så är avståndet stort, 240 svenska mil sydvästöver ligger NZ, Niue är en liten ö, bara futtiga 260 kvadratkilometer liten. Hur många bor här, ja runt 1,400 personer. De som bor på ön kallar ön för "Klippan", huvudstaden heter Alofi och som en polynesisk ö så är turismen den stora inkomstkällan, hit kommer turister för att snorkla, simma med delfiner, dyka bland koraller, eller bara strosa omkring i ganska karg och ogästvänlig lavaterräng. Brant och ibland svårt att ta sig fram, men lyckas man kan få de mest paradisiska upplevelser man drömt om, i form av tysthet, utsikt och känslan av att vara den enda människan på jorden.
En ganska unik sak med Niue är att det är världens första "Wi-Fi nation", en service som är gratis över hela ön.
Till sist: vem var inte den förste europeiske besökaren om inte självaste James Cook, han försökte tre gånger att landstiga på ön, men avfärdades av öborna. Han gav upp och gav ön namnet Vildarnas ö, eftersom de som motat bort honom till synes var målade med blod, vilket i själva verket var färg från röda bananer.
Öns namn Niue lär betyda ungefär "behåll kokosnöten"?

Niue väntar på dig som läser detta. Paradiset finns där ute i Stilla Havet, passa på och res innan du blir för gammal. Du lever bara en gång.

måndag, januari 12, 2015

Vinter några dagar.




Efter många och långa mörka timmar, kom så den vita snön att lysa upp tillvaron, om en för en kort period enligt SMHI.
I två dagar var det mer eller mindre snöoväder, det bedarrade och nu har mildluften tagit över och droppar faller i form av regn. Ack, ack, säg den glädje som varar.
Nej jag är ingen ivrare av kalla vintrar, men ljusa och snöiga med en och annan minusgrad passar mig ganska bra.
Ville visa dessa medan det vackra ännu varar.