Summa sidvisningar

tisdag, juni 14, 2016

Predikar dödsstraff för homosexuella.


Detta är Sheik Farrokh Sekalasfahr som i dagarna besökt Sydney, men som hans hals över huvud tvingats lämna för att flyga vidare.
Varför detta då?
Han ser ju så snäll och trevlig ut.
Jo för tre år sedan under en liknande "föredragsturné" på University of Michigan fällde han följande homofobiska uttalande "...jag förespråkar dödsstraff för de homosexuella som har sex i offentlig miljö i ett islamistiskt land."
Detta uttalande filmades och publicerades då på nätet.
Nu är det förmodligen väldigt ovanligt att sådant händer i länder där homosexualitet betraktas som något perverst och sjukt. Men bara att hävda den åsikten är bevis nog för att porta honom i alla fria länder jorden runt.

Idag kopplas hans uttalande naturligtvis till massmorden i Orlando.
Även om Sekalasfahr inte har ett dyft att göra med den massakern, visar det på att delar av den muslimska världens företrädare, där han är en av dem, ändå har nära till att dödsdömma människor bara för att de är förälskade i en person av samma kön.

Alltnog, i Australien reagerade man direkt, allt från premiärministern till immigrationsmyndigheterna som utfärdar visum, de meddelade att "de omedelbart skulle se över Sekalasfahrs visum", vilket i sin tur fick honom att i förtid flyga ut ur landet.
Premiärminister Turnbull sa "vi tolererar inte folk som predikar hat i detta land och vi tolererar inte de som inte uppfyller paragraf 501 i våra Immigrationslagar."

Sekalasfahr han dock deklarera innan avresan att han kände sympati för de familjer som drabbats av tragedin i Orlando.
Det var så dags då, att tala med kluven tunga är inte ovanligt i dessa kretsar, befinner man sig i en miljö där man ifrågasätts då viftar svansen och man urskuldar sig, är man däremot i en mer neutral eller vänligt inställd miljö, kommer ofta de "grundmurade" åsikterna upp till ytan.
Extremisterna i IS har för vana att kasta homosexuella från höga hustak mot en säker död.




onsdag, juni 01, 2016

Lee Ufan Museum, Naoshima, Japan.





Ön Naoshima, en kort färjetur ut från Uno, söder om Okayama, är en upplevelse av Guds nåde.

Denna ö är känd för sina vackra, djärva och arkitektoniskt avancerade byggnader.
Den är också väl känd för de fina skulpturer som finns utplacerade utanför eller i närheten av muséerna.

Vi ta ett museum som ett exempel, Lee Ufan Museum, den koreanske konstnären som tillsammans med japanska uppbackare byggt ett magnifikt komplex i betong, putsad vacker betong.
Djärva vinklar, djupa skuggor, öppningar och diagonaler som får en att chippa efter andan.
Inom museets väggar där internationell konst finns är det fotograferingsförbud, därför kan jag inte visa något annat än vad man möts av, eller ser när man förflyttar sig från ett våningsplan till ett annat.
Även exteriört är det vackert, genomtänkt och välplanerat.

Utsikten in mot fastlandet är hisnande, här visar Japan ett ansikte som man som turist inte så ofta möter - lugn, tystnad och ro. Här härskar kontemplationen och eftertänksamheten.
Man tar in, bär med sig, minns och lämnar med vördnad det man mött och fått sig till livs.



torsdag, maj 26, 2016

Utställningen i Yokohama, Japan.







Minnen från Yokohama, Japan.

Vi kom till Japan på måndagen, nästa dag aningen trötta mötte vi våra fantastiska japanska värdar, själva konstnärer, som slitit och förberett för vår ankomst och gemensamma utställning.

I Red Brick Warehouse 1, ett stort före detta hamnmagasin, en trappa upp, möttes vi och började med en gång att hänga utställningen, inte bara vi sju svenskar utan även en stor grupp japanska konstnärers verk likaså.
Visning i dagarna två, musik, mat och glädje. Sedan vernissage dag tre!! Lite annorlunda än hemma hos oss.
Som sagt vi hade kul, vi åt, vi bjöds, vi såg, vi imponerades, vi kände vänskap och omsorg.

Yokohama, en stad, stor, tät som andra större städer i Japan, men vid havet. 
En tidigare hamnstad till Tokyo.
Nu har man ett universitet där kranar och hamnarbetare förr kånkade och lyfte.

Mer om Japan och vårt fortsatta äventyr kommer.


onsdag, maj 25, 2016

Japan

Hallå där......no I'm not dead.
Varit i Japan och ställt ut konst, i Yokohama med kompisar och kollegor från Södertälje, plus en rad japanska konstnärer, unga, trevliga och duktiga.
Återkommer kanske redan i morgon med lite bilder.
Still around And kicking, med andra ord.

lördag, maj 07, 2016

Mixedmedia art, the Swedish way



Mixedmedia? Thats a combination of different art media, nothing else.
When you can´t decide whether to paint, draw or print or something else, you just mix all these, or the techniques you prefer at the particular time.
Like the ones you see here, the top one: collage, coffee, leadpencil, different types of crayons. The one below: Chinese ink, pencil, color pencils, crayons - that´s all.

What I mean when I say "the Swedish way"?
I am Swedish, live and work in the country, so what else is there to say? Except, perhaps the fact, that these two pieces you see here, are influenced or inspired by Japan, China and the far East.

Writing this in English, hoping to get a response somehow, I wouldn´t say no to exhibit my works in Dubai, Hongkong, San Fransisco or Buenos Aires, so come on all you out there. 

So, please open up your doors for Swedish mixedmedia. ;-)

fredag, maj 06, 2016

Mehmed Kaplan - en sorglig figur

Det har varit minst sagt, en antal, personliga politikerkrascher under senare tid.
Kaplan, Kahn och nu Sahlin.
Så blir det att sitta i regeringsställning, minns de moderater som rök när Reinfeldt trädde till, för att de inte betalt sin tv-licens.
Låt oss välja en och konstatera att oavsett ursprung, religiös övertygelse eller vad det nu brukar kastas för ord i syfte att stämpla den som ifrågasätter - alldeles oavsett det, så har Mehmed Kaplan som bostadsminister inte lyst som någon stjärna.
Är det något som detta land behöver, så är det en övergripande bostadsreform, vad gäller regler, lagar och tillstånd av all de slag.
I tider då många flyktingar kommit till vårt land, borde det har varit en av prio-frågorna, en fråga som ingår i hela integrationsprocessen.
Vad har då vår fd bostadsminister gjort, eller visat sig som?
Jo bl a festande i suspekta miljöer, tvivelaktiga politiska sällskap, tidigare grodor om Israel, tystnad (locket på) om folkmordet på armenierna för hundra år sedan.
Vi vill inte se en minister i dessa roller, vi vill se honom som minister på den post han är tillsatt att styra och sköta. Vi vill inte se honom fara runt i media och bli ifrågasatt.
När han efter många om och men, fattar det enda kloka beslutet som återstod, nämligen att avgå, ja då smyger han tillbaka efter några veckor och begär att en fallskärm och andra ekonomiska avtal skall följas, detta alldeles oavsett om man gått frivilligt eller indirekt sparkats.
Visst skall kar´n ha några månaders extra månadslön, kanske tre? Riksdagspension får han oavsett anledning till avgång.
Men får man krypa ut ur regeringskansliet med svansen mellan benen, ska man fan inte ha ett fet fallskärm på ca 1,5 miljoner.
Vilka signaler tror denne man att han sänder, gröna, rättvisa signaler?
Nej knappast.

Nä du Mehmed, du är nog som politiker rökt, med möjligen en trave extra i kassaskåpet kan du kanske öppet, utan att drevet behöver gå, festa runt med vargar, om de så är grå, bruna, röda, blå eller lila - skit samma.

Vad gjorde du igår på Förintelsens dag, stod du still inför alla offer, inte ens en minut?
Jasså!
Om du gjort det, så för varje jude som mördades, skulle du få stå i ytterligare elva och halvt år.



måndag, maj 02, 2016

Swedish artists in Yokohama.


Starting next week a group of Swedish artists from Södertälje will visit Yokohama, Japan to exhibit our broad variety of art work.
The art will be shown at three different locations: The Red Brick Warehouse, Sankeien Garden and Iwasaki Museum. 
All information you need will be found here, most welcome if you are in Japan and in or around Yokohama-Tokyo. 
It´s definitely worth it.


lördag, april 30, 2016

Skall Stalingrad resa sig ur ruinerna?


Jo det är sant, Stalingrad kan, om de starka krafter som idag kämpar för att återge staden sitt namn från Stalintiden, får sin vilja igenom. 
Och tro inte att de saknar stöd, självaste överprästen himself Vladimir Putin står bakom reformen, tillsammans med en rad av sina nickedockor. 
Volgograd som staden döptes om till 1961 under Chrustsjovs kampanj att ta död på Stalinkulten, är kanske på väg att byta namn igen.
Bilden ovan är från ett litet privat Stalinhyllande museum vid foten av kullen med jättestatyn "Moderlandet kallar" (se nedan). Texten intill Josef Stalin lyder "Jag vet att efter min död, kommer högar av sopor att kastas på min grav, men historiens vindar, kommer obönhörligen att skingra dem."


Rent allmänt är det så att Stalin, diktatorn som inte var guds bäste barn, tvärtom, numera blir allt mer omvärderad, uppburen och omskriven i historieböcker, på muséer, i propaganda och i folks allmänna medvetande. En sann rysk fasadputsning pågår, historieförsköning.
Att Josef Stalin, som lät mörda miljontals "oliktänkande folkfiender", fördriva hundratusentals minoritetsbefolkningar, deportera till Gulag och en säker köld- eller svältdöd ytterligare miljontals människor, idag börjar få sitt solkiga namn rentvättat, kan man nog tillskriva den nya ryska nationalismen, en möjlig idé som är min egen.
Josef Stalin, bemötte i början av kriget sin gelike Adolf Hitler inte bara med hedersbetygelser och gemensamma avtal, som ex det blodiga styckandet av Polen och de Baltiska länderna. 
Utan när Tyskland senare förklarade Sovjet krig stod kanske historiens blodigaste slag i just Stalingrad vid Volgas strand innan floden når Kaspiska havet.
Hitlers elit, sjätte armén och den fjärde pansardivisionen, var nära att ta staden, viktig för dem, för där fanns den livsviktiga oljan tillgänglig. 
Men heroiska insatser av Stalins arméer höll stånd, det var så nära att de drivits rakt ner i Volga, bara några kvarter återstod innan så skulle ha blivit ett faktum. Under obönhörlig eld och med stora förluster lyckades dock de sovjetiska styrkorna i små båtar forsla över förnödenheter, förstärkningar, vapen och ammunition till de som höll ännu höll stånd mot tyskarna.
Sovjet led stora förluster, 1,1 miljon man, varav 485,000 stupade. Tyskarnas förluster blev nästan lika stora.

Återstår att se, om det som kallas det "nya kalla kriget" kan förmå Putin och hans nära PM Dmitry Rogozin att återge staden namnet efter en av historiens värsta diktatorer. 
Tänk om man i Tyskland, visserligen som angripande nation, ändå ens skulle tänka tanken att döpa en stad i ex Ruhr-området, där heroiska (ur tyskarnas ögon sett) strider stod mot de allierade styrkorna under andra halvan av 1944, till Hitlerstadt.
Vad skulle världen säga? Svaret kan bara bli ett.
Samma svar som om Stalingrad dyker upp igen.

Låt oss minnas alla soldater, som fick offra sina liv i kampen för vad de trodde var rätt och riktigt, inte genom att hedra de som skickade ut dem i strid. 
Låt oss minnas alla de civila som led, dog, flydde och tillfångatogs, oskyldiga, icke skyldiga till att de fötts på en viss plats, i ett visst land, där dårar plötsligt tog över och förstörde allt de byggt upp och hoppades sina barn skulle få fortsätta bygga.

Jo, Stalin var medskyldig, han var polare med Hitler i flera år och genomförde även han, massakrer, folkfördrivningar och vidrigheter i fullt samförstånd med sin mustaschförsedda diktatorskompis i Berlin. 


fredag, april 29, 2016

Att fälla en tår i Nordkorea.


Dessa tårar visar en individs litenhet och underkastelse inför en stats makt och överhöghet.
Måhända är domen på 10 års hårt straffarbete för omstörtande verksamhet riktig och då har det juridiska systemet fungerat som det skall.
Men i auktoritära stater, och dit räknar vi Nordkorea, så är det lite si och så med rättigheter för den lille mannen när den store staten vill statuera exempel.

Mannen i tårar är korean-amerikan och heter Kim Dong-chul, ett faktum som kanske lite snabbare förde honom bakom skranket, än om han varit en "ren och obefläckad" korean?
Jag bara gissar?
Han arresterades i Nordkorea i oktober 2015 och nu har han medgett "ett oförlåtligt spionage" och "stöld av militära hemligheter."
I fredags för en vecka sedan dömdes han av den Demokratiska Folkrepubliken Koreas Högsta domstol till 10 år bakom lås och bom.

Nordkoreanerna har tidigare efter att ha dömt utländska medborgare till långa straff också frigett dem tidigare än förväntat, för att, misstänker jag, vinna poäng som en "humanitär stat?"

Tidigare sitter en koreansk-kanadensisk präst inne på livstid, även han för omstörtande verksamhet, att berätta om andra gudar än den koreanske ledaren Kim Jong-un kostar på.

måndag, april 25, 2016

Anzac Day en dag att minnas.


I dag firade och minns Australien och Nya Zeeland alla de soldater som stupat i strid långt från sina hemländer.
Något att tänka på när vi här hemma sitter med armarna i kors och inte vill bidra med trupper om nöden så kräver.
Dessa länder skickade sina soldater till andra sidan jordklotet för att slåss på vår kontinent, slåss för att vi skulle få behålla vår frihet och bevara våra traditioner.
Jo jag vet, de var (och är) med i det Brittiska samväldet, det förpliktigar.
Vi är med i EU och det förpliktigar också, när Frankrike begär om hjälp i kampen mot Daesh (IS) då svara vi med armbågen och skickar något som katten släpat in.
Dessa soldater som syns på bilden stred mot en överlägsen japansk styrka, på över 5000 man, som bara rönt framgångar och avancerat ända till Australiens dörr - Darwin.
Som de hade bombat och som de förberedde sig på att invadera.
Strax norr om Darwin ligger den indonesiska ön Timor och det var där som dessa män och några hundra till var stationerade.
I dimman som rådde, uppfattades inte optiska signalmeddelande till de australiska trupperna att japanerna hade landstigit, utan denna grupp på bilden begav sig ut mot staden Dili, där de överraskades av japanerna, togs till fånga och avrättades, de flesta i alla fall.
Men trots sitt numerära underläge lyckades de andra australierna besegra japanerna och hindra dem från att ta steget över till Australien.
Det skrivs att 600-700 japaner stupade och de insåg då att de skulle retriera för att aldrig försöka ta steget över till Australien igen.
Dessa män här ovan som stupade och avrättades i februari 1942 minns vi och hedrar vi med känsla och vemod.
Brave Diggers, you will never be forgotten.


söndag, april 24, 2016

Nummerskyltar i svart eller blått?


En så´n löjlig fråga egentligen.
Att ta upp nummerskyltar på motorfordon?
Ska det vara nå´t?
Egentligen inte, men jag snubblade över dessa bägge skyltar och funderade om varför vi i Sverige alltid skall ha svarta bokstäver och siffror, när det är lika tydligt och klart med exempelvis blått?
I Guateng-provinsen i Sydafrika hör den övre bilen med dess skyltar hemma.

Jag är förespråkare för det övre alternativet, helt enkelt för att det är mindre tråkigt och korrekt.
Typografin är väl inte mycket att säga om och jämföra med varandra.

lördag, april 16, 2016

Blandteknikens oändliga möjligheter


Som tecknare, målare och grafiker blir det ibland rörigt, man vet inte vilket ben man skall stå på.
Det här har jag vädrat på denna blogg tidigare, men måste få utlopp för det igen, här och nu.

Nu bjuder den underbara blandtekniken in mig med alla redskap jag har, tuschet står där, penslarna på plats, kritor i en enda röra, torrpasteller i boxar och askar, blyerstpennor här och där, svart kol, spatlar, lim, japanskt papper, telefonkataloger att riva collage ur. Hela baletten
Hör ni hela baletten på ett enda bord, det är bara att gå till verket.
Sen kan man måla med kaffe, vilket jag gör, rödvin går alldeles utmärkt, gärna något europeiskt blaskvin i så fall.
Ja variationerna och möjligheterna har inga begränsningar

På bilden här övan är det ganska få s k medier. Japanskt tusch, röd fetkrita och ockra torrpastell.
Det behöver inte se ut som ett lapptäcke, men medlen skall finnas.
Det är blandteknikens största fördel.

Nu slutar jag lovsjunga, utan avser att visa mer längre fram. Varför så snål så bara en, undrar du?
Jo lite skall man väl retas och locka och fresta....

onsdag, april 13, 2016

Ostlänken, som börjar mögla....


Idag, i vår sörmländska lokaltidning handlar det om Ostlänken igen, politiker i kommuner direkt berörda av Ostlänken uttalar sig.
Ingen var väl direkt emot, men flera ville ha spår, men i första hand inte snabbtåg utan tåg som stannar vid stationer och inte bara svischar förbi i dryga 200 blås.

Denna Ostlänk börjar mögla och torka i mina och Mias öron och ögon och näsa också.
1997 var vi i kontakt med Trosa kommun för att få köpa ett stort hus, lämpligt för både bostad och ateljé, ungefär som vi har nu, men detta gällde Vagnhärad intill Trosa.
Huset låg/ligger vid Trosaån några hundra meter från nuvarande järnvägssträckning.

Visst skulle vi få möjligheten att köpa huset, men först måste vi vänta på en utredning, kanske en detaljplan för vad Ostlänkens nya station i Vagnhärad skulle ligga, enligt planerna då skulle den hamna på andra sidan ån, rätt nära vårt tilltänkta objekt.
Så vi ombads vänta en tid.
Och vi väntade och väntade, allt medan tidsmarginalen innan vi skulle vara tvungna att lämna vår hyrda ateljé i Trosa krympte.

Vi hade med facit i hand fått vänta cirka 10 år på besked, ett besked som sa att stationen skulle hamna kilometertals bort.
9 år och 10 månader tidigare hade vi hittat vårt hus i natursköna Gnestatrakter, utan Ostlänksbekymmer.
Här rumsterar vi fortfarande, nyss inkommen från en skön stund på verandan ner mot sjön, med morgonkaffet och lärkan drillandes i skyn.

Och denna förbaskade Ostlänk idag nästan 20 år senare, är ännu inte beslutad om var den exakt skall gå, vilka fornminnen som kan hotas, hur den skall finansieras, vilka överklaganden som är att vänta.

Visst vi lever i en demokrati, där alla skall få tycka till, men nå´n jäkla måtta måste det väl finnas, finns det ingen som kan sätta ner foten och avskriva hela projektet eller klubba det och ta debatten.

I auktoritära samhällen som Kina, ett dåligt exempel medges, hade det bara tagit några veckor att mota bort de som oponerar sig och sedan skicka ut arméer med folk som bygger och vips inom några år så reser man i över 300 km/h över boplatser och arkeologiska fynd.

Och under tiden....Sverige är Sverige, även om fan så långsamt.



fredag, april 08, 2016

Panama, det lilla landet med de många och välfyllda brevlådorna.

Ett litet land, med en livsviktig kanal - Panama - är rubrikernas nation denna vecka.
Stackars Panama, att få dras ner i skiten som de råkat ut för, önskar man inte sin värsta fiende.
Naturligtvis är den vanlige medborgaren i den lilla nationen helt omedvetna om och helt oskyldiga till, att det i skyskraporna bands ekonomiska band mellan skumma bolag och rika knölar jorden runt..
Nu är det ett faktum, sen modiga Syddeutsche Zeitung avslöjade Mossack Fonsecas 11,5 miljoner hemliga finansdokument dolda i 214,000 brevlådeföretag har huvuden rullat.
Och huvuden kommer att rulla, folk stå med brallorna nere och regeringar svajar.
I diktaturen Kina är det dock knäpptyst, media sitter med händerna bakbundn trots att just Kina är den nation som har dolt de största pyramiderna med pengar.
Nordkorea är ett annat land som inget har att säga i ämnet trots att de sitter med sina fingrar djupt i syltburken. Och det finns fler korrupta, odemokratiska länder som har anledning att känna sig skamsna.
Här hemma figurerar Nordea och div förmögna kommer nog att få sina brevlådor synade vad det lider.
Som vanlig dödlig, som vanlig skattebetalare utan kontakter med finansiärernas paradisiska gömställen, blir man bara förbannad, desillusionerad och besviken.
Men inte direkt överraskad.
Hoppas nu bara att inga lock läggs på, utan att så mycket som möjligt kan blottläggas, här gäller ingen vanlig banksekretess, här skall det vara tvärtom, vidöppna brevlådor eller valv snarare.
Dokumenten på bordet Fonseca!

fredag, april 01, 2016

Cathay Pacifics nya A350, en vacker fågel.


Den 24 mars lyfte Cathays nya A350-900 på sin första provflygning från Toulouse.
Visst är hon smäcker, vacker, men samtidigt kraftfull i sin skepnad, ett bevis på att Airbus inte slog sig ner med armarna i kors efter lanseringen av den stora dubbeldäckaren A380.
För hade de gjort det, så vete katten vad de stått idag, A380 blev aldrig någon riktig storsäljare, möjligen beroende på att det i själva verket är lite för stor?
Det är mina egna spekulationer.
Nu finns A350 där, en försäljningsframgång för bolaget.
Då säger jag följande: Cathay Pacific Airways har beställt 48 (fyrtioåtta) stycken A350 XWBs !!
Lägg därtill alla andra bolag som lagt stora order, ex Finnair, de flyger idag med flera av dem till Asien, SAS får sina första nästa år, för att nämna några närbelägna.
A350: Teknologi, bränslesnålhet, utsläppsfaktorer spelar avgörande roll, Airbus själva hävdar att denna modell släpper ut 25% mindre och förbrukar 25% mindre.

Foto: Airbus


onsdag, mars 23, 2016

Mannen utan vänsterhandske?


Detta är tre terrorister, minuterna innan de två mörk-klädda spränger sig själva och ett nästan tjugotal oskyldiga flygresenärer i bitar.
Vi känner alla till illdåden igår i Bryssel, på flygplatsen där CCTV-kameran fångade denna trio och senare även i tunnelbanan.
Vad som av experter beskrivs som anledningen till att två av de tre bär handskar på vänster hand, är att de på det sättet döljer en utlösningsmekanism förbunden med en tråd till spikbomben gömd i väskan på bagagevagnen.
Varför den tredje mannen i ljus jacka och hatt inte har samma mekanism vet jag inte, men han utlöste inte sin bomb, anledningen till det lyckliga misslyckandet vet jag inte.
Men, han undkom, och rapporterades tidigare idag ha gripits i Anderlecht men detta förnekades senare av polisen i Bryssel.
Mannen i ljust lär ha svenska kontakter?
Han jagas och lär trycka någonstans, men dyker för eller senare upp ur sina gömslen och då blir det klippt även för honom.

Vad dessa två män i sina vänsterhandskar nu gjort är - att upplysa vakt- och polispersonal på flygplatser världen över, att män i handske på ena handen är att betrakta som ytterst suspekta.

De får hitta på något annat bombutlösarknep framöver, att de inte skulle lyckas med det står utom allt tvivel, de onda makterna ligger alltid stegen före de goda.

Hoppas mannen utan vänsterhandske åker dit fortare än kvickt.

tisdag, mars 22, 2016

Bryssel, Belgien, Europa den 22 mars 2016.

Idag har det hänt igen, den grymma, obarmhärtiga ondskan har slagit till mot oskyldiga människor i Europas hjärta -  Bryssel.
Om det nu är ni förvirrade själar i Daesh (IS) som utfört även dessa terrorattacker, så kan ni vara helt förvissade om att dessa dåd snarare svetsar samman det öppna och demokratiska samhället som vi européer har lyckan att leva i, än motsatsen, som ni vilsna jihadister hoppas på.
Jag och vi viker inte en tum, inte en tum, hör ni det Daesh?
Ingen av oss, som lever i frihet tänker ge upp den, oavsett hur många illgärningar ni utför.
Aldrig.
Vi står stolta, enade, omaskerade och frisinnade framför er, som en oöverstiglig mur av ljus, hopp och  ljuvlig lust att leva.
Vi är ljuset, glädjen, lusten, frimodigheten, nyfikenheten, öppenheten och optimismen.
Ni motsatsen.
En dag finns ni bara där som sår och ärr i våra medvetanden.


måndag, mars 21, 2016

Etosha National Park, Namibia




Som tillfällig besökare i Etosha National Park i norra delen av Namibia, upptäcker man ganska snabbt att man är som en dagsslända som plötsligt dyker upp för att sedan försvinna.
Medan de djur man ser komma för att släcka sin törst kommer från de vidsträckta och snustorra områdena runt detta nästan unika vattenhål alldeles intill parken och dess lodge. 
De kommer en och en, eller nästan i hjordar, sebrorna hade mest bråttom, medan både kuduantilopen överst och oryxantilopen under tog det lite lugnare och möjligen försiktigare.
En upplevelse var det, dessa bilder är från ganska tidig morgon, kvällen innan kom både elefanter och noshörningar för att få sig en rejäl klunk vatten.

onsdag, mars 16, 2016

Vernissage på lördag i Linköping.


Spännande utställning väntar er som är i Linköping på lördag eller dyker upp lite senare.

Möt Mias lekande färger, hennes frihet och glädje som ställs mot lite mer av en svart-vit värld, min blandning av olika tekniker. Mias bilder är en blandning av grafik och måleri.

Vernissage på lördag kl 11 - 15, adressen är Nygatan 42, Linköping, t o m den 6 april.

Hoppas vi ses.



fredag, mars 11, 2016

Rafa Benitez, Newcastle Uniteds räddare?


Rafa Benitez blir ny manager och ansvarig för de stolta Skatorna.

Detta meddelades för bara några minuter sedan, Steve McClaren fick som väntat foten idag, nästan en vecka efter debaclet hemma mot Bournemouth.
Många hade nog väntat att han skulle fotas ut redan dagen efter, men sökandet efter en ny lite mer karismatisk tränare tog säkerligen tid.

Nu har laget i mitt hjärta, mitt engelska hjärta, ett antal matcher kvar för att resa sig ur träsket.
Rafa ansvaret vilar delvis på dig och på spelarna, vars förtroende verkar ha varit lågt för McClaren?
Jag kan inte veta hur klubben har behandlat Steve, han kanske inte kände rätt förtroende, vad vet jag, gör man inte det presterar man inte heller på topp, vilket i sin tur smittar av sig på spelarna.

Jag håller näbbar och klor.
Vilken skalp det skulle vara om Leicester, ledarlaget fick känna på att Newcastle United inte är att leka med när det verkligen gäller med rätt (?) man vid rodret.
Hoppas det är rätt man nu, the Magpies har bytt tränare som många byter kallingar.

Howay the lads.


söndag, mars 06, 2016

Mina tre favoritklubbar.......

Alla får vi våra favoriter, vissa falnar eller slocknar helt med tiden, andra sätter sig i märg och ben. Och sitter där för evigt.
Mina tre som jag nu vill presentera heter i bokstavsordning: Hammarby IF, Newcastle United och Södertälje SK.
Det är mina lag, kanske inte era, men mina.
En kort bakgrund?
Hammarby IF, jag är född i Maria Magdalena församling på Söder och då kan man inte bli vare sig AIK-are eller Djurgårdare. Men Bajare är jag liksom min son Anton och sonson Eddie också är födda i samma församling på Södermalm. Vi ses, oavsett var vårt lag ligger i seriesystemet, och äter en bit innan, snackar och får en stund av gemenskap. Därefter match med ett leende eller sammanbitna käkar. Efter fem i år i Superettan är det numera fest och folkligt på Nya Söderstadion, Tele2 Arena, dit MFF, Blåvitt och andra storheter kommer på besök.

Newcastle United, ett lag som i min ungdom i början av femtiotalet var vad Arsenal, Chelsea och Man City är idag, och givetvis blev det då framgångsrika laget mitt favoritlag efter några cupsegrar.
Nu hankar de sig under urusel ledning knappt framlänges i Premier League.
En mer trogen supporterskara, än Newcastles, får man leta efter, deras och mitt tålamod är dock tänjt till bristningsgränsen. Ägare och hela hans skara av nickedockor i ledningen för laget borde kastas ut och ersättas med de som har känslor och engagemang i NUFC. Men hjärtat finns kvar och därmed hoppet.

Södertälje SK, blev mitt lag utan att jag kände något för hockey, när jag i början av sjuttiotalet var med med min son Anton och hans kompis Stellan på en match mellan Djurgården och SSK på Hovet.
Laget, SSK, hade så jäkligt snygga tröjor, ja hela matchstället, det stora tuffa S:et på bröstet och färger marin, rött och vitt. Anton föll och när han, trots egen hockeykarriär och skola började åka pendel till Södertälje från Älvsjö och kom hem klockan halvera på kvällarna, beslutade jag mig för att skjutsa honom till matcherna på Scaniarinken. Och efter några månader blev jag också fast som supporter. Idag rosar de inte marknaden, kämpar i ett kval för att nå näst högsta divisionen, men hjärtat är kvar hos dem.

Mycket snack, men jag ville dela med mig av hur det är att uppleva evig kärlek och lojalitet med något som inte är en nära anförvant eller god vän, men som är en del av mig, en källa till både glädje och sorg, men alltid med hoppets stjärna lysande.

Tack för att ni finns HIF, NUFC och SSK.

fredag, mars 04, 2016

Oljan, ja den ändliga oljan....


Oljan är billig nu. Vissa oljeberoende producentländer knäar. Venezuela är väl det mest drastiska exemplet idag. Men de är fler där oljans betydelse visar sig i sinande statskassor. 
Och sinar gör även orsaken till de sinande ekonomierna, nämligen själva oljan, detta alldeles oavsett vad som sker nu med dumpade priser på oljemarknaden. Den konventionella råoljan har nått sin absoluta produktionsstopp, det är oljesand, skifferolja och andra okonventionella oljor som håller produktionsnivån något sånär uppe. Men eftersom det är kostsamt att utvinna den okonventionella oljan, så sjunker produktionstakten även där i allt snabbare takt. 
Bilden du ser här gjorde jag till Kjell Aleklett och hans bok Peeking at Peak Oil som släpptes 2012, ungefär precis i skarven till Fracking-boomen i USA. Boken tappade något i betydelse för den ytlige betraktaren, medans Kjell och hans forskarteam vid Uppsala universitet lade fram nya rön som visade på det faktum att oljan faktiskt är en ändlig råvara. Som vi måste acceptera och anpassa oss till. 
I Kjells nya bok, En värld drogad av olja, som jag också illustrerar, läggs ytterligare belägg fram som visar nedgången av råoljenivån i vår värld. Illustration här uppe passar bra till ämnet, timglaset bara sipprar och sipprar. 
Senare i höst kommer boken som en engelsk utgåva med titeln "A world addicted to Oil". Utgiven av Springer. 
Under tiden håller Kjell dig informerad på sin blogg: Aleklett's Enegy Mix.


torsdag, mars 03, 2016

Hermann Göring, ingen liten kelgris precis....

Så här frodig var riksmarskalken Hermann Göring efter många år i partitoppen, inte speciellt lång till växten, något under dåtida medellängds-mått. 

1932 togs denna bild, perfekt ljussatt, förskönande var nog avsikten.

Det finns egentligen ingen anledning att spilla för många ord om denne man, en av nazitidens värsta förbrytare, men det är aldrig fel att påminna om den tid som var så plågsam för miljoner och åter miljoner människor i ett sargat Europa. 
Jag tänker både på de som stupade, tvingades fly, dog under bomber eller svalt alternativt frös ihjäl under kalla krigsvintrar, men vad som fram för allt gör att jag med några rader till vill lyfta fram denne skurk är: 
Hans ansvar för de som pinades och dog i koncentrationslägren. 
Efter att Göring grundat Gestapo blev han också ansvarig för inrättandet av de första koncentrationslägren i Tyskland.
1941 fick han, av Reinhard Heydrich,  de föga hedrande uppdraget att organisera det som kom att kallas "den slutgiltiga lösningen".
Resten vet vi - 6 miljoner människor mötte döden under vidriga förhållande, på grund av denne mans blinda tilltro till att den ariska rasen var övermänniskor och alla andra inte värda att leva. 

Vi får aldrig glömma de som bidrog till ett av historiens värsta krigsbrott - de tyska nazisterna.
Göring tog det rätta beslutet, hans svalde en cyanidkapsel i fängelset i Nürnberg den 24 april 1945.

måndag, februari 29, 2016

Illustrationen som godtogs i Schweiz.


Varför visar jag den här?
Jo teckningen den betydde mycket i den folkomröstning som igår hölls i Schweiz, folkomröstningarnas paradis och hemland.
Igår gällde frågan om man skulle direktutvisa invandrare som begått en kriminell handling i landet.
Ja eller nej.

Idag har vi resultatet, det blev ett NEJ, med 59% av de avgivna rösterna.

Återigen, varför visar jag då den här undrar ni?

Jo det är själva illustrationen som visar det vita oskyldiga fåret eller lammet som sparkar ut det fula svarta fåret. Bra idé. Bra illustration. Tydlig, enkel och rak kommunikation.
Jag pratar alltså kommunikation, inte politik nu.

Hur hade debatten då gått, om vi här hemma i Sverige, i en motsvarande folkomröstningskampanj använt ett vitt och ett svart får för att visa på det goda och det onda?
Min omedelbara ryggmärgsreaktion är att det blivit ett sjuherrans ramaskri i landet Sverige.
Media hade gått i taket. Rasiststämpeln hade bankat och dånat, nazistropen skallat och SD hade kletats på ansvarig reklambyrå.
Varför?
Antydan om att svart är dåligt, fel och borde kickas ut skulle aldrig, aldrig ens komma till ett första korrektur-stadium.
Men i Schweiz gick det, även om budskapet med illustrationens hjälp inte alls gick hem.

I Schweiz har kanske begreppet PK inte slagit rot än, polariseringen är kanske inte lika tydlig där som här, hatet inte lika utbrett?



lördag, februari 27, 2016

50 miljoner kronor bränner skönt i fickan...


I morgon är det 30 år sedan skotten föll i hörnan av Tunnelgatan och Sveavägen i Stockholm, skott som slöt det oskuldsfulla svenska ansiktet i kramp och ångest.
Vår statsminister Olof Palme dog omedelbart cirka tjugo över elva den kvällen, en fredagskväll.

Jag tänker inte ens försöka mig på att spekulera vem, eller vilka som låg bakom mordet.
PKK, Sydafrika, polisen, 33-åringen, militären, Palmehatare, Christer Pettersson eller vilken/vilka det nu månde ha varit.

Utan mina funderingar kretsar mer kring varför ingen tjallat, eller tipsat eller trätt fram och berättat att det var den och den.... herre jösses det ligger ju 50 miljoner kronor och väntar på den som kan ge tips om vem som låg bakom mordet på vår dåvarande statsminister.
50 miljoner, det är slantar som bränner skönt.

Om det nu inte var en ensling, utan en gruppering, mindre eller större, så måste det väl för i herrans namn vid det här laget ha frestat någon i denna grupp så mycket med 50 mille, att man anonymt tipsat om vem det var, idag död eller levande.
Jo tekniska bevis behövs, men om man kan haffa den skyldige, kanske revolvern också dyker upp, mördaren kanske ville behålla den som en trofé?
Förmodligen ett måste, att revolvern finns kvar, för att få personen fälld.

Men frågan igen...varför har ingen tjallat.
Hur lojal kan vara och hur länge?
50 miljoner kronor är en skön kudde att vila huvudet på och dämpa goolarkänslorna med.



fredag, februari 26, 2016

Jag saknar färg hos er SJ.



Jag bor nära västra stambanan. Ser ofta tåg, hör ofta tåg.
Jag tänker inte vädra något missnöje med försenade tåg, inställda tåg eller omdirigerade tåg.
Undrar bara varför SJ valt färgerna svart och grått på sina lok och vagnar?
Lasse Hall, den grafiske formgivaren gjorde ett snyggt jobb när han lyfte hela SJ:s profil, men där jag inte är med, är hans val av den grå färgsättningen.
Tror någon annan är ansvarig för det svarta färgvalet på loktågen?

Man blir lite nedstämd av färgerna, vill se något gladare i vintermörker och dimma.
Troligen är jag tämligen ensam om att lyfta denna fråga, som är medges det, en ickefråga.
Men ändå, det vi ser och det som rör sig, berör oss.

Om det blir något nytt designprogram, snälla beslutande toppskikt inom SJ, tänk då i färg.


onsdag, februari 24, 2016

Nästan 300.000 besökare!!

Idag tänker jag inte lägga in nån bild.
Skall det här vara en sann Diversehandel då skall det banne mig också vara det. Är säker på att i snudd på 98% av alla mina inlägg genom åren har det varit minst en bild inlagd.
Begreppet Diversehandel kom till när jag började blogga och insåg att jag aldrig skulle kunna hålla mig till ett enda ämne. Heder åt alla som kan det, men inte jag.
Därför kan jag hoppa fritt mellan vad som mig för stunden faller in.
Ofta flyg, konst och teckning är ganska vanligt. Sammanfattningsvis är väl geografi, med stark slagsida åt Australien det kanske allra vanligaste.
Kul har det varit - kul är det.
Känns egentligen inte som ett tvång att måste komma med minst två, tre inlägg i veckan, utan de som kommer de kommer.
Nu är ni nästan på siffran 300.000 som snubblat över min sida, tack, hoppas det gett er något, ett leende eller en eftertanke.
Tror jag ligger kvar med dessa ord tills jag passerat det magiska talet? Vi får se......
Tack återigen. Utan er vore alla 1702 inlägg, bara en suddig dröm, nu finns de här dokumenterade och lagrade för nutid och framtid.

måndag, februari 22, 2016

När jag lekte skulptör.



Visst, som konstnär kan man för den oinvigde utge sig för att vara både skulptör, grafiker eller conceptsnubbe. Det är kanske ungefär som att säga att man som musiker både behärskar orgeln, vibrafonen och bastuban?
Jag är från början utbildad till tecknare och illustratör, för att under årens lopp även bli målare och grafiker, med många, många utställningar i bältet.
När det i Gnesta utlystes en rondell-utsmyckningstävling blev jag plötsligt, utan tidigare erfarenheter eller meriter, skulptör.
Visst form, rörelse behärskar jag och kan lätt, relativt lätt överföras till en skulptur-skiss, liksom ljus- och siktgenomsläpp.
När det sen kom till kanske det viktigaste, material och montage stod jag där med brallorna nere, men som tur är har jag kollegor inom gestaltningsvärlen, skulptörer med både erfarenhet och kunskap.
Jag frågade och fick svar och tips om specialister i stål och bockning, blästring och montageteknik.
Så där satt jag - med hela paketet packat och klart för att skicka in till juryn.
Vilket också, med bultande hjärta och fåfäng önskan om framgång, postades på lådan.
Månaderna gick och till slut tillkännagjordes vilka tre förslag till offentlig rondell-gestaltning vid Stopp i Gnesta som skulle ställas ut och för Gnestaborna röstas om.
Jag var inte bland de tre.

Men för de som eventuellt vill se hur mitt förslag Näckrosen såg ut, så låter jag täckelsen härmed falla. Hör inte era applåder, men känner vibrationerna.
Tack!

fredag, februari 19, 2016

Ett värmande inlägg, kanske t o m introvert?


Allt man skriver här är ju personligt färgat, ens eget tyckande avslöjas obarmhärtigt, men hittills utan misstänkta figurer runt huset, inga hotfulla meddelande via sociala medier, så man är väl ganska mainstream ändå?
Trots att jag ibland strävar för att inte vara PK ut i fingerspetsarna.
Men det får ändå inte bli ett ändamål att vara anti-PK, då hamnar man i ett gungfly av förnekelser, tillrättavisningar och ångerfulla meddelanden. Man är PK som oftast, men ibland inte, utan att vara nazist, rasist eller någon annan -ist.

Vad har nu detta dravel med värmepumpar att göra?
Ja det kan man fråga sig. Men lite introverta är de (värmepumparna) allt. Det värmer våra inre utrymmen.
Denne kämpe som på bilderna syns med ute- och innedel har kämpat mot vinter och kyla i 12 år. Panasonic är namnet, men nu har de beslutat sig för att ta pension. Trots att jag rengjort, fixat, provat och klappat dem på ryggen, hjälper inget.
Några (tre av fem) under 12 år overksamma direktverkande el-element har nu trätt in som ersättare. Lika tokigt som att köra igång oljekraftverk, eller kol-diton när vi nu, utan eftertanke?, tycks vilja avveckla kärnkraften, jag vill varken avveckla vår kärnkraft, tvärtom underhålla och ge oss möjlighet att bygga ny, som idag är betydligt säkrare än gårdagens, lika ogärna som jag tänker avveckla luft-luftvärmepumpen, den kommer att ev repareras eller bytas ut.
Lokalt har vi Rörhuset i Gnesta, det har fått en förfrågan.
Håll tummarna.

En OQ som är tämligen PK, även efter detta inlägg med kontroversiell kärnkraft som en del av diskussionen.
Lev väl.


torsdag, februari 18, 2016

Vilken framsida föredrar du? Which book cover do you prefer?



In a few months this book will be published in Swedish, later this year an English edition is to be released too. The titel: A world addicted to oil.
Author is Professor Kjell Aleklett at University of Uppsala, whom I have had the pleasure to help with well over one hundred illustations. Both för the books and his lectures across the world.
Now my question is, which cover would make you to stop and pick up the book and hopefully glance through it for a moment?

Om ett par månader kommer denna bok ut på den svenska marknaden, en engelsk version kommer senare under hösten, titel på den blir A world addicted to oil.
Författare är professor Kjell Aleklett vid Uppsala universitet, där han bedrivit forskning kring oljan och dess viktiga del av vårt vardagliga liv och inte då enbart som ett drivmedel. Min roll har varit att hjälpa Kjell med dryga hundratalet illustrationer, som inte enbart används i boken utan även på hans föredragsturnéer runt om i världen.
Min fråga nu är: vilket av dessa omslag skulle få dig att stanna upp och förhoppningsvis plocka upp boken för att ögna igenom några sidor?

måndag, februari 15, 2016

Artwork as Mixedmedia. Konst som Blandteknik



My passion for Mixedmedia is growing for every day. 
It´s more and more becoming my favourite art-technique.
Being an illustrator, painter and graphic printmaker - mixedmedia is the ideal art-form.

A mixture of acrylics, watercolours, crayons, leadpencils, Chinese ink, collage and what have you, and you feel free as the bird.
Two examples above: Body and soul and Dark horse.

Min passion är Blandtekniken, och glädjen över den växer för varje dag. Min favorit-teknik helt enkelt. Är man illustratör, målare och grafiker, så är det en blandning som ger allt.

Den blandningen ser oftast ut så här: akrylfärg, akvarell, blyerts, tusch, kritor både torra och feta plus collage i alla dess former och friheten är total.

De två motiven här ovan heter: Body and soul och Dark horse.


fredag, februari 12, 2016

Tätt när demokratiskt sinnade NZ väljer ny flagga.


Nya Zeeland, ett land mer än värdigt epitetet demokrati.
Här låter man sin befolkning i två folkomröstningar välja vilken av de flaggförslag som ny-zeeländarna själva varit med och ritat, designat och kommit med förslag på.
I sann demokratisk anda, inget toppstyrt här inte.
Den 15 december förra året var det avgjort vilka två förslag som stod mot varandra, efter tre rösträkningar, där de som inte tillhörde de två första, fick sina röster fördelade på någon av topp-två.
De röstande hade haft alternativ 1, 2 , 3 osv att rösta på.

Gissa om det blev tätt. Ända in i kaklet.
Den övre flaggan här kallad "Silver fern, black, white and blue" fick 50,58% av rösterna.
Den undre kallad "Silver fern, red, white and blue" fick 49,42%.
670,790 resp 655,466 röster.

I mars avgörs det om det övre framröstade förslaget kommer att bli Nya Zeelands nya flagga eller om den gamla med Union Jack med den rödvita stjärnbilden kommer att bli kvar.

Vi får väl se. Demokratin sträcker sig ända upp i flaggstängerna.

torsdag, februari 11, 2016

Peka inte finger år SSK - det får ni ångra.

Oj, oj vad många ni är som fnyst, pekat finger åt eller på andra sätt räknat bort SSK från en framtida liv högre upp i seriesystemen.
Troligen är ni många, med visst fog må jag tillägga, som trott att klubben var på väg att dö och begravas.
Misskött som den varit i många år och kanske fortfarande delvis är? Vad vet jag?
Men med en mindre organisation så blir risken för konflikter, maktkamper och girighet mindre.
Klubben åkte ur Hockeyallsvenskan, med huvuden hängande i många omgångar innan nedflyttningen var ett faktum.
Med den hockeykultur som ändå finns i generna hos denna klubb, med Mats Waltin som stadig tränare och coach, så har de skött sig bra i Hockeyettan, förlorat några viktiga mather, men är med i kvalet att avancera till Hockeyallsvenskan igen.
I går var det över 5.000 som såg SSK slå Huddinge hemma med 3-0 och därmed komma tvåa i serien, efter den katastrofala torsken nere i Västervik, där förstaplatsen gick förlorad.
Stolthet - Styrka - Kultur.
Fina ord, värdigt den klassiska klubb, som kommer att komma tillbaka. Även ni som förlorat hoppet, ge inte upp, stötta klubben, sänk den inte.
Kom igen SSK, ni behövs högre upp, ni har 114 år på nacken och det skall andra lag få känna på. Tradition, kultur och vilja har stjälpt många stora lass. Och så kommer att ske även framledes.
Och Scaniarinken har blivit Scaniarinken igen, Scania stärker sin support och Lantmännen och AXA plockar ner AXA Sport Center från taket på Templet, upp kommer Scaniarinken.
Och upp går Sportklubben.
SSK, go go go.

måndag, februari 08, 2016

Iran, efter islossningen, storhandlar hos Airbus.


Iran, som länge varit utsatt för handelsblockad, ekonomiskt embargo p g a flera skäl, bl a bristen på mänskliga rättigheter, sitt kärnenergiprogram mm, men nu är man ute i det fria igen.
President Rouhani, som vid besöket hos Påven i Rom inte fick se det klassiska statyerna i sina nakna skepnader, utan bara dess huvuden stickandes upp bakom skyddande plank, fortsatte till bl a Paris.

President Hollande tog emot i Élysée-palatset och där skrevs bl a en stor flygplansbeställning under.
Iran Air som länge stått på marken mer eller mindre, har nu fått ny luft under vingarna efter att blockaden lyfts till stora delar. De vände blicken mot Airbus i Frankrike, troligen för att Boeing är amerikanskt, ?, men det är min gissning.

Rouhani var på spenderhumör och beställde 118 plan från Airbus, som givetvis tackade, bugade och tog emot. 73 widebodies och 45 single aisle.

Eller fördelade på detta sätt: 21 A320ceo family, 24 A320neo family, 27 A330ceo family, 18 A330neo, 16 A350-1000 och 12 A380. Den sista i raden här är ett genombrott för A380-familjen som haft det trögt i ett par år, 12 plan här och för några dagar sedan 3 från ANA i Japan.

Ja, här er man vad som plötsligt kan ske, när tappen dras ur tunnan.
Bilden ovan är från Airbus hemsida.



söndag, februari 07, 2016

Sju veckor utan TV4.

Ja, ni får gärna betrakta mig som dum, rädd eller fördomsfull.
Men jag har vissa aversioner här i livet, en av dessa är TV4!
Av någon outgrundlig anledning fjärmar jag mig, likt en komet, längre och längre bort från denna självgoda och genompräktiga kanal.
Vad är det som gett mig denna bortstötande avsky?
Ja säg det, men främst är det de ständiga och eviga avbrotten i alla program, reklamen gör mig fullkomligt rosenrasande förbannad. Allt hackas sönder, med en massa meningslöst och flabbigt trams om vad du skall köpa och måste ha.
Jo, jag vet att kommersiella kanaler måste finansieras.
Men lägg ett block reklam före och ett efter programmet. Fattar ni inte att folk flyr från ert trummande. Tror ni att vi tittare kan ta vad som helst.
Detta var skäl nummer ett till att jag mer än gärna avstår TV4.
Det andra är deras präktighet. Magstinna, fullgoda och framgångsmätta (tror dom) och den självgoda attityden gör mig knottrig.
Vi är bäst stämmer inte TV4.
Inte i mitt tyckande.
Tvärtom. Det har nu gått ca sju veckor sedan jag tittade på denna kanal.
Det lär dröja framöver också.
Men, visst gör kanalen vissa bra program - och då tittar jag.
Så mycket bättre är ett exempel, Idol tittar vi på då och då, speciellt under andra halvan. Let's dance går an, även om det blir allt fler o fler under 30. Men låt gå.
Något mer kommer jag inte på nu.
Har aldrig sett en film på TV4.
Ja, kära vänner, om ni fortfarande är mina vänner efter detta?
Detta tycker och känner jag, subjektivt utan vilja till övertalning eller kompromiss.
Nu blir det en laxmacka och ett glas nyzeeländskt vitt vin och programmet Så ska det låta.
Vi hörs.
Olle

fredag, februari 05, 2016

My cartoon blog - min gubb-blogg

Just to make it sure.
I have a blog http://oqillustration.blogspot.se where all my latest cartoons are posted or published if you so wish. You are welcome to take a look.

Som ni alla vet.
Jag har en rolig-gubb-blogg http://oqillustration.blogspot.se där mina senare illustrationer ligger inlagda.
Gör gärna ett besök.

torsdag, februari 04, 2016

Såg illa, men hör dessdå bättre.

Visst är det så, anledningen till att jag satt i klistret i över en månad, med att kunna publicera nya inlägg här i Diversehandeln, var att jag inte såg problemen, frågeställningarna, möjligheterna.
Nu har jag upptäckt felet och här är ett inlägg.

Men hörseln har det aldrig varit fel på.


onsdag, februari 03, 2016

Long time - no see. Länge sedan.

Kära vänner.
Jag syntes här senast den 30 december. Sedan dess har jag varit frånkopplad, med näst intill fruktlösa försök att komma runt lösenord och väggar av olika slag - gav jag till slut upp.  Tills nu när jag försöker på en iPad Mini, då funkar det plötsligt!!
Jag ber er alla om ursäkt för min frånvaro.
Lovar bättring.
Nu vet ni i alla fall att jag lever.

Ok friends, I've benen cut of from my own blog since Dec 30, don't ask me why. No matter how much I've tried with new passwords and e-mails, the wall to climb was to high.
And now! When trying on our iPad Mini, the door to My own blog swung open.
Guess I'm surprised.
Promise to be back soon.
Anyway, now you know I'm around and kicking.

onsdag, december 30, 2015

Three cartoons to end this years parade.

OK doggie, it´s bloody well about time that you act as Santa once.

What the heck are you staring at old lady, didn´t you ever see a fashionable man before?

Excuse me, could you folks tell me where I could find the closest Internetbank?



English, Swedish wil follow:
To end this year filled with cartoons I have chosen these, all born after Christmas Eve. I won´t this time bother you with more, you will have to wait until next year, which is soon, very soon.
In the meantime I want to wish you all a Happy New Year.

Avslutar ett år fyllt med olika skämtteckningar, de här tre har alla tillkommit efter julaftonen i år. Tycker det reäcker med dessa för stunden, håll ut det kommer fler nästa år, näste år som är precis runt hörnan. Önskar er alla ett Gott Nytt År.